Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Telefonväsendets utveckling i Sverige, särskilt under senaste decenniet, av H. Adolf Hamilton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
nettovinst av telegrafverket 20,9 millioner kronor,
vilket belopp motsvarar vad man vid privatföretag
plägar angiva såsom den, efter verkställda
avskrivningar, till bolagsstämmans disposition ställda vinsten.
Men under det att det privata företaget skulle behöva
använda en del av denna vinst till amortering å det
i företaget bundna kapitalet och endast återstoden
skulle såsom företagarvinst kunna utdelas till
aktieägarna, så kan staten för den allmänna budgeten
tillgodogöra sig hela företagarvinsten av samtliga de
statliga affärsföretagen, och avbetalningarna å de för
deras och för andra ändamål upptagna lånen ske
utan direkt hänsyn till det ena eller andra verkets
större eller mindre avkastningsförmåga. Om man
emellertid finge betrakta de av telegrafstyrelsen
under årens lopp inlevererade nettovinsterna såsom
avbetalningar å det i telegrafverket nedlagda
lånekapitalet dvs. å telegrafverkets skuld till statsverket,
så skulle denna skuld vara nästan helt återbetald.
I stället för en skuld vid detta års slut av inemot en
halv milliard kronor skulle endast återstå ett femtiotal
mill. kronor, och jag emotser att om ytterligare ett
par, tre år hela skulden kommer att vara utplånad. Ja,
detta är ju bara ett tankeexperiment, som dock
ligger nära till för oss i telegrafverkets ledning att
anställa men som också ger vid handen, att detta verk
varit och allt fortfarande är byggt på solid grund.
Då det gäller ekonomin, har ledningen för ett
statens verk många krav att tillgodose. Å ena sidan
fordras naturligtvis ett gott ekonomiskt resultat för
att säkerställa statsverket gent emot eventualiteten
att behöva för driften tillsläppa andra medel än
verkets inkomster. Å andra sidan finns allmänhetens
krav på lägsta möjliga taxor och högsta möjliga
kvalitet hos de tjänster, som verket har till uppgift att
fullgöra. Därjämte —• och häri ligger kanske det för
ett statsföretag särskilt utmärkande — skall tillses
att taxor och andra avgifter utformas så, att de ej
blott främja utvecklingen av verksamheten utan att
också landets näringsliv och samhällets verkliga
intressen i övrigt i möjligaste mån gynnas.
Svårigheten för en verksledning ökas därigenom
att önskemålen på skilda håll äro tämligen
opreciserade. I statsbudgeten äro telegrafverkets pengar
alltid välkomna — ju fler dess bättre — och i fråga
om allmänheten och taxorna har jag av lång
erfarenhet bibringats den uppfattningen, att hur låga
taxorna än bli, kommer det alltid att kvarstå krav på att
de skola göras än lägre. Det finns naturligtvis här
såsom överallt annorstädes ett optimum. Att vi
genom våra snart sagt årligen under de senaste 10 åren
vidtagna avgiftssänkningar — vilka vid tidpunkterna
för deras vidtagande representera en sammanlagd
inkomstminskning för telegrafverket av cirka 9 mill.
kronor oavsett ökade förmåner för abonnenterna i
skilda former — äro på rätt väg, synes mig
odisputabelt, även om det understundom rått en viss tvekan
därom hos regeringarna. Såsom ett bevis för
riktigheten av våra åtgöranden torde kunna nämnas, att
den senaste ekonomiska krisen, vilken i så gott som
alla andra länder medförde en avsevärd minskning i
antalet telefonabonnenter, exempelvis i Förenta
Staterna med 17 %, i vårt land icke blott medförde
minskning utan en fortsatt ganska aktningsvärd årlig
ökning av abonnentstocken.
För en affärsverksledning, som allvarligt efter-
strävar att kunna tillgodose de skilda anspråk, som
med fog ställas på den, vore det önskvärt, om en
sådan ordning kunde införas, att det överskott från
verket, som varje år skall inlevereras till statsverket,
kunde få hållas konstant och inte allt för högt i
förhållande till det kapital, som verket har att förvalta.
Detta skulle innebära, att det för viss tid framåt
fastställdes en lämpligt avvägd avkastningsprocent,
efter vilken telegrafstyrelsen skulle ha att beräkna det
överskott, som staten skall tillgodoföras i budgeten.
Då visste å ena sidan statsmakterna vad de under
denna tidsperiod kunde räkna med i inkomst från
telegrafverket, och verksledningen å sin sida kunde
rätta sina dispositioner därefter. Bleve överskottet
större än vad statskassan begärde, tänker jag mig
det överskjutande beloppet avsatt till
förnyelsefonden eller till en särskild vinstregleringsfond. Skulle
åter överskottet något eller några år icke vara
tillräckligt för den fastställda inleveransen till
statsverket, kunde minskning av det årets avsättning till
förnyelsefond ske eller medel ur
vinstregleringsfonden tagas i anspråk för beloppets utfyllande.
Formen med en vinstregleringsfond skulle också
kunna komma till gagn, om man önskar företaga
mera betydande taxesänkningar. Den omedelbara
följden av en större taxesänkning blir så gott som
undantagslöst liktydig med en nedgång i vinsten, ty
det uppsving i rörelsen, som den är beräknad att
framkalla — och som taxesänkningen, om den är
rätt kalkylerad, också framkallar — kommer först så
småningom till synes i vinstsiffrorna. Så som
förhållandena nu äro, möter det nästan oöverstigliga hinder
att vidtaga en generell nedsättning exempelvis av
abonnemangsavgifterna, vilket envar lätt inser, om
jag nämner, att en sänkning av den nuvarande
abonnemangsstockens avgifter med bara 2 kronor 50 öre i
kvartalet -— och mindre än så skulle väl icke vara
någon mening med — komme att, siffermässigt sett,
under första året minska telegrafverkets överskott
med över 7 mill. kronor, ett allt för stort belopp för
att en finansminister skulle ägna förslaget ens ett
ögonblicks beaktande, även om det kunde göras
troligt att i det långa loppet inkomstminskningen skulle
mer än återvinnas.
Genom det nu skisserade förslaget att avsätta till
en förnyelsefond eller en vinstregleringsfond vad som
överskjuter det belopp, verket enligt träffade
anordningar skall inleverera till statsverket, skulle med all
sannolikhet fondmedlen växa. Finge dessa medel
placeras i telegrafverkets rörelse jämväl för
nyanläggningar, så komme ju behovet att upplåna medel
för kapitalinvesteringar att minskas. Detta borde, så
vitt jag förstår, vara eftersträvansvärt. Och om till
äventyrs statsmakterna skulle hesitera inför de
ständigt ökade anslagskrav, som en oavlåtligt utvidgad
telefonverksamhet med nödvändighet ställer, synes
den av mig här angivna utvägen böra vara
rekommendabel och acceptabel.
Det kanske kunde förväntas av mig, att jag vid
ett tillfälle som detta skulle söka giva några utblickar
mot framtiden, att jag skulle, så att säga, sia om vad
man kan vänta av den fortsatta utvecklingen av det
svenska telefonväsendet. Vi ha ju fått bevittna,
hurusom man utan ledningar talar över världshaven, vi
veta att man på sina håll kombinerat telefonen med
televisionen, så att man får sin interlokutörs bild
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
