Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 8 jan. 1938 - Kommunala affärsföretags kapitalförräntning, av Carl Kleman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
(let är utfört med lånemedel eller med löpande
drift-inkomster. De ekonomiska utvägar, som stå till
buds för förnyelsearbetenas bestridande, äro i bägge
fallen upptagandet av nya lån alternativt successiv
avsättning till aktiv förnyelsefond för ombyggnad och
moderniseringar av byggnader och maskinell utrust
ning m. m., eller, vilket är detsamma, successivt
ianspråktagande av löpande driftinkomster för samma
ändamål. Skulle icke sådana ombyggnader och
moderniseringar verkställas, så skulle ju företagets
tekniska kapacitet nedgå under den erforderliga och
företaget icke längre kunna fylla sin uppgift. I den
mån företaget är utfört med lånemedel, innebär
anläggningarnas avskrivning medelst disponerande
härför av driftöverskott, att deras bokföringsvärde
minskas, i den mån anläggningarna förslitas eller bliva
omoderna, varefter ersättningsanläggningar kunna
utföras antingen med anlitande av på detta sätt inom
företaget ackumulerade driftöverskott eller, om dessa
använts för låneamortering, genom upptagande för
ändamålet av nya lån. I den mån företaget har
utbyggts med löpande driftinkomster, så behöver man
icke à priori verkställa avsättning till aktiv
förnyelsefond eller successivt anlita löpande
driftinkomster för ombyggnad och moderniseringar utan
kan, när de med löpande driftinkomster utförda
anläggningarna äro förslitna eller omoderna, verkställa
ersättningsarbeten med lånemedel. Men då har man
också låtit en kapitalförbrukning försiggå inom
företaget genom att inga avsättningar gjorts för förnyelse
av det ursprungliga kapitalutlägget. När lånemedel
i angivna fall tagas i anspråk för ersättningsarbeten,
ökas verkets utgifter för att möjliggöra
avskrivningar å dessa ersättningsarbeten, och därmed måste
också den sänkning av taxorna upphöra, som föran
letts och möjliggjorts genom kapitalförbrukningen
inom företaget. Härmed torde väl vara visat, att
anläggningar utförda med löpande driftinkomster
icke skäligen kunna intaga någon särställning i
avseende på kostnaderna för avskrivning eller
förnyelse. Den primära anledningen till att löpande
driftinkomster användas för utvidgningar och
moderniseringar är nämligen icke, att de därigenom
skapade värdena skola ersättningslöst förbrukas med
åtföljande rubbningar i företagets taxebildning och
ekonomi utan det rakt motsatta, stabil ekonomisk
utveckling till gagn både för företaget och avnämarna
av dess nyttigheter.
Det återstår att undersöka, huruvida årsvinsten
eller driftöverskottet från ett företag av här avsett
slag icke blott bör möjliggöra förräntning eller
avskrivning av med lånemedel utförda nyanläggningar
och utvidgningar samt förnyelse av med löpande
driftinkomster utförda sådana eller likvärdig åtgärd
utan därutöver även innefatta ränta å sådant i
företaget investerat driftöverskott. Sistnämnda fråga
synes medgiva större utrymme för skilda meningar
än den nyss avhandlade om förnyelse av motsvarande
värde. Man kan ju säga, att om en person skänkel
ett kapital till en stiftelse för att denna skall bygga
hus och hyra ut bostäder åt mindre bemedlade, så
kan ju stiftelsen utan att få ränta på sina
fastighetsvärden teoretiskt fortsätta att verka hur länge som
helst, dvs. bygga nya hus, när den första
uppsättningen är rivningsmogen, bara den ser till att
inflytande hyror täcka fastigheternas driftkostnader
saint möjliggöra ansamling av ett kapital, som räcker
till för uppförande av nya fastigheter med samma
realvärde, när den första uppsättningen har rivits.
På samma sätt är det med räntan på driftöverskott,
som investerats i ett kommunalt affärsföretag. Det
är icke någon ekonomisk nödvändighet, att företagets
årliga driftöverskott innefattar sådan ränta. Före
taget kan utvecklas och fullgöra sina uppgifter lika
bra ändå.
Men det är mycket viktigt, att en kommun kan
skaffa sig en uppfattning om hur dess affärsföretag
skötas. Detta kan endast ske genom ekonomisk
jämförelse med andra under ensartade förhållanden
verksamma företag. Detta förutsätter bl. a., att
kapitalkostnaderna behandlas lika, och att sålunda
icke visst kapital godtyckligt undandrages
förränt-ningsförpliktelse. Även i syfte att få ytterligare
hållpunkter för taxornas avvägning är jämförelse med
andra företag önskvärd. För att ernå en riktig
bedömningsgrund beträffande det ekonomiskt
berättigade i sådana investeringar, som utföras med
löpande driftinkomster, bör också räntekravet
upprätthållas. Av samtliga dessa anledningar synes det
författaren riktigast, att ett kommunalt affärsföretags
årliga driftöverskott såvitt möjligt skall täcka ränta
jämväl å sådana investeringar i företaget, som detta
själv kunnat åstadkomma. Även ur pedagogisk
synpunkt är detta icke utan betydelse.
Vid enskilda företag bestämmes priset på dessas
produkter genom fri prisbildning eller olika slag av
överenskommelser. Dessa förhållanden jämte
tillverknings- och försäljningskostnaderna äro
väsentligen avgörande för företagets avkastning eller den
förräntning, som ägaren kan påräkna å hela
företagets egna kapital — aktiekapital och eventuella
fonder. I det enskilda företaget utgår man från
sannolika produktpris och tillverkningskostnader
samt försöker med ledning därav bedöma företagets
avkastning. Vid det kommunala monopolföretaget
gäller det däremot att efter skäliga grunder bestämma
produktpriset. Kapitalkostnaderna spela härvid en
ganska betydande roll, och det är därför helt
naturligt, att den här behandlade frågan om
kapitalkostnader hänförliga till investerade driftöverskott
tilldragit sig stort intresse i därav berörda kretsar.
Fagan om kapitalets förnyelse och förräntning
vid kommunala affärsföretag är emellertid endast
ett moment — ehuru det hittills måhända mest
omstridda — i förevarande sammanhang. Av det förda
resonemanget har emellertid framgått, att någon
åtskillnad i kapitalavseende icke böra göras mellan
lånemedel och investerade driftöverskott. Härmed
är dock icke omfattningen av kapitalkostnaderna
klarlagd.
Vid en inom Stockholms kommunalförvaltning
under förra året verkställd utredning rörande några
av de kommunala affärsföretagens taxor fann man
snart, att det var nödvändigt att även i andra
avseenden söka få vissa hållpunkter för företagens
kapitalkostnader. Samtliga verk hade funnits till
under många decennier. Gasverket var 83 år,
vattenledningsverket 75 år och elektricitetsverket 44 år.
Den officiella bokföringen gav näppeligen någon
ledning. Denna kunde närmast rubriceras såsom en
skuldbokföring, dvs. verkens tillgångar voro endast
upptagna till samma värde som verkens anpart i
29 jan. 1938
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
