Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. 5 mars 1938 - Kvalitetskontroll vid rundstickning, av H. Senneryd - Notiser - Framställning av mineralisk fiber för tillverkning av tyg och andra vävnader, av s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
vävarna vilja ha klara papper på att de fått betalt
för alla styck de vävt.
Apparatens treskiftsräkneverk medför den fördelen,
att man kan avlöna efter det antal varv, maskinen
gjort under veckan. Avläsningen behöver ej göras
mer än en gång vid varje avlöningsperiods slut och
vid varje kvalitetbyte under avlöningsperioden.
Sammanfattning av kontrollapparatens betydelse
för en trikåfabrik med rundstickmaskiner:
1) kvalitetkontroll,
2) enklare avlöningssystem,
3) apparaterna visa de olika maskinernas
utnyttning,
4) ordnas så att alla tygstyck även för olika
kvaliteter bliva av samma vikt, bör det medföra
fördelar vid styckfärgningen och lagringen av
trikåväven.
Då ofta samma problem förefinnas vid olika slags
fabrikation, bör kontrollapparaten finna användning
även inom andra industrier och då kanske närmast
inom andra grenar av textilindustrien.
NOTISER
Framställning av mineralisk fiber för tillverkning
av tyg och andra vävnader är ett problem som äger
gamla anor. Redan för mycket länge sedan
framställdes sidenliknande tyger av glasfiber och vävnader av
asbest användas som bekant till diverse ändamål
varest eldfasthet är ett huvudvillkor, t. e. i
skyddsbeklädnader för brandmän, stålverksarbetare m. m. De
tyger som på sin tid framställdes av glasfiber voro
emellertid behäftade med så stora nackdelar, bl. a.
skörhet, speciellt efter längre tids lagring, att de
aldrig förmådde arbeta sig in på marknaden. Tyger
av asbestfiber, vilka visserligen i stort sett torde vara
förträffliga för vissa specialändamål, äro icke heller
ägnade såsom ersättning för material av ylle eller
bomull. De framsteg som tekniken gjort sedan
1800-talets framställning av "glassiden" ha emellertid
riktat uppmärksamheten på möjligheten av att ånyo
angripa problemet med betydligt större utsikt att lyckas
än tidigare. Ur nationalekonomisk synpunkt ter
sig givetvis problemet synnerligen lockande. Härtill
kommer den utomordentliga fördel som dylika
vävnader skulle erbjuda med hänsyn till att de icke blott
äro fullkomligt eldfasta utan även oangripbara för
diverse förstörande faktorer, vilka förr eller senare
förtära vävnader àv organiskt ursprung, t. e. mal,
starkt solljus, långsamma oxidationsförlopp m. m.,
vilka pläga gå under den gemensamma beteckningen
"tidens tand".
Problemets lösning ligger utmed två huvudlinjer,
som kunna betecknas som den kemiskt-mineralogiska
och den textiltekniska. Beträffande den förra kan i
korthet sägas, att strävandena måste gå ut på
åstadkommandet av ett material, vilket låter sig dragas till
fina fibrer och som därvid uppvisar sådan elasticitet
och hållfasthet att det kan tävla med nuvarande
textilmaterial. Man är härvid icke begränsad till enbart
glas, utan forskningen måste även taga sikte på
konstgjorda mineraltyper liknande asbest. Glaskemien har
som bekant på senare årtionden gjort stora
landvinningar. Den fortsatta forskningen torde därför även
ifråga om möjligheten av framställning av ett
mineraliskt fibermaterial lämpat för vävnader ha stora
utsikter att lyckas. Ser man på den andra huvudlinjen,
så föreligga numera sådana tillverkningsmetoder för
framställning av fiber ur smältor, att man redan kan
säga, att denna del av problemet är i allt väsentligt
löst. Ehuru glasfiber tills vidare icke kommit till
användning i textilvävnader i sådan utsträckning, att
man kan tala om någon fabrikationsmässig
tillverkning, så har dock tillverkningen av glasfiber för
andra ändamål, speciellt såsom isolationsmaterial, som
bekant högst väsentligt ökat på senare år. Med denna
tilltagande avsättning av glasfiber, s. k. glasull, ha
ständigt förbättrade tillverkningsmetoder sett dagen.
Under det att man med äldre metoder, enligt vilka
glastråden framställdes genom dragning från en
smältande glasstav under samtidig upplindning på en
trumma, endast kunde framställa förhållandevis grov
fiber, har man genom förbättring av förfaringssätten
kunnat komma ned till väsentligt mindre
fibertjocklekar. I fig. 1, som i likhet med övriga illustrationer
återgives efter en uppsats i VDI-Zeitschrift, nr 4 3
1937, visas en förbättrad anordning i enlighet med
ovan beskrivna system. Den smältande glasstaven är
här utbytt mot ett antal dyser (a) och glasmassan
hålles i så lättsmält form, att den förmår rinna ut
genom dessa och bilda en tråd (ö). När tråden blivit
tillräckligt lång glider den i trådens spets befintliga
droppen mot rutschplåten (c) vilken avlänkar
densamma mot trumman (d), på vilken tråden anfångas
och upplindas på samma sätt som enligt tidigare
förfaranden. Kapaciteten uppgives till 3 à 6 kg
glasfiber pr tim. vid en fibertjocklek av 20—40 /x, men
blir avsevärt mindre när mindre fibertjocklekar
framställas. En olägenhet med detta förfarande är, att
glasfibern brister så snart den minsta luftblåsa eller
annan störning i glasmassan uppträder. Härigenom
kommer glasullen, vilken eljest skulle bestå av
praktiskt taget ändlösa glatta, parallellt upplindade
trådar, att mer eller mindre avvika från detta
idealtillstånd. De framställda garnhärvorna lämpa sig dock
väl för spinning. När dylik fiber skall användas för
värme- och ljudisoleringsändamål omblandas den på
sådant sätt, att en mera filtartad massa erhålles.
För att öka produktionskapaciteten har man
utarbetat ett helt olikartat förfarande, baserande sig pä
centrifugalverkan. En anordning enligt detta system
visas i fig. 2. I detta fall är glasugnen försedd med
ett avlopp (a) ur vilket den smälta glasmassan flyter.
Utloppshastigheten kan
regleras med någon
lämplig anordning (ö)
t. e. i form av en
stämpel e. d. Den
utströmmande smältan
passerar det ringformiga
munstycket (d), ur
vilket tryckluft
strömmar mot den
roterande skivan (c). När
glasstrålen träffar
skivan, vilken utgöres av
ett keramiskt material
som tål stark
upphettning och som roterar
med en hastighet av
3—4 000 v/min.,
uppdelas strålen i ett stort
antal ytterst tunna
trådar som på grund av
Fig. 1. Framställning av
glasfiber enligt det s. k.
trumför-farandet.
5 mars 1938
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
