Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Emanuel Swedenborg, av Axel F. Enström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emanuel Swedenborg.
För de flesta människor torde namnet Emanuel
Swedenborg endast betyda ett vagt minne från
skoltiden, förknippat med föreställningen om ett
förkommet geni, en konstig kurre som skådar andar
och som man därför inte behöver närmare befatta
sig med. Den, som skriver dessa rader, har själv
länge haft samnia likgiltiga inställning. Men man
behöver inte gå långt
i detaljstudier för att
upptäcka, att man
här har att göra med
en intelligens av
jät-temått, ett
universalgeni, jämförligt
endast med några få
av världens allra
största. På samma
gång synes han ha
varit en personlighet
av den mest rena
karaktär, som gärna
tänkas kan. Vid
närmare bekantskap
framstår han därför
såsom en i sällsynt
grad fängslande
gestalt.
I dessa dagar firas
litet varstädes i
världen 250-årsminnet
av Swedenborgs
födelse. I betraktande
av att hans namn
även har en bemärkt
plats i den
svenska ingenjörskonstens annaler torde
det inte vara
opåkallat att i ett
tekniskt sammanhang
erinra om honom.
Att Swedenborg av
sin samtid blev negligerad och stämplad som
en tosing- sammanhängde med att han på äldre
dagar påstod sig uppleva andevärlden. Och lians
dessförinnan producerade vetenskapliga verk lågo
på ett så högt plan och så långt före sin tid,
att de icke kunde uppskattas av andra än några få
utvalda. Man förstod honom helt enkelt icke. Först
mer än ett århundrade senare hade
naturvetenskaperna i allmänhet kommit så långt, att de så att säga
kommo ifatt Swedenborg. Det befanns då, att hans
på intuitiv väg dragna slutsatser på en mängd
områden verifierades av forskningen.
Swedenborgs vetenskapliga produktion är oerhört
rik. Han skrev på latin, som han lär ha behärskat
med mästerskap. Vissa av hans verk översattes till
världsspråken, men på svenska finnes icke mycket.
För egen del har jag icke haft tillfälle taga del av
Swedenborgs originalarbeten. Jag har endast kunnat
nalkas honom genom förmedling av referenter och
kommentatorer.
Ehuru dessas åsikter
och omdömen om
den märklige
mannen ofta gå starkt
isär, inbillar jag mig
dock, att jag fått en
något så när klar
överblick över hans
livsverk i stora drag.
För att göra rättvisa
åt Swedenborgs verk
skulle det f. ö. enligt
Emerson behövas
"en koloni av
vetenskapsmän". I det
följande anförda
fakta härröra i
huvudsak från Bernhard v.
Beskows
"minnesbilder" (Stockholm
1866). Det kan här
självfallet endast
komma i fråga 4itt
ge några mycket
summariska
antydningar om ämnet.
Son av den märklige
kyrkofadern biskop
Jesper Svedberg och
moderlös vid späda
år, växte Emanuel
upp under ett redan
från barnaåren
livligt andligt umgänge
med sin fromme och lärde fader, ett moment som ger
ett visst perspektiv på hans senare utveckling.
Han studerade först matematik och mekanik. Han
skrev 0111 ett nytt räknesätt, som egentligen var
kärnan i differential- och integralkalkylen. Han
utvecklade ballistiken och flera andra praktiska
till-lämpningar. Han observerades av den för matematik
mycket intresserade Karl XII, vilken gjorde den unge
mannen till assessor i Bergskollegium; sålunda blev
han assistent åt ingen mindre än Polhem. Han fick
tillfälle göra vägande ingenjörsinsatser både i fråga
om Trollhätte kanal och örlogsdockan i Karlskrona.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
