Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 8 jan. 1938 - Kommunala affärsföretags kapitalförräntning, av Carl Kleman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
kommunens låneskuld. Betydande övervärden hade
under årens lopp ackumulerats dels genom
investering av driftöverskott, dels genom att avskrivningar
å anläggningar utförda med lånemedel i allmänhet
hållits större än som enbart skulle betingas av
förslitningen. Fastighetsmarken hade stigit högst
betydligt i värde, och ledningar av olika slag kunde
numera icke alltid utföras för samma kostnad som
tidigare med hänsyn till stegrade arbetslöner och
gatornas permanentbeläggning. I den mån
ledningarna icke undergått teknisk förslitning, vore därför
ursprungsvärdet ograverat. Å anda sidan hade en
hel del anläggningar utförts under dyrtid eller hade
på grund av maskinteknikens utveckling mot större
enheter sjunkit i värde. Genomgående hade
samtliga verk vuxit mycket starkt under de senaste
decennierna. I utvecklingsavseende skulle man
härutinnan närmast kunna likna dem vid en
spiral-vriden snäcka, där verkens äldre delar
representerades av snäckans spets med närmaste varv och
de nyare delarna av snäckans yngre till omkretsen
betydligt större varv. På grund av angivna
förhållanden visade det sig nödvändigt att göra en
approximativ värdering av verkens nuvarande
tillgångar. För elektricitetsverket, som uppvisade de
mest växlande förhållandena, skedde denna enligt
följande grunder.
Fastighetsmarken upptogs till värden motsvarande
gängse tomtvärden i de delar av staden, där denna
var belägen. Om icke elverket disponerat denna,
hade den kunnat av staden försäljas eller uthyras
till värden avsevärt överstigande ursprungliga
anskaffnings- eller bokföringsvärden.
Administrations-byggnaden värdesattes enligt gängse grunder för
fastighetsvärdering. Naturkraften i stadens
vattenfall upptogs till gällande fastighetstaxeringsvärde.
Untraverket med ledning till Stockholm, som
utförts under dyrtid, befanns vid rådande prisnivå
kunna utföras till ungefär halva den
ursprungliga anläggningskostnaden. Ångkraftverket vid
Värtan hade successivt utbyggts under en period a^
över 31) år. Det visade sig, att numera ett fullt
modernt ångkraftverk av samma totala storlek
med hänsyn till den tekniska utvecklingen mot
större enheter m. m. skulle kunna utföras för ungefär
60 % av den kostnad, som under årens lopp nedlagts
på ännu i bruk varande delar av verket.
Driftkostnaderna för ett sådant nytt verk skulle även bliva
icke obetydligt lägre såväl genom mindre kolåtgång
som mindre behov av personal. I sistnämnda
avseende kunde dock ingen justering med rimlig
säkerhet göras. Elverkets likströmsdistribution utvidgas
icke längre, utan .nytillkommande belastning
tillgodoses med växelström. Likströmsdistribution kommer,
såvitt nu kan bedömas, att successivt avvecklas. Det
uppskattades därför, vad kostnaderna skulle bliva,
om de många äldre understationerna för
likströms-distribution ersattes med transformatorstationer för
växelströmsdistribution och nya likriktaranläggningar
för spårvägsdriften, medan redan utförda
anläggningar för växelströmsdistribution, vilka tillkommit
under de senaste åren, uppfördes till sitt
anskaffningsvärde.
Det mycket värdefulla ledningsnätet, vilket
oavlåtligt underhållits och förnyats i samband med
stads-plane- och gaturegleringar och i övrigt icke under-
gått någon nämnvärd förslitning på de sträckor, som
fått ligga orubbade, värdesattes med hänsyn till vad
det skulle kosta att för närvarande anlägga
detsamma, vilket visade sig nära överensstämma med
de ursprungliga anläggningskostnaderna. Även det
betydande mätarbeståndet upptogs till nuvarande
anskaffningsvärde. I den mån äldre mätare utrangeras,
måste de ersättas med nya till dagspris. För värdet
av aktier och andelar i kraftverks- och
regleringsföretag samt ekonomiska sammanslutningar befanns
utlagt kapital böra ligga till grund. Inventarier
samt material i förråd upptogos såsom lös egendom
till uppskattat realisationsvärde resp.
bokföringsvärde. Sistnämnda belopp voro av underordnad
betydelse.
Principerna för värderingen kunna sammanfattas
sålunda. För fastighetsmark, kontorsbyggnader och
vattenfall tillämpades gängse marknadspris. För
tekniska anordningar, byggnader, maskineri,
ledningsnät m. m. bedömdes återanskaffningsvärdet för
moderna anordningar. Härigenom reducerades i icke
obetydlig omfattning högre, äldre anskaffningsvärden
men säkerställdes också, att verket under fortsatt
utveckling skulle efter samma grunder kunna bära
kapitalkostnaderna för utvidgningar och
ombyggnader, såsom exempelvis fortsatt omläggning av
strömarten från 25 till 50 perioder och
likströms-distributionens ersättande med
växelströmsdistii-bution i allt mera ökad omfattning. Det måste
nämligen krävas, att de taxor, som utgöra underlag för
verkets inkomster, även efter verkets utvidgning och
ombyggnad efter viss plan skola medgiva skälig
förräntning av verkets värde.
Sedan nyssnämnda värdering genomförts, var det
självfallet en enkel sak att med ledning av verkets
hittillsvarande utveckling bestämma lämpliga
avskrivningstider för verkets olika delar och i
anslutning därtill det årliga avskrivningsbehovet. Härvid
bortsågs från sådana eljest tillämpade avskrivnings
-kvoter, som innebära viss konsolidering av
företaget.
Med utgångspunkt från verkets årliga bruttovinst
— skillnaden mellan kraftinkomster och driftutgifter
— kunde sedan avgöras, om nettovinsten innebar
rimlig föräntning å verkets samtliga tillgångsvärden
och eventuellt, i vilken omfattning en taxereduktion
lämpligen kunde genomföras. Såsom avdragspost
från bruttovinsten infördes vid nettovinstens
beräkning icke blott de erforderliga avskrivningarna utan
därjämte ett skäligt belopp för årliga nyanläggningar
och utvidgningar, som således i realiteten komme
att bestridas av löpande driftinkomster. Detta
innebär, såsom förut angivits, en konsolidering av verket
men en ofrånkomlig sådan med hänsyn till förut
angivna, av staten tillämpade regler för kommunernas
upplåning m. m., varom i stort endast är gott att säga.
Det kan måhända förefalla, att de synpunkter, som
har framlagts beträffande uppskattning av ett
kommunalt affärsföretags förräntningspliktiga kapital
och grunder för fastställande av den inkomst, som
taxorna skäligen böra giva, äro väl hårda. Men vill
man en sund utveckling av kommunernas
affärsrörelse på olika ,:lednings"-områden, som dessa tagit
sig an, så torde det nog också vara nödvändigt, att
det upprätthålles kontroll på kapitalets användning.
Detta kan som sagt endast ske genom att kräva
8
15 jan. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
