Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 12 febr. 1938 - Fri eller censurerad kritik inom vetenskapen? av Harald Nordenson och Ragnar Liljeblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
principiella innebörd. Någon som helst verifiering av
vare sig allmänna eller speciella relativitetsteoriens
krav på tidsbestämningarnas relativitet har däremot
aldrig åstadkommits.
Den vederläggning av kritiken mot den speciella
relativitetsteorien, som herr L. anger skola återfinnas
i den allmänna, lyser sålunda med sin frånvaro. Herr
L. anger triumferande, att den moderna fysiken
övervunnit den äldre kunskapsteoriens "fiktionalism"
genom att som "verkligt" endast erkänna det
"principiellt iakttagbara". Jag nödgas nu konstatera, att
den vederläggning av kritiken, som den allmänna
teorien skulle ge, icke kan återfinnas i litteraturen
och sålunda icke är "principiellt iakttagbar". Den
är därför icke heller "verklig" men väl — en fiktion.
Herr L. vill därefter med ett exempel från allmänna
teorien visa, hur man bör förstå det nya
tidsbegreppet, och vad filosoferna förbisett. Han tänker
sig ett system, fast i förhållande till vintergatan och
med jorden som origo. (För enkelhetens skull
bortses från jordens rörelse.) Ett annat system, en
raketmaskin, utskjutes från jorden med en hastighet nära
ljushastigheten, och på sådant sätt att den efter viss
tid återkommer till jorden. Både på jorden och i
raket-maskinen finnas observatörer med var sitt ur,
och dessa tänkas vid avfärden från jorden inställda
lika. Herr L. skriver nu vidare:
"Rör sig raketmaskinen relativt jordsystemet hela
tiden nära ljushastigheten, så kommer klockan, när
maskinen efter exempelvis 50 år återkommer,
eventuellt endast att ha registrerat 5 år. Teorien ger samma
resultat, dvs. att klockan i raketmaskinen går
långsammare, vare sig man betraktar jordsystemet (dvs.
ett approximativt Galileisystem) eller raketmaskinen
som vilande. I senare fallet får man nämligen i
motsats till förutsättningarna för den speciella
relativitetsteorien taga hänsyn till inverkan av
gravitationsfält, ’inducerade’ från vintergatan."
Det angives sålunda som konstaterat, att
observatörerna i återkomstögonblicket avläst olika tider på
sina ur, den ena (på jorden) 50 år, den andra (i
raketmaskinen) 5 år. Men härtill fogar nu herr L. följande
utläggning:
"Vad som gäller om uret, gäller om alla fysikaliska
förlopp, makroskopiska eller molekylära. Under det
en person på jorden blivit 50 år äldre, har
passageraren på raketmaskinen endast blivit 5 år äldre. Tänka
vi vidare på den levande observatörens förnimmelser,
så är det väl odisputabelt, att det psykiska och det
fysiska hos honom på något sätt höra tillsammans,
att de utgöra olika sidor av samma mer eller mindre
obekanta något. När så alla fysiska förlopp i
raketmaskinen förlöpa tio gånger långsammare än på
jorden, måste även de psykiska introspektiva
förnimmelserna förlöpa i motsvarande grad långsammare. Även
tidsuppfattningarna i de olika systemen måste då
bliva helt olika. Att vår inre uppfattning av tiden
är så pass obestämd (vi kunna exempelvis ofta ej
skilja på tidslängder av en timme och av fem kvart,
men alltid på en timme och fem minuter), att den vid
de relativa hastigheter vi åtminstone hittills lyckats
åstadkomma, ej kunnat användas som kontroll på
teoriens resultat, motsäger ej dess principiella riktighet."
Låt oss nu skärskåda vad detta innebär, och vad
det har med Einsteins tidsbegrepp att skaffa.
Einstein anger klart och tydligt i definitionen av sitt
tidsbegrepp, att med tid förstås visarställningen hos
ett ur av viss beskaffenhet i händelseögonblicket,
sådan som den avläses av en observatör, som liksom
uret vilar i ifrågavarande system. I detta fall är ock
fastställt att uret i ena systemet angivit
tidsintervallet till 50 år och uret i andra systemet till 5 år.
Men herr L. ordar i sin utläggning om något, som han
kallar "tidsuppfattningen" i mening av hur
observatören i sitt inre uppfattar den gångna tiden.
"Tidsuppfattningen" blir sålunda beroende av
observatörens förnimmelser, där "det psykiska och fysiska
hos honom på något sätt höra tillsammans", och där
"de utgöra olika sidor av samma mer eller mindre
obekanta något". (Sic!) Det synes nu vara denna
av förnimmelser beroende uppfattning, som enligt
herr L. skall utgöra kärnan i relativitetsteoriens
tidsuppfattning. Men denna "tidsuppfattning" är i själva
verket ej ens entydigt bestämd i det egna systemet.
Den anges kunna för observatören själv variera med
cirka 25 %. När observatören i maskinen
"uppfattat" tiden till 5 år, kan den sålunda i verkligheten
vara vad som helst mellan 4 och 6 år.
Jordobservatörens uppfattning av tiden till 50 år kan motsvaras
av vad som helst mellan 40 och 60. Varför icke taga
steget fullt ut, och låta observatören i raketmaskinen
sova prinsessan Törnrosas ljuva sömn och vakna upp
vid framkomsten med den "uppfattningen", att ingen
tid förgått? Då stiger han ju ur raketmaskinen lika
ung och fräsch som han steg i.
Det måste bestämt sägas ifrån, att herr L:s
resonemang icke har ett spår med relativitetsteorien att
skaffa. Här föreligger tydligen en förväxling mellan
olika betydelser av ordet "tidsuppfattning"; å ena
sidan betydelsen "tidsbegrepp", å andra sidan det
individuella intrycket av ett tidsintervall. Men det är
alldeles uppenbart, att vad relativitetsteorien
upptagit till behandling är "tidsbegreppet", dvs. vad som
skall förstås med "tid" i de olika fallen, och detta
har angivits såsom visarställningarna hos resp. ur,
sådana dessa avläsas av observatörerna. Hur
observatörerna i sitt inre "uppfatta" tidsintervaller är
självfallet fullkomligt likgiltigt. Att vi här liksom
överallt vid fysikaliska observationer måste utgå
ifrån att observatörerna avläsa uren riktigt och icke
ånge sin subjektiva "uppfattning" om tidsintervallen
är ju fullkomligt uppenbart. Jag är visserligen en
bestämd motståndare till relativitetsteorien, men här
måste jag verkligen i teoriens namn protestera mot
herr L:s utläggningar: Så — med förlov sagt —
larvig, som herr L. framställer relativitetsteorien, är
den icke! Problemet i detta exempel är följande: De
tider, som angivas hava avlästs av observatörerna på
uren, äro i verkligheten icke observerade, eftersom
detta experiment aldrig utförts. Tiderna äro
beräknade med hjälp av vissa formler. Formlerna äro
avvikande från den klassiska fysikens och förutsätta
ett tidsbegrepp, avvikande från det klassiska. Frågan
är här: Med vad rätt och på vad grund användas
dessa formler i stället för de gamla, och vad avse de
symboler, som i de nya formlerna anges skola återge
tiden? Det är här filosoferna sätta in sin kritik, och
det är av de skäl, som tidigare angivits, som de
nödgats insätta denna kritik mot den speciella
relativitetsteorien.
När nu herr L. skriver om sina spekulationer över
"tidsuppfattningen": "Jag tror, att i förbiseendet av
66
12 febr. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
