Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väg ~ och v\ttenbyggnadskonst
slamfickan. Drivkraften överföres till en av de övre
ked jeh julsaxlarna. I korta bassänger räcker det med
endast en övre axel. Kedjans övre hälft blir då
hängande i en båge snett över bassängen. 1 långa
bassänger insättas däremot två övre axlar. Till
förhindrande av för stor nedhängning hos kedjan mellan
dessa axlar få skrapskivorna glida utefter skenor
längs väggarna. Skenorna ges ett sådant höjdläge,
att skivorna sticka upp någon cm över vattenytan,
så att de föra med sig flytslammet till bassängens
nedströmsände.
För erhållande av bästa avsättningseffekt i
rektangulära bassänger bör förhållandet längd till bredd
hos dessa hållas inom vissa gränser, ungefär 1 :2
och 1 :4. Vid mycket korta resp. mycket långa
bassänger kunna nämligen sådana
strömningsförhållanden inträda, att en god sedimentering ej kan äga
rum. Förutom de ovan beskrivna
avsättningsbassängerna förekomma även sådana med trattformig
botten och central inledning av vattnet. De an
vändas huvudsakligen vid eftersedimentering av
vatten från biologisk rening. Därvid anordnas det
centrala inloppet nedåtriktat; därefter passerar
vattnet bassängen i riktning uppåt. De fina flockarna i
vattnet bilda ett filter, som på grund av tyngdkraften
rör sig nedåt och därvid uppfångar de
nytillkommande flockarna. För vanlig avsättning ha de
trattformiga bassängerna visat sig mindre lämpliga,
emedan slammet har benägenhet att hänga upp sig
på väggarna vid trattens spets, då slammet skall
urtappas. De innebära också vid horisontell
genomströmning en dålig utnyttjning av volymen, emedan
det endast är i d.et övre, ett par meter tjocka
vatten-skiktet, som slamavskiljningen äger rum.
En uppehållstid i avsättningsbassängen av 1,5 à
2 h är tillräcklig. Ökningen i reningseffekt vid
uppehåll längre än 2 h är obetydlig. Av betydelse för
avsättningseffekten är dock icke enbart
uppehållstiden. utan även den s. k. ytbelastningen inverkar.
Med denna avses det tal, som erhålles, om den
genomströmmande vattenmängden, uttryckt i m3/s,
divideras med bassängens fria vattenyta, uttryck i
m2. Ju mindre ytbelastning, dess bättre
avsättnings-effekt, dvs. en bassäng med stor yta är bättre än en
av motsvarande rymd men med mindre yta. Det
nyss sagda gäller huvudsakligen s. k. kornigt siam,
vilket vid vanlig sedimentering är till mängden
övervägande.
iii. Anordningar för höggradig rening.
A. Kemisk fällning.
I det föregående (avdelning I) har nämnts, att
man kan erhålla en förbättrad sedimentering genom
tillsättning av kemikalier. Det är speciellt i U. S. A.,
som man nu på nytt börjat använda detta
förfarande. Särskilt lämpliga för fällning av normalt
avloppsvatten äro ferriklorid och ferrisulfat. Bästa
resultatet erhålles, om vattnets pH-värde först justeras
genom tillsättning av kalk. Storleksordningen för
erforderlig mängd kemikalier är 50—150 mg/1 kalk
och 25—50 mg/1 ferriklorid eller 40—75 mgl
ferrisulfat. Yid tillsättningen av kemikalierna bör en
kraftig omblandning ske. Därefter får vattnet under
20—30 min. uppehålla sig i en flockningsbassäng, där
det långsamt omröres med paddelhjul. Härvid utfällas
Fig. 11. Kedjeskrapa. Bassängen tömd. (Jeffrey, U. S. A.)
de svävande och delvis även de kolloidalt lösta
ämnena och sammanföras till flockar. I den därpå
följande eftersedinienteringen, som bör omfatta 1,5 till 3
timmar, avsättas flockarna till ett siam med hög
vattenhalt. Hopsamlingen av detta sker på samma sätt
som i vanliga avsättningsbassänger. Det är
lämpligast, att flocknings- och sedimenteringsbassängerna
sammanbyggas, så att vattnet lugnt flyter från den
ena till den andra. Att förbinda dem med en trång
kanal, där hastigheten är stor, är icke lämpligt,
emedan flockarna därvid kunna slås sönder. Med
hänsyn härtill äro bassänger med central inledning av
vattnet mindre lämpliga. Grunda bassänger med
roterande skrapor eller kedjeskrapor kunna med fördel
användas. I förra fallet bör genomströmningen
alltså vara transversell.
För att minska kemikalieåtgången har man gjort
försök med försedimentering av vattnet innan
kemikalierna tillsättas. Man tillförde därvid en del av
det kemiska slammet från eftersedinienteringen, och
vattnet fick passera en vanlig avsättningsbassäng.
Det visade sig emellertid, att kemikalieförbrukningen
härvid icke minskades. En fördel med metoden
ifråga var dock, att vattenhalten i slammet blev
lägre. Det är emellertid icke ekonomiskt, att bara för
den skull anordna försedimentering, emedan en
koncentrering av slammet kan erhållas på enklare sätt
i en särskild koncentreringstank.
Såsom i det föregående nämnts, är reningsgraden
viel kemisk fällning 60—75 %. Effekten ligger
alltså mitt emellan den, som erhålles vid enbart
avsättning samt den vid biologisk rening.
På grund av de mycket höga
kemikaliekostnader-na är den kemiska fällningen icke ekonomisk för
användning året runt. Gäller det däremot att under
en kort period varje år, exempelvis under
högsommaren, skydda ett vattendrag mot alltför stark
förorening, kan denna metod vara lämplig. Gentemot
biologisk rening har den kemiska fällningen
fördelen av, att icke kräva någon inarbetningstid samt
att den fordrar mindre utrymme.
En förbättrad sedimentering kan i vissa fall
erhållas utan kemikalier genom’ att vattnet först får
passera en flockningsbassäng på ovan angivet sätt.
Ungefär samma effekt erhålles genom luftinblåsning
(t. e. i en fettfångare), som ju också verkar en
omrörning av vattnet. Effekten är dock mycket
beroende av vattnets sammansättning. Det är
tvivelaktigt, om det i vanliga fall lönar sig med sådana
26 juni 1937
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
