Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Termisk ^Tidskrift
Härtill kom kostnaden för inlösen av Larsbergsbron,
30 200 kr., samt för flyttning och uppläggning av
densamma, 6 700 kr., eller tillhopa 36 900 kr.1
Flottbron borttogs efter färdigställandet av den år
1925 invigda nya, fasta järnbron.
Brounderhållet luider ären 1935—1985.
Brobanan.
Under de fem första åren efter brons färdigställande
erfordrades ej något underhållsarbete på brobanan.
Först år 1930 måste en del av slitplanken utbytas, och
utbytet blev större för varje år till år 1933, då halva
upphört, oaktat att dylik plank, provad för s. k.
gryende brand vid Statens provningsanstalt, därvid
visade sig brinna bättre än oimpregnerad.
Förklaringen torde helt enkelt vara den, att oljan hindrar
bildandet av nyssnämnda stoftfina trämjöl och att
slitningen av den impregnerade planken ej blir så
stor som den oimpregnerade.
Provbeläggningar.
A. Bituminösa beläggningar.
I avsikt att prova asfaltens lämplighet som
slitlager på broar med träunderlag utfördes under som-
Fig. 1. Lidingöbron.
brobanan belades med ny plank. Den andra hälften
belades under år 1934. Nyläggningen utfördes med
hel-impregnerad furuplank. I samband härmed gjordes
en noggrann undersökning av de underliggande
träkonstruktionerna, och i de få fall, där någon defekt
på bärplanken förekom, ersattes de defekta delarna
med ny plank. Innan den nya slitplanken utlades,
blevo bärplanken på översidan och kantsidorna
bestrukna med kreosotolja. Vid denna tidpunkt
upptäcktes ej något fel på syllarna, utan dessa befunno
sig i förhållandevis mycket gott skick. För
bestridande av kostnaderna för omläggningen uttogs 13 000
kr. ur reservfonden. Författaren har i Teknisk
tidskrift, 1931, h. 39, lämnat kort redogörelse för:
"Träbanebeläggnings varaktighet" samt för en annan
bro: "Brobana av trä med asfaltslityta", till vilka
uppsatser hänvisas.
Träbanebeläggningens eldfarlighet är ett
intressant kapitel i brons underhållshistoria. Den första
beläggningen av oimpregnerad furuplank antändes,
när den blivit sliten, ända till 3 à 4 gånger på dagen
de få verkligt stekheta högsommardagarna. Något
allvarligare olyckstillbud blev det aldrig, enär på
grund av den livliga trafiken den begynnande
glöd-ningen alltid upptäcktes av trafikanterna genom den
skvallrande röken. Antändningen skedde i det genom
körtrafiken uppkomna nästan dammliknande
träavfallet. Orsaken var glödspånen från
spårvägstågens bromsklotsar av järn eller nedfallande
glödspån från spårvägsbygelns kontakt med den
elektriska kraftledningen. Cigarretter voro också
brandstiftare.
Det märkliga är, att sedan bron omlagts med
kreosotimpregnerad furuplank, hava eldsvådorna
l Angående flottbroarna, se även ing. Nordendahls
ovannämnda beskrivning samt Ragnar Schlyter: "Den sista
flottbron", Lidingö hembygdsbok 1932.
maren 1930 försök med olika slag av
asfaltbeläggningar, lagda direkt på bärplanken, sedan slitplanken
borttagits. Dessa försök utfördes i samarbete med och
under kontroll av dåvarande Svenska väginstitutet.
Följande olika slag av beläggningar utfördes,
nämligen asfaltbetong, topeka, gjutasfalt och amiesite i
längder om 10 meter. De tre första beläggningarna
utfördes av Nya asfaltaktiebolaget i Stockholm och
den med amiesite av Nya murbruksfabriken i
Stockholm. Samtliga sträckor utfördes under slutet av juli
månad 1930. Provsträckorna blevo föremål för
fortgående undersökningar och observationer såsom
framgår av Statens väginstituts meddelande och
författarens kortfattade redogörelse i Teknisk
tidskrift, 28 sept. 1935: "Provbeläggningar på
Lidingöbrons körbana."
Resultatet av proven gav vid handen, att dessa
asfaltpreparat icke hava någon längre varaktighet.
Trafikens förskjutande inverkan, skakningarna i
järnkonstruktionen av passerande fordon samt rörelser i
träunderlaget, orsakade av temperatur- och
väderleksväxlingar, hava mer eller mindre snabbt förstört
de utlagda beläggningarna.
B. Slitplank av ek.
Under år 1931 blev en sträcka av brobanan om 10
meter belagd med ek, som under år 1933 utökades
till 30 meter. Utökningen företogs, emedan det
ansågs, att en sträcka om 10 meter var för kort för att
tillförlitliga resultat skulle kunna erhållas. Denna
sträcka var vid utgången av år 1936 i mycket gott
skick, och någon nämnvärd avnötning kunde ej
konstateras.
C. Slitplank av furu.
Som av ovanstående framgår, hava
asfaltprov-sträckorna, efter hand som de förstörts, ersatts med
138
25 sept. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
