Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 19 febr. 1938 - Det nya gruvlagförslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
19 FEBR. UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 7
1 9 3 8 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ÅRG. 68
INNEHÅLL: Det nya gruvlagförslaget. — Civilbefolkningens alarmering vid luftanfall. — Fri eller
censurerad kritik inom vetenskapen?, av dr Harald Nordenson och dr Ragnar Liljeblad. — Svenska
teknologföreningens ordinarie stämma och årsmöte. — Notiser. — Litteratur. — Sammanträden.
Det nya gruvlagförslaget.
Motto: Gruvlagstiftningens främsta
uppgift är att befordra bergsbrukets
utveckling och blomstring. Härigenom gagnas
ock bäst folkhushållet.
Sedan århundraden tillbaka behärskas den svenska
gruvrätten — bortsett från lagstiftningen om
stenkol m. m. — av två grundprinciper: inmutningsrätten
och jordägarens rätt till hälftenandel i gruvföretaget.
Erfarenheten har ådagalagt, att båda dessa
grundsatser länt vårt svenska bergsbruk till gagn.
Under de sista årtiondenas reformarbete på
gruvlagstiftningens område har debatt förts om
inmutningssystemets ersättande med koncessionssystem.
Numera landshövdingen i Falun Bernhard Eriksson
har varit anhängare av detta senare system. I sin
egenskap av en av 1920 års
gruvlagstiftningssakkunniga utarbetade han såsom reservant utkast till
en gruvlag, byggd på koncessionssystem. Redan
Socialiseringsnämnden, som 1927 avlämnade yttrande
angående allmänna principer för en ny
gruvlagstiftning, tog emellertid avstånd från koncessionssystemet
och ansåg, att inmutningsrätten, låt vara i modifierad
form, borde bibehållas. "Inmutningssystemet har ock
utan tvivel väl främjat utvecklingen av landets
gruvindustri", säger nämnden.
Det nu föreliggande regeringsförslaget till ny
gruvlag, vartill innevarande års riksdag har att taga
ståndpunkt, bygger på inmutningssystemet.
Härigenom har tvivelsutan frågan om införande av
koncessionssystem i svensk gruvlagstiftning avförts från
dagordningen.
Gruvlagförslaget har emellertid slopat
jordägareandelen, vilken andel i stället skulle för alla
nyinmu-tade fyndigheter övergå till kronan.
Tanken att tillerkänna staten rätt till oupptäckta
fyndigheter är icke ny. Vid behandling inom högsta
domstolen av 1908 års förslag till lag angående
gruvdrift å viss kronojord gjorde justitierådet E.
Marks von Wurtemberg ett senare ofta citerat
uttalande. Detta slutade med att han ansåge skäl
föreligga att taga i närmare övervägande, huruvida icke
i stället för gällande bestämmelser om inmutning å
enskild jord borde träda en lagstiftning, byggd på
grundvalen av statens rätt att för sin räkning förfoga
över mineralfyndigheter även å enskilt område.
Denna uppfattning gendrevs emellertid av dåvarande
justitieministern Albert Petersson. Han förklarade,
att den svenska lagstiftningen vilade på den uppfatt-
ningen, att jordäganderätten principiellt innefattade
även alla i jorden befintliga mineral och detta
givetvis oberoende av, huruvida deras förekomst vore
känd eller okänd. En förändring av
gruvlagstiftningen i av justitierådet Marks von Wurtemberg
antydd riktning skulle innebära en i princip ingalunda
oviktig inskränkning av de befogenheter, vilka för
närvarande innefattades i äganderätten till jord. En
så genomgripande omläggning av vår
gruvlagstiftning uppbures säkerligen icke av den allmänna
rättsuppfattningen.
I sina allmänna principer för en ny gruvlagstiftning
har Socialiseringsnämndens majoritet år 1927 såsom
sin mening uttalat, att vårt lands oupptäckta eller ej
i bruk tagna mineraltillgångar måste anses utgöra en
hela folkets egendom. Nämnden föreslog därför, att
dessa mineraltillgångar skulle förklaras utgöra
statens egendom. Reservanterna, direktören Oscar
Falkman och fil. dr Axel Lindblad, inlade i sin sakligt
starkt motiverade reservation häremot en den mest
bestämda gensaga, understrykande både de teoretiska
betänkligheterna och de för bergshanteringen
skadliga konsekvenserna. Det förtjänar framhållas, att
dessa reservanter inom nämnden representerade
sakkunskapen, medan nämndens övriga ledamöter, såvitt
bekant, sakna all praktisk erfarenhet i gruvfrågor.
Frågan om jordägaren eller staten principiellt är
ägare till mineralen har varit och är fortfarande i
doktrinen omstridd i många länder. Den utländska
litteraturen härom är oerhört omfattande. Vad
vårt-land vidkommer, lärer man kunna säga, att den hifi
skande uppfattningen inom rättsvetenskapen är den,
att äganderätten till jorden omfattar allt vad till
jorden hör. För att befordra upptäckandet och
tillgodogörandet av mineral har emellertid i svensk
gruvlagstiftning den inskränkningen gjorts i
jordäganderätten, att upptäckaren-inmutaren tillerkänts hälften i
fyndigheten, vilket i viss mån är en motsvarighet till
att upphittaren av en dold skatt erhåller viss andel av
värdet.
Jordägarens rätt till hälften i fyndigheten är
honom tillförsäkrad enligt nu mer än tvåhundraårig
lagstiftning. Nu föreslås att jordägaren skall berövas
denna uråldriga rätt.
Justitieministern K. G. Westman har sagt, att
borttagandet av den möjlighet till jordspekulation, vartill
den nuvarande regeln om jordägareandel kan giva
upphov, utgör en vinst ur jordbrukspolitisk synpunkt.
12 febr. 1938
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
