Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Elektroteknik - Utvecklingstendenser inom kraftförsörjningen, av W. Borgquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tionen skulle stegras lika snabbt i en framtid som
under åren 1920—1935. De viktigaste skälen därtill
voro, att virkestillväxten i våra skogar redan tagits
fullt i anspråk, att malmexporten icke torde kunna
väsentligt ökas (annat än tillfälligt) och att
järnvägarnas starkast trafikerade sträckor snart skulle
vara elektrifierade. Jag hade visst icke förbisett den
allt längre gående förädling, som våra ur skogarna
och malmfälten hämtade industriprodukter undergå
och den förbättring av våra järnvägsförbindelser, som
successivt genomföras genom tätare och snabbare
tåg. Kanske underskattade jag dock något dessa
faktorer. Från många håll har i varje fall denna
invändning gjorts mot min tillväxtkurva, och jag
skulle gärna se, att dessa kritiker finge rätt.
Som bekant verkställde generaldirektör Granholm
för ett år sedan en värdefull utredning rörande den
rationella utvecklingen av rikets stamlinjenät. Bland
förutsättningarna för denna fanns bl. a. en av
Vattenfallsstyrelsen upprättad, reviderad prognos rörande
de sannolika kraftbehoven. Vid denna utgick jag
ifrån den faktiska förbrukningen vid 1937 års början
och räknade för därefter följande år med ca 15 %
högre tillväxtsiffror än i 1935 års prognos.
Förklaringen till denna något modifierade syn på
utvecklingen ligger icke i någon ändrad uppfattning av
kräftproblemet. Eftersom man rör sig inom ganska
ovissa områden, ansågs det helt enkelt vara
opportunt att acceptera det faktiska dagsläget som
utgångsläge. Genom att välja en något högre
tillväxtsiffra ansågs det lättare att komma till
överensstämmelse i uppfattningen med det motsatta lägret, dvs.
Krångede och Sydkraft. Den nya prognosen är i
fig. 2 angiven genom linjen B.
I verkligheten har utvecklingen under det senaste
året gått ännu hastigare, och kraftproduktionen lär
under år 1937 ha varit 8 milliarder kWh. Jag önskar
naturligtvis livligt, att det konjunkturbetonade
krafttillskottet under det senaste året skall bli i stort sett
bestående och tillväxten fortsätta utan större avbrott,
och Vattenfallsstyrelsen, som för närvarande har alla
kraftresurser tagna hårt i anspråk och som i stor
utsträckning måst tillgripa ångkraft, bereder sig för att
kunna bemästra även denna eventualitet. Men det
är mycket möjligt, att vi nu stå i ungefär samma läge
som vid slutet av år 1929 med några år framför oss
av relativt stillastående, varefter vi måhända äro i
närheten av utvecklingslinjen B.
Tillgången på billig vattenkraft.
Låt oss gissa, att den svenska kraftproduktionen
om 25 år är ca 6 milliarder kW7h större än nu. Den
första fråga som då inställer sig är, om vi
disponera tillräckligt med kraft, som kan utbyggas så
billigt, att det finns den rationella grundvalen för denna
utveckling. På den frågan kan man ge ett
gynnsamt svar.
Visserligen är naturligtvis icke hela den
kraftmängd, som enligt Nils Ekwalls beräkningar kan
med måttlig ångkrafttillsats uttagas ur våra svenska
vattenfall — dvs. ca 32 milliarder kWh — utbyggbar
till låg kostnad. Men enbart staten skulle ur sina
outbyggda vattenfall kunna utan svårighet ställa
6 milliarder kWh till förfogande, varav ungefär
hälften från nedre Norrland och hälften från övre
Elektroteknik
Fig. 1. Produktionen av elektrisk energi i Sverige åren
1920—1937 jämte prognoser för utvecklingen av
energiproduktionen fram till år 1955.
A: Prognos uppgjord år 1935 för "mammututredningen".
B: Prognos uppgjord år 1937 i samband med generaldirektör
Granholms utredning om Sveriges stamlinjenät.
Norrland, och detta utan att taga i anspråk annat än
goda vattenfall med en fallhöjd av minst ca 20 m.
Räknar man ihop samtliga goda outbyggda vattenfall,
vare sig de tillhöra stat, kommun eller enskild,
kommer man till ett väsentligt högre belopp.
Naturligtvis utgör överföringskostnaden för den
norrländska kraften en fördyrande faktor, i den mån
kraften skall användas söderut, eller närmare angivet
ett 10-tal kronor per kW vid överföring från
Indalsälven till Mälaren och dubbla beloppet vid överföring
från Lule älv till Mälaren. Utbyggnadskostnaden för
de goda norrländska vattenfallen kan ju icke heller
vara lägre än för goda vattenfall i andra delar av
landet, ehuru det finns mera gott om gynnsamma
vattenfall i Norrland. Men ändå torde man av flera
skäl kunna räkna med sjunkande normalpris på kraft,
ifall penningvärdet icke försämras. På senare tid
har det i mellersta och södra Sverige utbyggts även
relativt dyrbara vattenkraftanläggningar. Genom
en gynnsam interferens mellan vattenkraften i olika
delar av landet kommer behovet av ångkraft att
minskas. De dygns-och veckoregleringsmöjligheter,
som efter hand ernås vid flertalet vattenfall, och de
stora årsregleringar, som genomföras i våra
viktigaste vattenkraftälvar, komma att möjliggöra ett
fullständigare och billigare utnyttjande av vattenkraften
med mindre ångkraftkomplement. En uppsamling av
den disponibla kraften på mycket stora kraftsystem
leder till en snabbare fullbelastning av varje ny
anläggning. Sist men icke minst medför en ökad
belastning på lands-, bygde- och ortsnät en avsevärd
minskning av fördelningskostnaden för kraften.
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
