- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Allmänna avdelningen /
98

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. 5 mars 1938 - Några språkliga och typografiska stötestenar för den tekniske skribenten, av J. Wennerberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

Det heter på svenska kvalitet (icke: kvalité),
kvantitet; i sammansättningar: kvalitets vara,
kvalitetsfordringar, kvalitetsbeteckning, kvantitetsbestämning.

Pluralis av schema skrives enligt Svenska
Akademiens ordlista lika med singularis, alltså: två schema
(även: schemata). Lika i singularis och pluralis äro
också ord av typen: tekniker, belgier, kontroller.

Det heter: En läcka uppstod i bott nen av
cisterne« (icke: "i botten av cistern"). Likaså heter det:
i maskinew, till kaserne«, till kvarn en, dra ned
gar-dinere, mitt i termine«, uppfinnaren av telefonere. På
genitivformen tar ingen fel: bottnens, cisternens,
kvarnens, telefonens. Det är därför tydligt, att den
korrekta bestämda formen i nominativ och ackusativ
måste hava ändelsen -en. Felet tillhör
dialektegenheternas klass.

Förkortningar.

Dessa äro huvudsakligen av två slag, avbrytningar
och sammandragningar.

1 första fallet medtagas alla bokstäver från ordets
början tills lämplig vokal nåtts; denna och
efterföljande bokstäver ersättas med en punkt. Börjar
ordet med vokal, kan man ibland, när tillräcklig
tydlighet därigenom uppnås, nöja sig med denna
vokal följd av en punkt. Exempel: bl. a., etc., ev.
(eventuellt), m. m., o. (och), o. d., s. k., t. ex. eller
t. e., t. o. m.; betr., likstr.-gen.

Vid sammandragning medtagas blott
begynnelse-och slutbokstav; det uteslutna kan markeras med ett
kolon, som dock oftast utelämnas. Punkt utsättes
icke efter sammandragning. Man skriver: c:a eller ca,
d:o (dito), dr (doktor), den 4 ds (dennes), hr (herr),
nr (nummer), 2 ledare pr spår. Ibland medtages även
en mellankonsonaiit — kolon förekommer då ej —
exempelvis: ggr (gånger), hrr (herrar), jfr (jämför).

Speciella äro följande förkortningar, som användas
i Svenska Akademiens ordlista: dvs. (det vill säga),
1. (eller), osv. (och så vidare), ss. (såsom). Man bör
väl också kunna skriva: fm., em., istf., mfl. Fullt
användbara äro givetvis också de äldre skrivsätten:
d. v. s., f. m., e. m., i st. f., m. fi., o. s. v.

Aktiebolag kan i firmanamn kortast skrivas AB.,
men A.-B. eller Aktieb. går också bra.
Kompanjon-skap betecknas & Co. (icke C:o).

När man i sitt manuskript använder förkortningar,
bör man emellertid tillse, att de vid maskinskrivning
och i all synnerhet vid tryckning ersättas av fullt
utskrivna ord. Undvikande av förkortningar gör
nämligen texten klarare och mera lättläst. De enda
förkortningar som få kvarstå äro:

1) de allra vanligaste: bl. a., dvs., i st. f., m. fi.,
m. m., o. d., osv., s. k., t. ex., t. o. m. och möjligen
några stycken till; när en författare talar om sig själv,
kan han skriva förf.;

2) tillsammans med sifferuppgifter: ca, ekv.
(ekvation), em., fig., fm., kap. (kapitel), kl. (klockan),
kr. (kronor), nr, pr, sid. (eller s.), st., tab. (tabell)...
samt ytterligare en del måttförkortningar, för vilka
hänvisas till följande kapitel;

3) månads-, firma-, titel- och
förnamnsförkortningar, dock tillämpade med största varsamhet;

4) i affärsbrevstil: betr., ds, d. å. (detta år), pto
(passato), resp., rubr. (rubricerade), v. (värderade)
och en del andra.

I tabeller eller annan dylik sammanträngd
skriv-form, ibland även i parenteser och i noter under
texten, måste förkortningar tolereras i större
utsträckning.

Ofta ser man nr (ävensom fig., tab. ...) skrivet med
stor begynnelsebokstav, fast det icke börjar satsen.
Detta skrivsätt är omotiverat och bör därför
undvikas. Många gånger kan man med fördel utelämna
nr, exempelvis i sådana uttryck som: ritning 485 678,
handbok 5, liksom man alltid skriver: fig. 16, år 1920,
... utan nr.

Storhets- och måttbeteckningar.

"Storheter" såsom tid, spänning, ström, effekt, få
vid matematisk behandling beteckningar: t, E, l, P,
som icke äro att anse som vanliga förkortningar utan
som ett slags symboler.

"Måttenheter", i vilka storheterna mätas, erhålla
också beteckningar, såsom s (sekund), V (voit), A
(ampere), kW (kilowatt), hk (hästkraft), v/m eller
r/m (varv pr minut).

Gemensamt för alla storhets- och måttbeteckningar
gäller, att de enligt internationell teknisk
överenskommelse skola skrivas utan punkter. I detta
avseende syndas allmänt, vilket för övrigt är ganska
förklarligt eftersom punkter efter sådana
beteckningar användas såväl i de allmänna skolornas
läroböcker som i de dagliga tidningarna. Om man i
stället för beteckningar använder regelrätta
förkortningar, måste däremot punkt på vanligt sätt utskrivas:
sek., amp., varv/min.

Det är av allra största betydelse för den
matematiska framställningens begriplighet, att officiellt
antagna och för övrigt gängse beteckningar användas
i största möjliga utsträckning. Att en författare
uppträder med sitt eget speciella beteckningssystem
väcker numera motsatsen till beundran.

I detta sammanhang varnas för sådana oegentliga
uttryck som "minutvarv" och "sekundliter", vilka
skenbart äro produktuttryck, men åsyfta
kvotstorheterna varv pr minut och liter pr sekund. I
mate-matisk-teknisk terminologi är reda och klarhet en
oeftergivlig fordran.

Måttenheten millimeter skall betecknas mm, och
icke m/m som man alltför ofta får se, liksom man
skriver cm, dm, km osv.

Böjningsändelser få aldrig skrivas efter
beteckningar. En 15 hästkrafters motor skrives: En 15 hk
motor (icke: 15 hk:s, hk-s, hks eller dylikt). Likaså
skriver man: 4 mm avstånd, 8 kg belastning, 20°
uppvärmning osv.

I tryck använder man "kursivstil" för
storhetsbeteckningar och "antikvastil" (vanlig upprättstående
stil) för måttbeteckningar. Antikvastil användes
också för de matematiska beteckningarna sin, eos, tg,
log, ..., och för bokstäver, som syfta på punkter eller
andra detaljer i eventuella figurer, samt för alla
siffror i matematisk användning.

Enligt en internationell överenskommelse, som är
värd att allmänt följas, skall man icke använda
komma framför 1000-tals-, 1000 000-talssiffran etc. i
stora tal, utan endast mellanrum. Man bör alltså
skriva t. e. 153 518 till skillnad från decimalbråket
153,518. Denna regel angives av International
Elec-troteehnical Commission i dess Publication 27, Inter-

98

5 mars 1938

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:20:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1938a/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free