Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Årsmötes- och jubileumsnummer
- Arkitektur
- Svensk byggnadskonst under ett halvsekel, av Hakon Ahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arkitektur
specialister redan på tidigt stadium av byggnadens
planläggning allt mera nödvändigt.
Byggnadskonsten har längesedan passerat det
stadium, då den — i likhet med hedningarna enligt
Luther — "utan att känna lagen likväl göra vad lagen
bjuder". Numera är det synnerligen nödvändigt för
alla utövare av även den enklaste
byggnadsverksamhet att "känna lagen". Den växande förståelsen för
stadsplaneringens fundamentala betydelse har
resulterat i en omfattande och delvis komplicerad
lagstiftning inom stadsplaneväsendet, sammanfattad i
1931 års stadsplanelag.
I stadsplanelagens släptåg följde, som dess
naturliga konsekvens, år 1931 en ny byggnadsstadga,
vilken genom kompletteringar och modifikationer
utsträcktes även till enklare samhällsbildningar. På
rena landsbygden är det tillsvidare tillåtet att bygga
sina tjäll utan kontroll, vilken frihet bl. a. utnyttjats
av de statliga myndigheter, som hava befattning med
sådan byggnadsverksamhet, till att skjuta all
sakkunskap åt sidan. Då även här den gamla "lagen i
vårt hjärta", dvs. traditionen, utplånats, och välvilliga
råd från tjänstaktiga ämbetsmän utan sakförstånd
äro ett dåligt surrogat, synes det nödvändigt att
utsträcka kontrollkraven även till dessa fordom
idylliska lantliga områden.
Helt säkert har hela denna omfattande lagstiftning
varit nödvändig som palliativ. Tyvärr har därigenom
byggnadsverksamheten ingalunda gjorts lättare. Med
all respekt för den lovvärda avsikten att stävja
spekulation, fusk och ofog måste undertecknad dock för
sin del bekänna sin stilla förhoppning, att en stegrad
upplysning skall åt byggnadskonsten ge möjligheter
att återfå något av dou frihet och impulsivitet, utan
vilken den i längden riskerar att bli oändligen tråkig
och byråkratisk.
En mycket betydande positiv insats för
byggnadsskickets förbättring från statligt håll bör nämnas:
inrättandet av länsarkitektinstitutionen.
*
Vi ha i det föregående tagit steget från de första
representanterna för den nationellt-traditionella
byggnadskonsten över till en analys av de problem, som
möta dagens byggnadskonst, utan att ens nämna några
namn eller verk från den övergångsperiod, som ligger
mellan. Det har synts riktigast att för den senaste
tiden uppehålla sig vid de allmänna förutsättningarna
för utvecklingen, eftersom ett bedömande av samtida
personer och verk är alltför vanskligt. Hur vanskligt
det är att bedöma sina samtida kan man få en
uppfattning om, då man studerar vad I. G. Clason
i sin utomordentligt givande överblick över
byggnadsverksamheten vid Teknisk tidskrifts 25-årsjubileum
1896 säger om sina samtida och deras verk. Även
en så säker bedömare har gjort för oss ganska
påfallande misstag. Undertecknad känner det därför
vara befogat att avstå från egna värdeomdömen.
Genombrottet av en modern byggnadskonst i vårt
land framkallas genom inflytande utifrån, från
Wei-marrepublikens Tyskland, från Holland och från den
i Paris verksamme schweizaren le Corbusier. Det
tyska inflytandet torde hava varit det som givit vår
nyare byggnadskonst dess allmänna inriktning. I sin
nuvarande form kan den dock även göra anspråk på
att uppvisa drag av nationell assimilation. Av le
Corbusier har den — liksom nästan all samtida
modern arkitektur — mottagit konstnärlig inspiration.
Stockholmsutställningen 1930 betecknar utåt det
första samlade framträdandet av denna nya stil.
För att med några konkreta exempel belysa
utvecklingslinjen skola här nu i korthet endast nämnas
några ledande namn och huvudverk:
"Genombrottet": Nordiska museet och Norrköpings
rådhus av I. G. Clason, Elektricitetsverkets byggnad
vid Regeringsgatan i Stockholm och Posthuset i
Malmö av Ferdinand Boberg.
"Den nationella stilen": Östermalms läroverk,
Patentverkets byggnad och Stadshuset i Stockholm av
Ragnar Östberg, Läkaresällskapets hus och
Stockholms rådhus av Carl Westman, Stadion av Torben
Grut, Tekniska högskolan av Erik Lallerstedt,
Högalidskyrkan av Ivar Tengbom och Masthuggskyrkan i
Göteborg av Sigfrid Ericson. Något vid sidan står
Engelbrektskyrkan av L. I. Wahlman.
Ett märkligt förebud till en ny tid har redan
framträtt i C. Bergstens ungdomsarbeten.
"Den representativa affärsbyggnaden": Enskilda
öanken i Stockholm och Tändsticksaktiebolagets
huvudkontor av Ivar Tengbom,
Livförsäkringsaktiebolaget Thules huvudkontor i Stockholm av Erik
Lallerstedt.
"Klassicism och romantik" (övergångstiden):
Lilje-walchs konsthall i Stockholm av Carl Bergsten,
Stockholms stadsbibliotek och Carl Johansskolan i
Göteborg av E. G. Asplund, Skogskyrkogården i
Stockholm av E. G. Asplund och S. Lewerentz, Nobelhuset
i Stockholm av Ragnar Hjorth.
"Det funktionalistiska genombrottet":
Stockholmsutställningen 1930 av E. G. Asplund, Hälsingborgs
konserthus av Sven Markelius.
"Vår tid": Kooperativa förbundets byggnader,
utgångna från dess arkitektkontor under ledning av
Eskil Sundahl, Göteborgs konserthus av Nils Einar
Eriksson, skolbyggnader i Stockholm av Paul
Hed-qvist, David Dahl samt arkitektfirman Ahrbom &
Zimdahl, Tekniska museet av Ragnar Hjorth, förslag
till Karolinska institutets teoretiska institutioner av
Ture Ryberg.
Vad sistnämnda tid beträffar äro emellertid de
individuella verken av helt underordnad betydelse
jämförda med den stora mängden av uppgifter berörande
bostadsfrågan och de sociala välfärdsinrättningarna.
*
Ett återstår nu — en avslutning med blicken riktad
framåt. Vad öde väntar den svenska
byggnadskonsten och dess utövare för framtiden? Intet är
ovissare, eftersom allt för närvarande är så sällsynt
ovisst. Men ett är säkert: spåren av den utveckling,
som de sista decennierna medfört, komma icke att
försvinna, Och av allt att döma har denna utveckling
nu inträtt i ett skede, där byggnadskonsten åter fått
en fastare utgångspunkt. Framför allt är tendensen
till spridning på bredden —- ut över landet — av
förståelsen för ett bättre, rationellare byggnadsskick
glädjande.
Några märkliga enskilda resultat har man av
tecknen att döma icke att vänta av den närmaste tidens
byggnadskonst men kanske i bästa fall en förbättrad
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:20:51 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1938a/0157.html
