Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 8 jan. 1938 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
och den Fjärran Östern och är icke minst med
hänsyn därtill allt starkare intresserad av ett allmänt
världspolitiskt samgående med U. S. A.
De i början av november förrättade engelska
kommunalvalen tydde icke på någon alltför
betydande förskjutning i väljarkårens politiska
uppfattning. Labour vann några framgångar, med de
kunna icke betecknas som avgörande och ge ej
något starkare hopp om majoritet vid ett nytt paria
mentsval.
Den inrikespolitiska förskjutningen i Frankrike
under de senaste månaderna är av större betydelse.
Folkfrontens politik är nu en helt annan än den
Blumska regeringens revolutionära anlopp.
Regeringen står under radikal, alltså i stort sett
borgerlig-ledning, och finanspolitiken, som är den förhärskande
frågan, domineras av strävandet efter
budgetbalan-sering. De revolutionära delarna av folkfronten —
socialister och kommunister — ha tillsvidare sett sig
nödsakade att tolerera denna politik. De i oktober
förrättade kommunalvalen tydde icke på några större
förskjutningar — utom möjligen en tendens till
att kommunismens frammarsch hejdats. Något
lugnare förhållanden ha inträtt på arbetsfronten, men
ännu ha de nya sociallagarna ej kunnat inpassas på
ett friktionsfritt sätt i produktionen.
Den mystiska Cagoulard-affären har på ett
ingalunda överraskande sätt avslöjat tillvaron av
omfattande väpnade organisationer av antikommunistisk
karaktär. Åtskilliga kontroverser mellan de olika
nationella fraktionerna ha vidare försvagat
auktoriteten, särskilt hos eldkorsets ledning. Det är
emellertid ovisst om icke de delvis avslöjade
organisationerna haft mera defensiv än offensiv karaktär.
Det spanska inbördeskrigets lärdomar ha utövat en
återhållande inverkan på de extrema elementen, men
faran för våldsamma inre skakningar kan i Frankrike
ännu ingalunda anses övervunnen.
I Tyskland tilldrager sig — vid sidan av
utrikespolitiken — de ekonomiska förhållandena största
intresset. Högkonjunkturen fortfar, men samtidigt
tvingas näringslivets män mer och mer att
underkasta sig den ekonomiska diktatur som tagit gestalt
i den tyska fyraårsplanen. Schac/its avgång som
riksekonomiminister är ett uttryck för
meningsmotsättningar i handelspolitiken men har helt visst icke haft
den innebörd av allmän regimförändring i den
ekonomiska politiken, som man på sina håll tillskrivit den.
Det är snarare fråga om en organisatorisk nydaning.
Sehacht kvarstår som riksbankschef och som minister
utan portfölj. Linjen i den tyska ekonomiska
politiken är sedan fyra år i stort sett densamma. Den
syftar främst till säkerställande av tryggheten och
råvarutillgångarna. Dess medel äro valutakontroll
och statlig central uppsikt över näringslivet. Den
sistnämnda har nu ytterligare skärpts.
I Ryssland har Stalin-regimen fortsatt det
hänsynslösa utrotande av för de maktägande opålitliga
element, som sedan snart ett år pågått i
terrorprocessernas tecken. Rensningsaktionen har nu även nått
sovjetdiplomatien. Bland offren märkes förre vice
utrikeskommissarien, Kina-ambassadören m. m.
Kara-chan. Man bemödar sig allt mindre att giva denna
nakna och brutala maktutövning en principiell
motivering, vilket också är uppenbart meningslöst.
Samtidigt blir regimen i många andra hänseenden
moderatare. De bättre situerade bönderna betecknas
ej längre i lika hög grad som samhällets fiender.
Skillnaden i inkomstnivå efter prestation är i
stigande. Ett privilegierat byråkratstånd, bundet vid
Stalins maktställning, håller på att växa fram.
Den 12 december sattes den ett år tidigare
proklamerade Stalinkonstitutionen i kraft på en väsentlig
punkt, i det att då allryska parlamentsval (till
Ver-chovnyj Sovjet, högsta rådet) ägde rum.
"Demokratien" har därmed officiellt satts i högsätet i
Ryssland. Om någon reell förändring är det dock ej
fråga. Det gäller endast en konstitutionell
omkosty-mering, som man av olika skäl — icke minst hänsyn
till mindre välinformerad utlandsopinion — ansett
lämpligt företaga. Valfriheten var en fars, då i
varje valkrets endast fanns en officiell kandidat, på
vilken alla välsinnade måste rösta, Valresultatet
blev också som förutsett ett överväldigande
förtroendevotum för Stalinregimen.
Möjligt är också att omkostymeringen kan
betraktas som förebud till att allvarliga utrikespolitiska
beslut förestå, och att man inför dessa vill dela
ansvaret med en "folkrepresentation". I Moskva
följer man kriget i den Fjärran Östern med största
spänning och har på denna grund tillsvidare vänt
sitt huvudintresse ej blott från Spanien utan även
från den europeiska politiken i dess helhet.
I den Närmare Östern har England alltjämt svåra
bekymmer. I Egypten har en opposition framträtt
mot det härskande Wafdpartiet, vilken synes sätta
vissa förhoppningar till den nye unge konungen
Farouk I, som redan råkat i konflikt med Nahas
Paschas regering. I Palestina ha kraftåtgärder måst
tillgripas mot den arabiska nationalismens
kampelement, men spänningen synes icke avtaga.
De allvarligaste problemen ej blott för
Storbritannien, utan på sätt och vis för hela Västerlandet, ha
dock rests genom kriget i den Fjärran Östern. Dess
militäriska utveckling har varit påfallande snabb.
I norr ha de japanska arméerna brutit det kinesiska
motståndet och avancerat i stort sett ned till
Gula floden och längre. Därmed befinner sig
det egentliga Nordkina under japansk kontroll. I
söder har det japanska segertåget haft en ännu mera
avgjord karaktär. Efter ett väldigt kraftuppbåd och
i högst blodiga strider besegrades de kinesiska
arméerna runt Shanghai, varefter framryckningen
fortsattes mot Nanking, som nyligen efter våldsamma
strider fallit i japanska händer. Chiang Kai-shek
och hans regering ha flytt från huvudstaden. Den
japanska ockupationen har utsträckts även till
vissa områden norr om Yangtse. Huruvida genom
dessa strider de verkligt operationsdugliga delarna
av den kinesiska armén tillintetgjorts, eller om denna
ännu kan prestera effektivt motstånd är en öppen
fråga. För ögonblicket synes sannolikheten tala för
en fortsatt japansk frammarsch längs Yangtse ända
bort till Hankow samt en motsvarande framryckning
från norr mot söder. Därmed skulle även hela
Centralkina falla under japansk kontroll. En offensiv
har även varit på tal mot Kanton i söder. Möjligt
är dock att ett snabbt fredsslut kan komma till
stånd, förutsatt att den f. d. Nanking-regeringen ännu
har situationen på den kinesiska sidan i sin hand.
I motsatt fall är ett långt och omfattande folkkrig
att vänta.
4
15 jan. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
