Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Termisk ^Tidskrift
Såväl beräkningarna för uppritande av
diagrammen i fig. 5—8 som erforderliga beräkningar av
friktionsförluster uppställas lämpligen i tabellform.
Metodens användning har ovan visats för en med
konst inbyggd förträngning i ett vattendrag.
Analoga beräkningar kunna göras för det i praktiken
mindre aktuella fallet, då en utvidgning av det
naturliga vattendraget åstadkommes. Även vid vanliga
fallförlustberäkningar kan den komma till
användning, nämligen då vattendraget i fråga har stark
lutning och vattnet ofta ändrar sin rörelseform mellan
stråkande och strömmande, dvs. bestämmande
sektioner uppkomma.
De beräknade vattennivåerna bli helt naturligt
endast medelvärden för respektive sektioner. Vid
den praktiska tillämpningen av resultatet tillkommer
en marginal för ojämnheter beroende på
snedströmningar, vågskvalp etc.
Litteratur:
Koch-Karstanjen : Bewegung des Wassers. Berlin 1926.
Paul Böss : Berechnung der Wasserspiegellage. Berlin 1927.
Erik Lindquist : Anordningar för effektiv energiomvandling
vid foten av överfallsdammar. K. T. H:s 100-årsjubileum.
Stockholm 1927.
Th. Rehbock : Die Bestimmung der Låge der
Energie-Iinie. Der Bauing., H. 15, 1922.
Modellförsök för bestämning av
avbördningsmäng-den genom ett sidomunstycke på en ledning.
Av civilingenjörerna B. HULTIN och E. KRUSE.
Avloppsvattnet från större delen av Stockholm
skall efter färdigställandet av Henriksdals
reningsverk, vilket nu är under arbete, utsläppas i Saltsjön
vid Danvikskanalens mynning. För att åstadkomma
en jämn fördelning av avloppsvattnet i recipienten
avses 2 st. ca 300 m långa ledningar att komma till
utförande, vilka ligga ungefär vinkelrätt mot
strömriktningen. Ledningarna läggas direkt på sjöbottnen,
vilken här ligger 25 till 35 m under vattenytan,
och förses vardera med 5 st. uppåtriktade munstycken
på ett inbördes avstånd av 38 m. Den maximala
vattenmängden, som skall utsläppas genom vardera
ledningen, är 3,3 m3/s. Med hänsyn till att endast
mycket begränsad fallhöjd står till förfogande, gäller
det att så mycket som möjligt nedbringa förlusterna,
varför maximala hastigheten sättes så lågt som till
ca 1 m/s.
För erhållande av konstant hastighet på hela
sträckan utbildas ledningen trappstegsformigt
avsmalnande på sådant sätt, att diametern minskas vid
varje utloppsöppning. Största diametern avses bliva
2,05 m och minsta diametern 0,90 m.
Bestämmande för utloppsmunstyckenas utformning
var alltså fordran på dels en begränsning av
tryck-förlusterna, dels en jämn fördelning av vattenmäng-
stycket.
derna emellan munstyckena inbördes. Vidare borde
även hänsyn tagas till enkelheten vid utförandet av
ledningen i full skala. Med hänsyn härtill
diskuterades olika utföringsformer och den i fig. 1 visade
typen ansågs lämpligast. Ledningens botten göres
obruten vid munstycket, så att hela minskningen i
diametern kommer vid ledningens hjässa. Avsikten
med denna anordning är att den del av vattnet, som
fortsätter i huvudledningen, skall gå i en i möjligaste
mån rätlinig bana utan större förluster genom
hastighetsförändringar eller virvelbildningar.
Då för dimensioneringen av dylika munstycken
inga litteraturuppgifter syntes föreligga, ansågs det
säkrast att undersöka utströmningsförhållandena
genom modellförsök, vilka också på gatukontorets
bekostnad utfördes vid K. Tekniska högskolans
vattenbyggnadslaboratorium.
Vid försöken användes laboratoriets hydrauliska
ränna, där en modell av ett munstycke med
anslutande delar av huvudledningen inbyggdes mellan
två stycken vattentäta tvärväggar, placerade på
1,8 m inbördes avstånd. Härigenom blev rännan
delad i 3 st. delar. För att erhålla riktig
hastighetsfördelning viel munstycket utdrogs tilloppsledningen
till en längd av ca 5 m, motsvarande ungefär 50 ggr
ledningens diameter. I samtliga nämnda 3 fack höllos
vattenytorna på konstanta höjder medelst
bräddavlopp. Den totala tillförda vattenmängden
bestämdes med ett i den hydrauliska rännan inbyggt
Thompsonöverfall. Den effektiva tillrinningen är
lika med den totala tillförda vattenmängden
minskad med den vattenmängd, som avrinner genom
det bräddavlopp, som står i förbindelse med rännans
uppströmsdel. Medelst de båda andra bräddavloppen
bestämmes dels den vattenmängd, som utströmmar
genom munstycket, dels den mängd, som fortsätter
i huvudledningen. Då såväl den tillförda som de
avrinnande vattenmängderna mätas, erhålles alltså
kontroll. Genom manometerrör och spetsmätare
bestämdes dels statiska trycket inuti ledningen vid
munstycket, dels vattenstånden.
Modellförsök utfördes för dels det andra, dels det
106
25 sept. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
