Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 19 febr. 1938 - Fri eller censurerad kritik inom vetenskapen?, av Harald Nordenson och Ragnar Liljeblad - Svenska teknologföreningens ordinarie stämma och årsmöte, av Fmn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ställande. Men fysikerna ha ej stannat därvid. De ha
tvärtom visat, att teoriens fysikaliska konsekvenser
— för övrigt bekräftade genom rödförskjutningen —
tillsammans med den psykofysiska parallellteorien
som resultat ger, att den introspektiva uppfattningen
verkligen ändras i samma grad som de med ideella
fysikaliska ur uppmätta tidsintervallerna. Kan man
egentligen begära mera?
Herr N. frågar visserligen: "Varför skola våra
livsprocesser just rätta sig efter den einsteinska tiden?
Varför icke lika gärna efter den bergsonska tiden?"
Jo, dr Nordenson, därför att fysiken visat, att ur
vissa experimentellt väl befästade postulat med
matematisk nödvändighet följer, att alla fysiska processer
måste förlöpa efter den s. k. einsteinska tiden och
emedan denna slutsats dessutom experimentellt
direkt bekräftats genom den tidigare obekanta
rödförskjutningen.
När herr N. alltjämt envist fasthåller vid att
"tidsbestämningarnas relativitet aldrig direkt bekräftats",
sticker han som strutsen huvudet i sanden för att
slippa se rödförskjutningen. Vad är en svängande
atom annat än ett ideellt ur? Fysiken behöver
verkligen i detta fall ej hänvisa till klockor med urtavla,
visare och slagverk. Vilken tid är den "riktiga", den
som uppmätes och förnimmes i systemet A eller den
som uppmätes och förnimmes i systemet B?1 Det är
verkligen på tiden, att dr N. slutar med sitt
monomana omtuggande av det grundfalska påståendet, att
fysikernas demonstration av tidens relativitet blott
skulle vara ett "godtyckligt antagande" eller en
"ogrundad och icke verifierbar förmodan".
Det förargliga inträffar alltså, att Nyman och
Bergson kritisera en ny teori gentemot en gammal, ehuru
just den nya uppfyller de fordringar de för sin del
uppställt, under det att den gamla — under
förutsättning att den nya teoriens av samma filosofer ej
bestridda fysikaliska innehåll är riktigt — ej kan
uppfylla denna fordran.
Orsaken till dessa förargliga misstag är, såsom jag
tidigare framhållit, att filosoferna ej beaktat den
allmänna relativitetsteoriens konsekvenser utan endast
stött sig på den speciella teoriens viceversa-princip
(se exempelvis Nymans förut citerade arbete, sid.
197). Att man genom att inskränka sig därtill
kommit till felaktiga slutsatser är lätt förklarligt, då man
härvid direkt utvalt system, som äro fullt analoga
och endast spegelbilder av varandra.
Jag har verkligen alla skäl att åt läsaren
överlämna att själv göra sina reflexioner. Frågan är så
klarlagd, att någon tvekan ej längre behöver råda,
på vilken sida o vederhäftigheten bitit sig fast.
i Eller är månne den "riktiga" tiden en sådan som varken
kan uppmätas eller förnimmas, vare sig i dessa system eller
något annat Vi kunna bilda ett kollektivbegrepp omfattande
alla vägar mellan Stockholm och Göteborg. De äro ej alla
"samma väg", men de äro alla "väg mellan samma punkter".
Kollektivbegreppet "väg Stockholm—Göteborg" har ej något
bestämt mått och kan ej befaras av en viss person.
Alldeles detsamma gäller om tidsvägarna mellan två
punkthändelser. De olika tidsvägarna kunna uppmätas och
förnimmas av olika personer. Kollektivbegreppet "tidsvägen
mellan två punkthändelser" har ej något bestämt mått och
en sådan "tid" kan ej introspektivt upplevas av någon. Ett
dylikt begrepp — om det nu möjligen skulle intressera någon
filosof — har alltså ej alls inom fysiken att skaffa och
intresserar ej fysikerna. Det intresserar tydligen ej heller
Bergson.
Herr N. beklagar sig över, att fysikerna ej lojalt
vilja samarbeta med filosoferna, i det de med sin
begreppsanalys giva sig in på filosofernas centrala
område. Detta borde reserveras för filosoferna själva.
Denna fordran vilar på det felaktiga antagandet,
att någon vetenskap skulle kunna existera utan en
kritik och analys av sina grundläggande begrepp.
Vad fysiken angår, ha dess häpnadsväckande
framsteg de sista årtiondena till icke ringa del varit en
följd av en genomgripande kritisk omvärdering av
de grundläggande begreppen. Detta gäller såväl
relativitetsteorien som atomfysikens kvantmekanik. Var
skulle fysiken nu ha stått, om den väntat på att
filosoferna skulle ha åstadkommit denna
omvärdering, filosoferna som ännu efter mer än 20 år ej
lyckats komma underfund med vad
relativitetsteoriens nya begreppsbildningar i verkligheten innebära?
Det är nog bra med fred, men den får, när det
gäller vetenskapliga frågor, ej vara av det slaget
som tyvärr ofta blir resultatet av avtalsförhandlingar,
där skiljemannen helt enkelt tar medelproportionen
av parternas ståndpunkter.
Vi hava utöver dessa "slutrepliker" fått ytterligare
ett inlägg från dr Nordenson, till vilket dr Liljeblad
bebådat ytterligare en replik. Såvitt vi kunna se
framkommer intet nytt eller väsentligt däri, och under
sådana förhållanden måste vi bestämt fasthålla vid att
härmed förklara diskussionen i våra starkt i anspråk
tagna spalter avslutad. Red.
Svenska teknologföreningens
ordinarie stämma och årsmöte
hålles i ’Stockholm den 22—2Jf mars och i anslutning
därtill hålla fem av föreningens avdelningar
högtidssammanträden i anledning av dessas femtioåriga tillvaro.
Stämman hålles på föreningens lokal på aftonen den
22 mars och kommer att, utöver stadgeenliga val,
årsberättelser m. m., ägnas åt luftbehandlingsfrägor med
föredrag av ingenjör A. Rosell, diplomingenjör H.
Renz, civilingenjör H. Gille och docent M. Bäckström.
Svenska tobaksmonopolets hela fabriksanläggning samt
luftbehandlingsanordningarna vid Sagabiografen beses
mellan lunch och middag.
Årsmötet försiggår i Konserthusets lilla sal.
Programmet upptar Orientering om Flottans stations i
Stockholm förflyttning, lämnad av vice amiral C. H.
åkermark och kommendörkapten T. Hagman, varefter
borgarrådet H. Sandberg redogör för stadens synpunkter
på utnyttjande av Skepps- och Kastellholmarna samt
Galärvarvets områden.
Efter lunch hållas föredrag av förste byräingenjör
Ernst Magnusson om "Rundradions tekniska
utveckling" samt av professor Karl Ljungberg om "Moderna
mastanläggningar för radiostationer".
Jubileum s sammanträden hållas av Avd. Svenska
arkitektföreningen på e. m. den 23 mars med kamratmiddag
å Gamla Tekniska högskolan samt föredrag av intendent
Hans Quiding, professor Ivar Tengbom och arkitekt
Rudolf Enblom.
Samma dag anordnar Avd. för Väg- och
vattenbyggnadskonst kamratmiddag å K. T. H. kårhus.
Torsdagen den 24 mars högtidlighålla Avd. för
Mekanik, Avd. Svenska elektroingenjörsföreningen, Avd. för
Väg- och vattenbyggnadskonst samt Avd. för Kemi ocli
bergsvetenskap sina jubileer.
26 febr. 1938
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
