- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Väg- och vattenbyggnadskonst /
40

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Schweiz.

Br A. V. Blom, Zurich, lärare vid Polyteknikum,
Farbenabteilung.

Dr Blom, som i stor utsträckning anlitats i
rostskyddsfrågor av Bundesbahnen, ansåg, att valshuden
helt skall avlägsnas vid järnets rengöring. Vid
sandblästringen, som oftast kommer till användning,
är det av vikt, att munstycket ej föres vinkelrätt mot
järnytan. Sandstrålen skall riktas snett, varigenom
uppkomsten av gropar i järnet förhindras.
Överdrivet högt lufttryck är givetvis även skadligt. Stor
vikt skall fästas vid att olje- och vattenavskiljare
fungera tillfredsställande. Flera avskiljare i serie
äro ofta nödvändiga. Efter sandblästringen måste
allt järn noggrant rengöras från sand. De glatta
kvartskornen kunna lätt bilda väg för fuktighet
genom färgen.

Jämförande försök ha visat, att sandblästringen är
den mest effektiva och lämpliga rengöringsmetoden.
Som ett belysande exempel meddelade dr B. att en
högtrycksledning i Kiiblis, strax utanför Zürich, för
10 år sedan blev sandblästrad och struken med
rostskyddsfärg. Senare anlades ytterligare en ledning
bredvid den förra. Denna ledning erhöll exakt samma
rostskyddsbehandling med undantag av att ytorna
rengjordes medelst skrapning och borstning, enär
man ej ansåg sig ha råd att bekosta den något dyrare
sandblästringen. Två år senare var målningen av
den sist anlagda ledningen helt förstörd, och man
var tvungen att i svår terräng sandblästra rören och
måla dem på nytt. Ommålning av den förra
ledningen har ännu ej ansetts nödvändig.

Tegomönja anses ej så lämplig, enär den kräver
väl stor oljehalt. Som förtunningsmedel är terpentin
lämpligt.

Merkostnaden för en andra grundfärgsstrykning
motiveras väl av den fördel man ernår i ökad
livslängd hos målningen. Man kan vidare ej vara helt
övertygad om att man erhåller full täckning enbart
med en strykning.

Enligt av dr B. gjorda laboratorieundersökningar
uppgår tiden för bildning av blysåpa till ca 5 dagar,
varför man dessförinnan ej bör företaga
nästkommande strykning.

Handmålning av mönja anser dr B. böra föredragas
framför sprutmålning. Färgen bör ha en sådan
konsistens, att märken efter penseldragen ej framträda.
Som en normal sammansättning anges
viktsförhållandena mellan olja : terpentin : pigment till 18 : 2 : 80.

Som lämpliga täckfärger för järnkonstruktioner
rekommenderar dr B. för första strykningen blyvitt
och järnglimmer i viktsförhållandena 1 :1 och för
andra strykningen järnglimmer med tillsats av 10
viktsprocent aluminium. Till samtliga strykningar
rekommenderas kokt linolja, till den sista
strykningen kan dock sättas träolja-standolja.

Av sickativen bör mangan gå före kobolt.

Dr B. har i ett flertal tidskrifter behandlat
rostskyddsproblem, särskilt vad som gäller
"Unterwasser-anstrichen".

Österrike.

I Wien studerades ett flertal intressanta arbeten.
På bron över Donau vid Floridsdorf har år 1930 den
vid brons byggnad 1925 utförda målningen bort-

tagits medelst sandblästring och ny målning utförts
med faktorfärg medelst sprutmålning. Den vid
mitt-besök 6 år gamla behandlingen visade inga tecken
till begynnande rostbildning. Färgen hade mycket
matt glans, men täckfärgens bindning vid
grundfärgen var synnerligen god. På de ej sandblästrade
partierna av bron hade valshuden lossnat, särskilt i
närheten av nitskallar.

Laboratorn vid stadens försöksanstalt angav
nedanstående sammansättning på den färg, som är
avsedd att användas på den under byggnad varande
nya Reichsbriicke över Donau, en hängbro med 219 ni
spännvidd och 10 000 tons järnvikt.

A. Första grundstrykningen i verkstaden.

Blymönja, medeldispers...... 65—70 vikts-%

Järnglimmer ................ 3— 5 „

Kokt linolja ................ 20—25

Terpentin .................. 5— 8 „

B. Andra grundstrykningen på arbetsplatsen ~ ovan.

C. Första täckfärg strykningen.

Blyvitt ..................... 57—62 vikts-%

Brytningsfärg, kromoxidhydrat 3— 8 „

Kokt linolja ................ 30—35 „

Terpentin .................. 3— 5 „

D. Andra täckfärg strykning en.

Blyvitt..................... 55—60 vikts-%

Brytningsfärg, kromoxidhydrat 3— 8 „

Linolj-standolja ............. 33—38 „

Terpentin .................. 2— 4 „

Faktorfärgen, som synes lia kommit till stor
användning i Wien, hade en förespråkare i Oberbaurat
dr R. Schumann, chef för broavdelningen i stadens
förvaltning. Han betonade färgens lämplighet vid
målning i ogynnsam väderlek, då strykningarna
kunna följa varandra med endast några timmars
mellanrum utan risk för skinnbildning.

Sammanfattning’.

Av det nu sagda framgår, att meningarna äro
delade angående bästa behandling av järnkonstruktioner
för desammas skyddande mot rost. Förmodligen
kommer så vara fallet långt framåt i tiden.
Rostskyddstekniken har ännu ej blivit någon exakt
vetenskap. Forskningar i hithörande frågor bedrivas
av statliga och enskilda institutioner, men något
system i dessa undersökningar är svårt att spåra.

Av igångsatta försök torde långtidsprovningarna
kunna giva de mest påtagliga och för praktiken
nyttiga resultaten. Tyvärr ha dessa prov pågått
endast ett fåtal år, varför resultaten låta vänta på
sig. Enstämmiga uttalanden ge vid handen, att
korttidsprovningar giva osäkra utslag.

I det följande lämnas en sammanfattning av
arbetsmetoder, som enligt egen erfarenhet och ett flertal
fackmäns utsago kunna betraktas som tillförlitliga.

Järnets förbearbetning.

Striden har stått het bland fackmän i Sverige
rörande lämpligaste metod för järnets förbearbetning.
Det är därför så mycket mer anmärkningsvärt, att
man i utlandet synes ha kommit till enighet.
Sandblästringen framhålles av flertalet fackmän som
lämpligaste rengöringsmetod för järnet. Som
metodens fördelar kan påpekas, att järnet blir lik-

40

24 april 1937

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:20:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1937v/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free