Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\äg~ och vättenbyggnadskonst
O
Bron över Färjsundet på Åland.
En kommentar av professor CARL FORSSELL.
I tidskriftens nummer den 23 oktober har
civilingenjör P. E. Hubendick lämnat ett meddelande om
ovannämnda bro. Som ett hängbroförslag av
undertecknad därvid omnämnts, hoppas jag att
nedanstående kommentarer må tillåtas.
Förslag till hängbro utarbetades av undertecknad
på uppdrag av Älands landskapsnämnd. Det var på
detta förslag som anbud infordrades, icke på de mer
eller mindre intressanta förslag, som civilingenjör
Hubendick i övrigt omnämner, vilka övervägts, men
förkastats av landskapsnämnden.
Det av mig utarbetade förslaget innebär en
vidareutveckling av hängbro med förstyvningslina, skildrad
i denna tidskrift h. 3 år 1917. Genom att utföra
bärlinorna av grova rundjärn, med en smäcker stållina
ingående som monteringsanordning, vanns både
mindre kostnad och minskade nedböjningar. Genom
att utnyttja tryck i betongbrobanan kunde den
horisontella förstyvningslinan undvaras. Slutresultatet
blev bl. a. beräknade nedböjningar, som föga skilde
sig från en gallerverksbros nedböjningar, och
kostnader för den bärande konstruktionen, som icke kunde
underskridas av järnbågen. Som förstyvningsbalkar
befanns vanliga I NP balkar vara tillräckliga,
varför det av civilingenjör Hubendick visade alternativet
med gallerbalkar icke var aktuellt. Vissa detaljer
utöver de nämnda kunna hava intresse, varför jag
hoppas att inom icke allt för lång tid bliva i tillfälle
att i tidskriftens spalter närmare redogöra för
förslaget.
Vid utarbetandet av broförslaget föll det sig
naturligt att pröva möjligheten för konkurrerande
brotyper. Båge av järn eller av armerad betong var
därvid enda rimliga alternativ. Balkbro med mellanstöd
övervägdes dessutom, men var icke att föredraga
framför hängbron.
För såväl hängbrons pelare som för den armerade
bågen voro då gällande finska bestämmelser
avgörande. De voro synnerligen stränga beträffande
till-låtna påkänningar i broar, varför undertecknad
särskilt efterhörde hos vederbörande myndighet, om det
över huvud taget läte sig göra att vid broförslaget
använda högre påkänningar, och då närmast enligt de
inom kort förväntade nya finska bestämmelserna.
Bestämt avvisande svar lämnades på detta. Hängbrons
armerade betongpelare konstruerades alltså med
tilllåten tryckpåkänning om högst 25 at vid centriskt
tryck. Med denna påkänning var varje möjlighet för
betongbro borta. Enbart betongbågens egen vikt
(oräknat brobana, pelare m. m.) ger 30 at som
påkänning av centrisk tryckkraft vid spann 130 m och
pilhöjd ca 18 m.
Den enda förväntbara konkurrensen kunde komma
från järnbågen, och denna kunde icke konkurrera
med hängbron, åtminstone icke vid ekonomiskt
likvärdig prissättning.
Civilingenjör Hubendick tror sig kunna ur
anbudssiffrorna draga slutsatser om hängbrons
konkurrenskraft gent emot betongbågen vid de bestämmelser,
som till sist använts — för betongbron, men icke för
hängbron. Slutsatsen torde vara något lättsinnig.
Man torde icke behöva gå utom landets gränser för
att finna exempel på att en entreprenör villigt
skänker byggherren vackra slantar för att få
tillfredsställelsen att bygga efter egna ritningar, i synnerhet om
spännet är stort och en elegant bro i ett vackert
landskap kan bli till reklam.
Slutligen må det tillåtas mig att för civilingenjör
Hubendick göra några påpekanden avsedda även för
hans föregångare och eventuella efterföljare. Undvik
till att börja med så långt som möjligt att kritisera
tekniska företeelser i grannländerna, för så vitt de
icke hava internationellt intresse. Hur en vägkurva
stakats på Åland kunna de finska vägmännen bedöma
själva, utan hjälp av någon svensk expert. Litterär
verksamhet inom detta område torde hava fullt
tillräckligt underlag inom vårt land.
Inom brotekniken är det ett ganska långt steg från
teknologens fria fantasier till den prestation, som
baserar sig på verkligt utnyttjande av teknikens
aktuella resurser. Förslag till jättebroar över
öre-sund eller Kàlmaresund liksom även till hängbroar
eller bågbroar över Färjsundet på Åland hava ytterst
ringa intresse, då de äro resultatet av oskolade
krafters spekulationer. Dylika förslag böra stanna inom
den för dem intresserade krets, inom vilken de
tillkommit. Det är beklagligt att under senaste tid dylika
arbeten använts i anmärkningsvärd utsträckning som
underlag för sensationsjournalistik. De borde icke få
lämna spår efter sig i fackpressen.
Bedömande av former och färger kräver sin
speciella skolning, samt även personlig begåvning just
inom detta område. Om till äventyrs begåvningen
skulle finnas i oskolad form, så är det icke nog för
offentlig verksamhet som kritiker eller producent.
Modellförsök för bestämning av
avbörd-ningsmängden genom ett
sidomunstycke på en ledning.
Genmäle av direktör N. K. Snndblad.
Civilingenjör E. Kruses svar i denna tidskrift av
den 2 7 november 1937 föranleder mig till några
erinringar. Meddelandet att man i havsvatten kan
räkna med en 150-faldig utspädning av avloppsvatten
saknar ali betydelse i detta sammanhang, och
uppgiften att man vid normal vattenföring i Norrström
176 m3/s ernår 130-faldig utspädning av kloakvattnet
vid torrväder är ju missvisande, alldenstund de 5
vertikala strålarna åstadkomma en relativt ringa
uppblandning av avloppsvattnet med strömmens vatten
och icke med hela dess vattenmängd.
Det är för övrigt icke vid stora eller medelstora
vat-tenföringar i Norrström som hygieniska olägenheter
från avloppsvattnet kunna uppkomma, utan risk för
sådana inträffar vid stillastående och nära
stillastående vatten, som kan vara under många dagar i följd.
Genom den ejektorverkan, strålen från det
ifrågasatta munstycket äger, rycker den med sig de
omgivande vattenpartiklarna och för det
svavelväte-haltiga bottenvattnet upp mot vattenytan, medan
syre-haltigt vatten nedföres mot bottnen. Denna
vertikalcirkulation torde dock icke äga rum i hela
vattendraget utan bliva koncentrerad som en mera lokal
företeelse omkring de 5 vertikala strålarna.
Hüruvida det är fördelaktigt att vid stillastående
vatten i vattendraget hastigt föra upp till vattenytan
ej blott avloppsvattnet utan även det svavelvätehaltiga
bottenvattnet, är i mycket hög grad tvivelaktigt. En
överslagsberäkning visar, att under ovanstående
förutsättning vattendragets syretillgång ej är på ett
tillfredsställande sätt tillräcklig ens för avloppsvattnets
syrsättning. Skall den förefintliga syremängden
samtidigt tagas i anspråk för syrsättning av det
svavelvätehaltiga bottenvattnet, torde resultatet bliva
undermåligt.
Om de Då vattendragets botten utlagda
utloppsrören förses med tätare placerade hål så dimensione-
25 sept. 1937
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
