- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Skeppsbyggnadskonst och flygteknik /
105

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INNEHÅLL: Skeppsmätning, dess ekonomiska och skeppsbyggeritekniska betydelse, av
skeppsmätningsöverkontrollör Nils Gustaf Nilsson. — Varv och verkstäder. — Notiser.

Skeppsmätning, dess ekonomiska och
skeppsbyggeritekniska betydelse.

Av skeppsmätningsöverkontrollör NILS GUSTAF NILSSON, Stockholm.1

TekniskTidskrift

SKEPPSBYGGNADSKONST
FLYGTEKNIK

REDAKTÖR: NILS J. LJUNGZELL

UTeiVCW AV SVENSKA T EKNOLO G FÖ R C N I CNGEJN.

Vad är skeppsmätning? Ja, säg det. Jag har i vart
fall icke kunnat komma med en mera genialisk
definition än den något banala: Bestämmandet av ett
fartygs storlek. Och då är man inne på en
cirkeldefinition och i ett nytt dilemma.

På det örlogsmarina området äro förhållandena
icke så kaotiska. Med ytterst få undantag, om ens
något, uttryckes örlogsfartygens storlek i
deplacement, det vill säga den av fartygets i vattnet
nedsänkta del undanträngda vattenmassan, vanligast
uttryckt i vikt med en meterton, lika med 1 000
kilogram, som enhet. En mindre oegentlighet förefinnes
dock här, i det att i England och andra länder, som
ännu fasthålla vid äldre mått- och viktsystem,
enheten för deplacementet eller en ton utgör vikten av
35 engelska kubikfot eller 2 240 skålpund,
motsvarande 1 016 kilogram.

Då deplacementet, huru det nu än uttryckes — det
kan även uttryckas i volymenheter — kan anses
utgöra ett mått såväl på fartygets bärighet, eller
med andra ord dess bestyckningskapacitet, som å
den maskinkraft, som erfordras för fartygets
framdrivande, utgör deplacementet ett till synes ganska
tillförlitligt uttryck för åtminstone en
överslagsuppskattning av ett örlogsfartygs storlek. Och detsamma
synes även kunna sägas vara tillämpligt för
bestämmandet av ett handelsfartygs storlek. Men mera
härom längre fram.

Vad som gjort frågan om bestämmandet av ett
handelsfartygs storlek så komplicerad är, att syftet
därmed är så skiftande och kan sägas närmast avse
att möta ett fyrfaldigt behov, nämligen:

erhållandet av en utgångspunkt för fartygets
beskattning;

erhållandet av en uppgift å fartygets lastförmåga;
erhållandet av en norm för tillämpning av vissa
restriktiva lagparagrafer, samt slutligen

erhållandet av en utgångspunkt för vidtagandet
av vissa stödåtgärder från det allmännas sida.

Vid första påseendet kunde det synas, som om
några verkligt motsatta intressen icke skulle
förefinnas, men ett närmare inträngande i saken giver

i Föredrag", hållet vid Sv. teknologföreningens avd. för
Skeppsbyg-gnadskonst ordinarie vårmöte den 14 maj 1937.

ett helt annat resultat. De två sista punkterna må
då lämnas åsido; de hava i vart fall icke haft samma
inflytande på spörsmålets historiska utveckling som
de två förstnämnda.

Den grundsatsen har väl, åtminstone under
fredliga tider och i civiliserade samhällen, varit
allmängiltig, att pålagorna skola lämpas efter förmågan
att bära desamma. Det är då utan vidare klart, att
ju större ett fartygs förmåga att befordra last och
passagerare är, desto större blir den intjänta vinsten,
beräknad efter enheten av fartygets storhetsmått.
Och då borde väl pålagorna beräknas efter samma
storhetsmått.

Men så är det icke, och så torde det knappast
någonsin hava varit.

Varför ett fartyg i själva verket skall betala
avgifter utöver den vanliga skatt, som övriga företag
få erlägga för vinsten av verksamheten, är svårt att
förstå. Någon antydan härutinnan kan man
visserligen hämta från historien, om ock uppgifterna härom
äro ganska svävande.

Det synes först vara vid övergången från medeltid
till nyare tid, som skeppsumgälder kommo på tal,
nämligen då de engelska konungarna i sin
penningnöd började beskatta ali handel och näring, och
sjöfarten i själva verket närmast utgjorde en
handelsnäring, som måste förskaffa sig sitt eget
transportmedel. Det var också varorna som beskattades i
form av ett slags tionde — från allra första början
ett överlämnande till konungen av var tionde
transporterad vintunna. För enkelhetens skull sökte man
snart nog utfinna ett sätt att en gång för alla
bestämma lastkvantitetens storlek för ett fartyg,
fortfarande uttryckt i antalet vintunnor, och sedan
uttaga en tiondedel därav i skatt.

Ju mindre detta på förhand givna mått å fartyget
blev, utan att den verkliga lastkapaciteten ändrades,
desto mindre blev skatten och desto större blev
redarens behållna vinst, Och så uppkommo olika system
att bestämma detta förhandsmått så gynnsamt som
möjligt för redaren, och därmed må
skeppsmätningens verkliga definition få anses given, eller en
metod att med minsta möjliga residtat bestämma
den storlek å ett fartyg, efter vilken de för detsamma
utgående umgälderna skola beräknas.

18 dec. 1937. häfte 12

105

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:40:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1937s/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free