Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 19 mars 1938 - Dolda skatter, av S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
19 MARS UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 11
1 9 3 8 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ARG. 68
INNEHÅLL: Dolda skatter. — Trätekniskt laboratorium vid Statens provningsanstalt. — Chalmersska
forskningsfonden. — Ny redaktionssekreterare i Teknisk tidskrift. — Notiser. — Insänt. — Sammanträden.
Dolda skatter.
Det kanske från början bör sägas ifrån,
att här icke är fråga om några nya
skattefynd — i likhet med det vid Nygatan i
Stockholm för någon tid sedan.
Här skall i stället lämnas en redogörelse
för sådana beskattningsbördor, som påvila
det svenska folket, och vilka man i förstone
icke observerar eller till sin storlek rätt
uppskattar.
Det är ju så, att teknikern jämlikt sitt
yrke och hela sin livsinställning strävar
efter bästa möjliga verkningsgrad i alla
med uppoffringar av något slag förenade
prestationer. Den kontroll som påvilar
användningen av skattemedel ligger
väsentligen i, att de direkta skatternas tyngd
omedelbart förnimmes, och även små
fluktuationer i skattesatsen bliva infamt
påpassade.
Med avseende på de indirekta skatterna
saknas i hög grad denna kontroll, ty det
stora flertalet medborgare svävar i lycklig
okunnighet om storleken av dessa i
förhållande till hela skattebördan. De som hava
Troligen är det rätt få människor som närmare
reflektera över, vilken stor betydelse den indirekta
beskattningen har i vårt land. Den uppfattningen
torde vara tämligen vanlig bland den stora
allmänheten, att de indirekta skatterna endast utgöra en
jämförelsevis ringa del av skatten i dess helhet. Så
kraftigt saltade som våra skattsedlar numera äro, kan
väl skatten i övrigt inte gå till så mycket, inbillar
man sig gärna, även om spriten är dyr och tobaken
likaså. Det kanske då skulle kunna vara av intresse
att se litet närmare efter, dels vilka totalbelopp det
rör sig om beträffande de indirekta skatterna, och
dels vad de kunna betyda för en familj t. e. i
Stockholm i sådana ekonomiska omständigheter, att den
kan kosta på sig litet av varje.
Till en början är det emellertid nödvändigt att
klargöra, vad som i detta sammanhang menas med
indirekt beskattning. Därmed avses kort sagt medel,
som direkt eller indirekt inflyta i statens och
kommunernas kassor i samband med utgifter från
befolkningens sida. Dylika skatter kunna givetvis vara
av många olika slag, såsom rena konsumtionsskatter,
produktionsskatter, skatt på innehav och
omsättningsskatt i inskränkt mening. De siffror som i det
följande anföras hänföra sig antingen till år 1936
eller till budgetåret 1935/1936.
I verkligheten förhåller det sig så, att av statens
att disponera dessa skatter för olika
ändamål komma därför också automatiskt att
betrakta de indirekt verkande skatterna
som mer eller mindre fasta tillgångsposter,
vilkas mer eller mindre effektiva
användning undandrager sig den allmänna
opinionens kontrollerande tryck.
När en kommun t. e. beslutar ett
brobygge eller någon annan större utgift, blir
antagandet av det ena eller andra
alternativet för utförandet, även om
kostnadsskillnaden kan vara väsentlig, ovillkorligen
påverkat av den mer eller mindre rikliga
tillgången till sådana indirekta skatter, som ev.
möjliggöra ett dyrbarare alternativ utan
höjning av den direkta — märkbara —
skattesatsen. Skulle icke detta förhållande
i en del fall existera, skulle i stället kanske
icke blott den direkta utan’jämväl den
indirekta skattebördan kunna minskas, resp.
intäkterna förslå längre. Det är dessa
synpunkter, som det ansetts av intresse att
draga uppmärksamheten till med
efterföljande utredning. Red.
samtliga inkomster av skattemedel, 760,4 millioner,
icke mindre än 574,8 millioner eller 76 % utgjordes
av indirekta skatter. Fördelas det sistnämnda
beloppet på antalet inkomsttagare, som enligt 1930 års
folkräkning uppgick till 2,6 millioner, erhålles en
genomsnittssiffra per inkomsttagare av kr. 221:—.
Nationalekonomiskt sett böra även sådana statens
och kommunernas inkomster, som utgöras av de
affärsdrivande verkens nettovinster efter gjorda
avskrivningar, betraktas som skatt. De förnämsta av
dessa äro för statens vidkommande:
Postverket ................. 19,9 millioner kronor
Telegrafverket .............. 36,3 „ „
Statens järnvägar ........... 40,4 ,, „
S:a 96,6 millioner kronor
vilket gör kr. 32: — eller tillsammans kr. 253: — per
inkomsttagare.
Av det ovannämnda beloppet om 40,4 millioner
kronor, som inlevererades av Statens järnvägar, åtgå
ca 32 millioner till betalning av räntor å upplånat
kapital.
Av statens övriga inkomster av detta slag belöper
sig Domänverkets vinst till 8,2 millioner och
Riksbankens till 4,3 millioner kronor. Dessa överskott
hava emellertid till mycket avsevärd del intjänats på
affärer med utlandet, varför det här snarare är fråga
19 mars 1938
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
