Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Arkitektur - Svensk byggnadskonst under ett halvsekel, av Hakon Ahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Beträffande byggnadsstommen har jämte
skelettkonstruktionen i järn eller betong med
fyllnadsväg-gar även konstruktioner av armerad betong till hela
momentupptagande väggar vunnit tillämpning.
Sistnämnda konstruktionssystem med s. k. skivbalkar, som
statiskt problem långt mera komplicerat än
skelettkonstruktionen med sina pelare och balkar, innebär
kanske byggnadsstatikens mest epokgörande insats
på husbyggnadsområdet alltsedan
valvslagnings-konstens uppkomst. Genom konstruktionen med
väggar, som efter behag kunna armeras för
påkänningar i olika riktningar, är byggnadsplanen
icke längre bunden av den enklare statikens lagar.
Skelettkonstruktionen gav möjligheter till större
spännvidder och begränsning av det bärande
materialets kvantitet genom förbättrad kvalitet men
byggde eljest i huvudsak på samma statiska principer
som äldre byggnadskonst. Den rörde sig sålunda
företrädesvis med endast vertikaler och horisontaler,
varav följer, att samma bärande element i allmänhet
återkomma eller åtminstone kunna spåras genom
byggnadens alla planer ända ned till grunden. Den
helgjutna konstruktionen överför krafter i alla
riktningar och ger därför möjlighet till en mycket friare
planbildning. Det är emellertid endast den ena sidan
av saken, ty den större friheten vid uppförandet
måste betalas med större bundenhet för framtiden;
medan skelettbyggnadens fyllnadsväggar kunna efter
behag plockas bort, därför att de äro statiskt
betydelselösa, har vid den helgjutna byggnaden varje
vägg eller väggdel i allmänhet sin givna uppgift i
det statiska systemet och får därför icke rubbas.
Hos oss har systemet med helgjutna byggnader i
betong dock hittills tillämpats i ganska begränsad
omfattning och knappast någonsin under fullt
utnyttjande av dess ovannämnda egenskaper. Vanligast är väl
ännu att i byggnadskonstruktionen blanda tegel,
profiljärn och betong på ett sätt, som måhända ger
den för tillfället tekniskt bekvämaste och mest
ekonomiska lösningen men knappast kan kallas god
byggnadskonst i ordets strängare mening.
Beträffande betongväggars lämpligaste isolering mot
yttre kyla råder ännu delade meningar. Hos oss har
metoden att anbringa isoleringen utvändigt vunnit
allmänt bruk och anses teoretiskt riktigast; våra
grannar norrmännen, som under ungefär enahanda
klimatiska förutsättningar byggt en myckenhet
betonghus, ha kommit till motsatt uppfattning och
till-lämpa nästan undantagslöst invändig isolering. En
tredje utväg, som synes tilltalande, är att göra
betongmaterialet i sig värmeisolerande, vilket utgör
principen för den s. k. "klinkerbetongen". Genom
klinerinblandningen sänkes betongens volymvikt
— således en motsvarighet till det högporösa teglet.
Denna betong har emellertid olägenheten att vara
relativt känslig för påverkan av fuktighet.
En rationalisering såt gärd, som redan givit goda
resultat bl. a. i den omfattande småstugeverksamheten,
är den fabriksmässiga tillverkningen av helt eller
delvis standardiserade hustyper. Man har rätt att
hoppas ännu mera, då denna tillverkning kan bygga på
grundligare studier och samlad erfarenhet.
I avseende å ljudisoleringen hava betydelsefulla
resultat nåtts bl. a. genom undersökningar vid
Tekniska högskolans byggnadstekniska laboratorium
under professor H. Kreügers ledning. Detta problem
är emellertid ett av de vanskligaste för moderna
byggnader med deras materialbesparande
konstruktioner och komplicerade nät av ledningar och
kanaler och kan icke heller anses tillnärmelsevis löst.
Också rumsakustiken har varit föremål för
intensiva studier, till vilka även vårt land givit vissa
bidrag. Medan man ännu för några decennier sedan
—• t. e. vid Pariseroperans byggande — ej lyckats
finna några giltiga lagar för rumsakustik, äro de nu
tämligen väl kända. Ett ypperligt exempel på
praktisk tillämpning av den moderna rumsakustiken,
samtidigt ett’ praktexempel av överensstämmelse mellan
ändamål och formgivning i arkitekturen är stora
konsertsalen i Göteborgs nya konserthus.
Såsom hygieniska förbättringar kunna bl. a.
nämnas införandet av "springventiler", mekanisk
ventilation, "luftkonditionering", kylskåp, sopnedkast etc.
Beträffande uppvärmningssystemet har särskilt
strålningsvärme från taket genom takradiatorer eller
i bjälklaget nära taket ingjutna varmvattensrör
såsom för vårt land relativt nytt på sista tiden
tillvunnit sig intresse.
Ventilationstekniken har gjort betydande framsteg,
vilka kulminera i den från Amerika hämtade
"luftkonditioneringen", där luften renas, fuktas och
"kli-matiseras" efter önskan.
Elektrotekniken har alltjämt fortsatt att i ökad
utsträckning förse våra byggnader med nya
arbetsbesparande installationer och bekvämligheter, vilka
blivit alltmera oumbärliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
