- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Skeppsbyggnadskonst och flygteknik /
107

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik

SVENSKA FOLKETS ARLIGA
DIREKTA SKATTEBÖRDA

f93.000.000 kronor

Kostnad för skattegrundens bestämmanc/e

3.000.000 kronor

blivit så att säga legaliserad. Vid skeppsmätningen
spelar, vad engelsmännen kalla "the human factor"
in i alldeles särskild grad; två även tränade
skeppsmätare kunna ioke mäta samma fartyg absolut lika,
och en differens av 2 % har därför ej ansetts hava
den storhetegrad, att en rättelse kunnat påbjudas.
Jag kan i anslutning härtill nämna, att jag här endast
rör mig med nettoton enligt den engelska regeln, då
det är detta mått som, såsom ovan påvisats, mest
kommer till användning.

I detta sammanhang må påpekas, att man ofta hör
klagas över de höga
avgifterna för
skeppsmätningens utförande. När man
emellertid erfar, att
skeppsmätningsavgifterna under
ett år för svenska fartyg
uppgå till ett belopp av
48 000 kronor eller endast
en tiondedels procent av
hela den årliga summan
av skeppsumgälden, torde
denna klagan få anses
obefogad.

En jämförelse må göras.
Enligt senaste
rikshuvudboken utgjorde de direkta skatterna sammanlagt
183 000 000 kronor, för vars rätta debiterande
åtgick en ersättning till taxeringsnämnder m. m. av
3 000 000 kronor eller 1,67 %. Och dock hava dessa
nämnder endast att granska av skattebetalaren själv
tillhandahållen utredning. Skeppsmätaren skall
däremot åstadkomma ali utredning själv.

Även över sistnämnda utredning utövas kontroll,
som dock ej bekostas enbart av fartygsägaren. Årliga
kostnaden härför utgör 37 000 kronor, av vilka cirka
hälften kommer på svenska fartyg med 16 000
kronor. Sammanlagda kostnaden för svenska fartygs
mätning och kontrollen däröver uppgår alltså till
64 000 kronor, eller 1,5 per mille.

Jag har sökt åskådliggöra dessa absoluta och
relativa tal i fig. 2. I betraktande av den redan
framhållna vikten av att även fartygsumgälderna bliva
rätt beräknade, kan kostnaden härför, på sätt bilden
visar, näppeligen anses oskälig. Jag har roat mig
med att utvisa arten av arbetet för skattesatsens
bestämmande. I ena fallet en granskning vid
skrivbordet av andras skrivna luntor. I andra fallet ett
riskabelt arbete svävande mellan himmel och jord.

Fyrtiofyra millioner kronor äro inga småsmulor,
och man kan väl förstå den strävan att söka få
fartygen så små som möjligt, vilken kännetecknat
rederinäringen alltsedan Edward III:s dagar, och att
denna strävan ännu i våra dagar kan taga sig, ofta
nog rätt egenartade uttryck.

För att återgå till historiken må nämnas, att
förutnämnde Bakers formel hade följande utseende.
LXBXD

Djupet blev alltså utan inverkan på tontalet, som
däremot växte med kvadraten på bredden. Detta
medförde en strävan att göra fartygen så smala och
djupa som möjligt, till allvarligt men för säkerheten.

För att råda bot härför infördes år 1833 på
försök en ny metod att bestämma tontalet, därvid de
nyvunna matematiska metoderna tillämpades.
Metoden illustreras bäst av fig. 3. Som synes uppmättes
ett slags sektioner.

Den uppställda formeln blev emellertid något
egendomlig:

SVENSKA SJÖFARTENS ARLIGA TONNAGEUMGALDER
/ SVENSKA OCH FRÄMMANDE HAMNAR

44000.000 kronor
Kostnaden för skattegrundens bestämmande
46.000 kronor skeppsmåtningsavgifter
16.000 kronor för kontrollens utökande, erlogda av Staten

Tontalet =

100

Fig. 2.

Tontalet =

(A, + Ai + Ci + E1 + 3C2 + 2 Ei)(D1 + D2 + D3)
= LX 3 500

Mellersta bredden ingick tre gånger i formeln, och
det gällde därför att få C2 så liten som möjligt, det
vill säga göra fartyget midskepps så smalt som
möjligt, och rent fiolformade fartyg sågo verkligen
dagen, med den påföljd att man återgick till "Old
Measurement Rule", tills Mr. Moorsom år 1854 kom
fram med sin nya, ännu i denna dag gällande formel.

Här visas i en tabell några egendomliga fall, som
kunna inträffa jämväl med nu gällande internationella
system. (Tab. 1.)

Beträffande de två första fallen verkar det
förbluffande, huru stor minskning i tontalet en
synnerligen obetydlig ändring medfört.

Emellertid var på den tiden D så gott som
undantagslöst lika med halva bredden — standardiseringen
inom skeppsbyggeriet var redan då genomförd ■—
varför den senare utformade s. k. "Old Measurement

L x Va ß2
94 ’

Rule" fick följande utseende. Tontalet = *

Fig. 3.

I det sista fallet har det egendomliga förhållandet
inträtt, att fartygets till sin lastningsförmåga såväl
i dödvikt som i kubik avsevärt ökats, men
dräktigheten ändock minskats. Är detta logiskt, torde kunna
frågas.

Jag känner även ett fall, då själva fartyget, och ej
endast överbyggnaden, förlängdes, om jag ej
missminner mig, över tio fot; på grund av vissa
därigenom möjliggjorda tolkningar av mätningsreglerna
fick fartyget dock en högst väsentlig minskad
netto-dräkti?het.

17 april 1937

107

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:40:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1937s/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free