Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Termisk ^Tidskrift
Hållfasthet 28 d. 250 (327 v.d tvöllnmq)
Vattentäthet Otät (15 m)
75 - 38 m/
31 - 19
19 - 9,<
9.-* - 4.7
427
tät (10 m)
Fig. 3. Diskontinuerlig sammansättningskurva av
annan typ, uppgjord av dr Samsioe för Lanforsen.
(Ur Samsioes artikel i Teknisk tidskrift 1932.)
kornstorleksfördelning med uteslutande av vissa
storlekar (mit bestimmten Ausfallkörnungen). Författarna
konstaterade t. e., att om man från en stenblandning,
som sammansatts i full överensstämmelse med Fullers
kurva eller med någon enligt de tyska bestämmelserna
som "besonders gut" betecknad kurva, sorterade bort
allt material mellan 3 och 15 mm, samtidigt som man
ersatte det borttagna med material grövre än 15 mm
under tillseende, att cement och material under 3 mm
dock utgjorde 40—45 % av det hela, fann man, att
betongen blev lättare bearbetbar och med bättre
sammanhang samt framför allt att betongen fordrade
mindre vattenhalt för viss konsistens, det vill å
andra sidan säga, gav större hållfasthet.
Sållnings-kurvan för denna blandning föll emellertid inom det
område, som i bestämmelserna angivits som "sehr
schlecht". Det märkliga inträffade sålunda, att bättre
betong än vad som kunde erhållas enligt de som
synnerligen goda angivna sållningsdiagrammen
erhölls ur sållningsdiagram, som betecknats som
mycket dåliga.
Ett annat anfört exempel är lika talande. Ett
Donaugrus med 25 mm grövsta korn gav en plastisk
betong av viss konsistens vid en vattencementfaktor
av 0,7 med 350 kg cement. Uteslötos storlekarna
3—10 mm erhölls med endast 245 kg cement en
betong med samma plasticitet, vattencementfaktor och
hållfasthet. Man sparade alltså 105 kg cement eller
33 % och fick en betong, som i alla avseenden var
likvärdig och som i täthet var överlägsen den andra.
Den skadliga inverkan av medelstora korn
förklarades av att de dels skilja de grövre kornen åt
(amerikanarnas bulking), dels bilda en sorts filter,
som hindra det fina cementbruket att komma in
mellan de större stenarna. Uteslutas emellertid de
medelgrova kornen, ersättas dessa i massan av grövre
korn med mindre överyta, vilken mindre yta fordrar
mindre vatten; och betongen får två beståndsdelar,
som äro bättre avpassade mot varandra och som icke
hindra varandras blandning. Bruket kan lättare
tränga in mellan de grova kornen och dessa röra sig
lättare i det smörjmedel, som cementbruket utan
större korn bildar.
De österrikiska försöken äro väl värda att studera.
Enligt uppgift, som jag dock ej varit i tillfälle att
kontrollera, har man vid betongvägsarbete med
materialet sammansatt enligt
"Ausfallskörnungsprinci-pen" uppnått hållfasthetssiffror på runt 1 000 kg/cm2.
Det förefaller sålunda, som om det nu skulle
finnas tillräckligt med försök både i laboratoriemässig
och i full skala, som visa att den av de äldsta
forskarna ständigt uttalade rädslan för medelstora korn
var synnerligen väl grundad och att ett uteslutande
av vissa kornstorlekar ur den kontinuerliga
kornför-delningskurvan uteslutande är till fördel. Än större
är denna fördel om hänsyn tages till de förbättrade
maskiner och metoder, som man nu förfogar över.
Dessförinnan kanske det dock kan vara av intresse
att se, vad som rent teoretiskt gjorts åt problemet.
Det finnes numera ett stort antal högst förtjänta
utredningar rörande såväl kornfördelning vid
ned-krossning av ett material som vid uppbyggandet av
en massa av mindre korn. I det förstnämnda fallet
komma alltid alla kornstorlekar att finnas
representerade och fördelningen dem emellan stämmer rätt
väl överens med Fullerkurvan. Detta kan hava
bidragit till att man erhållit just denna kurva som
lämplig även för sammansättningen a^en massa.
Rörande uppbyggandet av en massa av olika
kornstorlekar hava Manegold, Hofmann och Solf lämnat
mycket intressanta resultat i ett arbete: "Die
mathe-matische Behandlung idealer Kugelpackungen und
das Hohlraumvolumen realer Gerüststrukturen",
publicerad i Kolloid-Zeitschrift 1931. Författarna ha
studerat de olika möjligheterna för sammansättning
av en massa av lika stora klot eller kulor samt
angivit för de olika fallen massans hålrumsvolym,
storleken av den största kornstorlek, som får rum mellan
de jämnstora kloten samt resterande hålrumsvolym
sedan även dessa mindre klot inplacerats.
Lagrings-anordningarna karakteriserades av och benämndes
efter det antal klot, som vart enskilt klot kom i
beröring med. De fingo på så sätt fyra
lagringsanordningar eller packningssätt, i vilka varje enskilt
klot berörde 6, 8, 10 och 12 andra klot.
Anordningarna framgå utmärkt av här återgivna bilder.
Om de större klotens radie betecknas med R, de
mindre med r och hålrumsvolymen i procent av den
Fig. 4. Packningssätt 6.1
Fig. 5. Packningssätt 8.
totala volymen innan de mindre kulorna insatts på
sina platser med W samt därefter med W±, erhålles
följande resultat.
Lagringssätt W % r:R Wi %
6 ......... 47,64 0,73*2 27,1
8 ......... 39,54 0,527 30,6
10 ......... 30,19
( 0 225 1
12 ......... 25,95 { 0J14 I 18,97
Man kan som synes uppnå en mycket liten hålrums-
1 Fig. 4—8 äro hämtade ur artikel av Manegold, Hofmann
och Solf i Kolloid-Zeitschrift 1931.
Finsand Blandad sand
100
25 sept. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
