- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Allmänna avdelningen /
40

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 29 jan. 1938 - Kolmarknaden 1937, av Bn. - Bimetall, av Robert Engström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

.0

Ar m 30 31 32 33 34 35 36 37
Fig. 1. Englands och Tysklands kolexport.

heller vågar man väl någonstans räkna med ökad
sysselsättning för övrig industri — de senaste
arbetslöshetsuppgifterna från England tala för ett motsatt
antagande — utan vad som i lyckligaste fall kan
inträffa är väl, att den under 1937 uppnådda
produktionsnivån kan upprätthållas. De kolimporterande
länderna komma sannolikt icke heller att under 1938
vara lika angelägna köpare som under 1937. Man.,
har ännu en gång fått erfara, att produktionen är
otroligt tänjbar, när så erfordras. Konsumtionen av
de mera än normala lagren torde även bidraga till
att minska efterfrågan. Sålunda kan man med ganska
stor säkerhet utgå ifrån, att vårt lands kolimport
kommer att gå tillbaka, och liknande torde
förhållandet vara på andra håll. En jämfört med 1937
oförändrad eller t. o. m. ökad produktion under 1938
måste därför med allra största sannolikhet komma
att innebära överproduktion. Man frågar sig då, om
icke kolproducenterna i likhet med andra råvaru-

producenter komma att ålägga sig
produktionsbegränsningar för att stabilisera prisnivån. Frågan är
svår att besvara, dels emedan något intimt samarbete
mellan England, Polen och Tyskland icke förefinnes,
dels därför att de tre ländernas kolindustri och
kolexport har olika betydelse för respektive lands
näringsliv.

Det torde vara högst sannolikt, att de centrala
försäljningsorganen i England under 1938 få
bestämma riktlinjerna för landets framtida kolpolitik. Såvitt
man kan se, kommer inställningen till kolexporten
därvid att bliva utslagsgivande. Frågan är, om man
är villig till de priseftergifter, som torde bliva
oundgängliga, om den under 1937 uppnådda exporten skall
kunna hävdas, eller om man föredrager att försöka
hålla prisnivån uppe på bekostnad av en förnyad
tillbakagång i densamma. Man kan nämligen förutsätta,
att Tyskland med alla medel kommer att försöka
upprätthålla sin kolexport med hänsyn till densammas
betydelse som valutainbringare. Liknande torde
förhållandet bliva för Polen, ehuru därvidlag det
förnyade avtalet med England under alla förhållanden
sätter vissa gränser för exporten. Vidstående diagram
över kolexportens utveckling i England och
Tyskland sedan 1929 är utomordentligt intressant.
Detsamma klargör tydligare än ord tyskarnas strävan
att överflygla England såsom kolexporterande land
och visar den exempellösa framgången i dessa
strävanden under de senaste åren. Så länge den engelska
gruvindustrien tack vare hemmamarknadens
rekordartade efterfrågan kan hållas fullt sysselsatt, har man
väl icke lagt tyskarnas framgångar alltför hårt på
sinnet, men den dagen, då denna efterfrågan visar
tecken på att återgå till mera normala mått, kan man
vara övertygad om, att intresset för kolexporten
kommer att stegras och densammas bibehållande och
utökning anses som ett livsvillkor för det brittiska
näringslivet.

Bn.

Bimetall.

Av civilingenjör ROBERT ENGSTRÖM.

Just denna dag, den 2 oktober 1872, hade Phileas
Fogg avskedat sin betjänt James Forster. Denne
yngling hade gjort sig skyldig till förseelsen att sätta
fram ett rakvatten som var 84 grader Fahrenheit i
stället för 86 grader. Ett sådant slarv ville Phileas
Fogg aldrig utsätta sig för någon mer gång och
hade därför beslutat anställa en pålitligare betjänt.

Hade Phileas Fogg levat i vår tid, hade han nog
haft svårt att avskeda sin betjänt av en sådan
anledning. Folk skulle med rätta ha sagt: varför skaffar
sig inte karlen i stället en temperaturregulator om
han är så petnoga med sitt rakvatten. Men
på-1870-talet existerade knappast några dylika regulatorer
och Jules Verne löpte således ingen risk att hans
historia skulle behöva komma av sig redan i början,
därigenom att Phileas Fogg helt prosaiskt köpte en
temperaturregulator i stället för att anställa den
förträfflige Passepartout.

Nu finns det säkert folk som framhålla att Phileas
Fogg i alla fall fick betydligt mer nytta av
Passepartout än han skulle ha kunnat ha av en själlös
temperaturregulator, men detta är en sak som ej hör hit
i det här sammanhanget. I fråga om maskiner
överhuvudtaget anse många dem vara påtagliga bevis för
påståendet att människan av naturen är lat. Denna
inställning förbytes som bekant mer och mer av
uppfattningen att människan icke skall göra ett arbete
som en maskin kan göra både bättre och billigare. I
alldeles särskilt hög grad gäller det’ senare om
regulatorer. Man kan t. e. sätta en arbetare att för
hand reglera varvtalet på en växelströmsgenerator,
men ingen skulle nu för tiden godkänna den ström
som den generatorn skulle leverera. När det gäller
större maskiner och rörledningar etc., har man länge
haft regulatorer, men svårigheten har varit att få
regulatorer för strykjärnet, kaffekokaren, värmedynan

40

15 jan. 1938

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:20:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1938a/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free