Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\ag - och vvttenbyggnadskonst
formigt bearbetat, järnytan blir metalliskt ren, risken
för uppkomsten av potentialdifferenser och
lokal-elementoströmmar mellan olika kraftigt behandlade
partier är mindre än vid skrapning och hamring,
kontrollen och arbetet underlättas av att man
ständigt kan se gränsen mellan färdigt arbete och
ofullständig behandling. Givetvis kan här liksom vid
alla andra behandlingar misslyckanden ske. För att
ett gott resultat skall erhållas måste sandblästringen
omedelbart följas av grundmålning.
Kompressorluften bör passera vatten- och oljeavskiljare.
Järnytorna måste noggrant befrias från ali sand, och
detta bör ske med borstar, ej med tryckluft. Om
sandblästringsmunstycket ansattes snett mot järnet,
blir gropigheten hos ytan ej så stor. Sandblästringen
underlättas väsentligt, om järnet tillåtits att rosta ut.
Målningens livslängd beror väsentligt på järnets
rengöring. Om man ej har möjlighet till en ständig
kontroll av målningsarbetet i dess helhet, bör man
därför främst inrikta sig på att åtminstone under
järnets rengöring övervaka arbetet.
Grundmålning.
I utlandet ställer man sig mycket förvånad till
uppgiften, att sprutmålning av blymönja är tillåten
i Sverige. Man framhöll, att enbart överdragskläder
ej äro tillräckliga för att skydda kroppen mot
blypigmentet. Mönjan anses oöverträffad som
rostskyddsmedel, och man anser att färgen blir bättre
inarbetad i ytan vid strykning för hand än vid
sprutmålning.
Man framhåller vikten av att färgen kommer i
intim kontakt med järnytan. Yid handmålning kunna
eventuellt förekommande rost och sandpartiklar bliva
oskadliggjorda i det att de bli inarbetade i
färgskiktet. Detta bör vara tunt så att färgen väl torkar
utan tendens till skinnbildning. Fordran på
fullkomlig täckning vid första strykningen bör eftergivas.
Som en viktig regel gäller, att oljehalten skall vara
lägst vid den första strykningen. Detta bör ständigt
kontrolleras på arbetsplatsen, enär arbetarna gärna
vilja tillsätta olja, för att få färgen mera lättarbetad.
Som förtunningsmedel bör i stället användas terpentin.
För första strykningen kan en tillsats av 5—6
viktsprocent terpentin vara lämplig.
Den högdispersa mönjan har få anhängare, enär
den kräver väl hög oljehalt. En vanlig
mönjesam-mansättning är i viktsförhållandet olja : terpentin :
: pigment = 14 : 6 : 80 för första strykningen och för
andra strykningen motsvarande förhållande 17 : 3 : 80.
Att tillsätta standolja eller träolja är synnerligen
vanskligt, såvida ej mönjemålningen skall stå
oskyddad en längre tid (i/2—1 år).
Enligt undersökningar av dr Blom, Zürich, kräver
bildningen av blysåpa en tid av ca 5 dygn, som alltså
bör vara minimitid mellan mönjestrykningarna.
Väsentligt får denna tid ej heller överskridas, ty då
inträder risk för s. k. krypning. Färgen vill ej fästa
vid ytan, utan drager hop sig i droppar. Fenomenet,
som kan orsaka stora besvärligheter, har att göra
med relationen mellan ytspänningarna hos de två
färgerna, ocli framträder i synnerhet vid målning —
speciellt sprutmålning — på fet grund under kall
väderlek.
Ett oförlåtligt fel är att verkställa grundmålning
under fuktig väderlek på fuktiga ytor. Kan en
kontroll förhindra detta, är därmed mycket vunnet.
Täck färgsmålning.
Vid valet av täckfärg komma som regel estetiska
krav i förgrunden, och att tillfredsställa dessa torde
ej vara svårt med den mängd slutstrykningsfärger,
som numera finnas i marknaden. Två färgtyper
kunna särskiljas, som bägge ha gott anseende sedan
långt tillbaka i tiden, nämligen blyvittfärger och
pansarfärger. Valet dem emellan torde vara ur
rostskyddssynpunkt rätt likgiltigt. Vid broar med den
bärande konstruktionen över brobanan föredrages i
allmänhet pansarfärg med hög aluniiniumhalt (12—15
vikts-%) som skydd mot solstrålningen.
Blyvittfärger användas med förkärlek vid konstruktioner,
utsatta för rökgaser. En blandning av pansarfärg
och blyvitt för första slutstrykningen anses av många
som en förträfflig kombination, liksom för sista
strykningen blyvitt med tillsats av zinkvitt
rekommenderas.
Kabelkran för betongtransport.
Av civilingenjör E. NORDSTRÖM.
Vid utförandet av den stora dammbyggnaden vid
Norris, Tennessee, U. S. A., använder nian sig av
tvenne transportabla kabelkranar för transporten ut
till byggnadsplatsen av erfoderlig betong samt andra
byggnadsmateriel, fig. 1.
För ett så betydande arbete kräves givetvis
transportanordningar, som äro i högsta grad driftsäkra
och effektiva. Byggnadsledningen stod vid
förberedelserna för arbetet i valet mellan derrick-kranar och
kabelkranar för betongtransporten för hela
dammbyggnaden. Efter ett flertal grundliga utredningar
beslöts användandet av kabelkranar. För det fall
att ett flertal derrick-kranar skulle använts, såsom
vanligen är fallet vid större byggnadsarbeten i
U. S. A., hade dessa måst uppställas med en hög trä-
mast och varit anbringade på en tralla, som löpte å
spår. En annan olägenhet med flyttbara
derrick-kranar är att de behärska ringa avstånd från
masten. Med kabelkranar har man däremot den
fördelen att dessa kunna användas för ett flertal
transporter, för vilka derrick-kranar ej lämpa sig. Härtill
kommer att kabelkranens högt liggande bärkablar
gör transportmedlet användbart vid högt vattenstånd.
De båda parallellt flyttbara kabelkranarna vid
detta byggnadsföretag hava vardera 500 m spännvidd
och äro utförda av den bekanta firman Lidgerwood
MFG C:o i New York.
Till följd av att ena flodstranden ligger högt över
vattenytan har där placerade torn kunnat givas låg
höjd, oaktat kabelnedhängningen är 32 m. Gott ut-
24 april 1937
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
