Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\äg~ och vättenbyggnadskonst
Fig.
passerade såll nr 40 och 53 %
mellan såll nr 10 och nr 4,
dvs. med uteslutande av
kornen liggande mellan sållen
nr 40 och nr 10, samt
framhöll, att det fanns skäl att
antaga, att makadam borde
graderas på ett liknande sätt.
Den svenska
Betongbro-nämnden anför emellertid
1921, att utförda provningar
ha visat, att varierande
korn-storlekar ge bättre resultat än
jämnstora korn hos sanden,
att grov sand är bättre än fin,
men att överskott på
medelstora korn är olämpligt. De
svenska statliga
betongbestämmelserna innehålla både
för sand och för sten den
bestämmelsen (i kursiv) att
korn resp. stycken skola
förefinnas av varierande storlek
från viss övre till viss undre gräns, varvid sandens
övre gräns skall sammanfalla med stenens undre, så
att där ej heller kan bli någon diskontinuitet.
För betongen idag erfordras sålunda en
kontinuerlig sammansättningskurva något i stil med
Fullerkurvan (med något mer eller mindre speciellt
av den fina sanden hos olika författare och för olika
fall), ett lågt vattencementtal och en relativt hög
cementmängd. Alltjämt anses det säkrare och
billigare att lita till litet för mycket cement än till någon
annan faktor, hur viktig den än en gång syntes.
(Jfr uttalanden av Mr. Hazen i diskussionen efter
Fullers föredrag 1907 och t. e. ing. Frost i
Betong-föreningen 1929.) Hållfastheten kan bestämmas
antingen ur cementmängden eller ur vatteneementtalet,
men vid fabriksmässig tillverkning har det visat sig
bäst att använda samma vattenhalt även om
cementmängden varierar längs så vida gränser som från 100
till 300 kg per m3 betong.
På senare tid ha emellertid gjorts mera bestämda
avvikelser från den kontinuerliga
sammansättnings-linjen och det förefaller, som om dylika fall med åren
bleve allt fler. Svenska cementföreningen
rekommenderar t. e. för samtidigt vattentät, stark och
smidig betong en ny typ av sammansättningskurvor med
o yo
florns/vr/eA mm
Fig. 1. Typiska Fuller-kurvor. (Ur Kreuger. D. T. V. Byggnadskonst.)
Diskontinuerlig kurva för erhållande av på samma gäng stark, tät och
smidig betong, föreslagen av Svenska cementföreningen.
uteslutning av vissa kornstorlekar, alltså en lösning
av problemet i samma riktning, som redan Feret’s
och Fullers undersökningar visade hän emot.
Ännu mer intressant är dr Samsioes undersökning
av betingelserna för framställning av god betong,
publicerade i denna tidskrift 1932. Även han fann,
att en diskontinuerlig sammansättning var avgjort
överlägsen. Undersökningarna bekräftade sålunda
först, att man för att erhålla god betong måste ha
så stor lucka i sammansättningskurvan, att det
minsta makadamkornet borde vara minst 2,5 ggr det
största sandkornet. På samma sätt visade sig en
uteslutning av vissa storlekar (0,3—1,2 mm) ur
sandregistret likaledes medföra väsentlig förbättring av
betongen. Den s. k. idealsanden, med ett jämnt
korn-fördelningsförlopp, visade sig sålunda icke vara den,
som gav bästa möjliga betong. Enligt Samsioe hade
fransmannen J. Leclere du Sablon tidigare kommit
till liknande resultat.
I Amerika har samma princip, kallad
non-bulking-principen, länge varit aktuell och undertecknad har
i någon mån studerat problemet längs dessa linjer
tillsammans med en av dess förnämsta experter,
Charles Mullen.
Ett mycket målmedvetet arbete i denna riktning
har slutligen utförts av Österr.
Eisenbeton-Ausschuss, som 1934
publicerade sina resultat under den
bestickande titeln "Zielsichere
Be-tonbildung". Dessa undersökningar
lämnade stöd för Abrams
användning av finhetsmodulen för
stenmaterialet men med den
modifieringen, att finhetsmodulen för
varje storlek borde för sig införas i
beräkningen. På denna grundval
deducerade författarna fram nya
formler och konstruerade speciella
instrument, utomordentligt
intressanta i och för sig, för
bestämmande av god betong. Det
väsentligaste i detta fall är emellertid, att
man generellt kom fram till en
25 sept. 1937
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
