Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Elektroteknik - Utvecklingstendenser inom kraftförsörjningen, av W. Borgquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Vattenkraft och ångkraft, ackunmlering och
samköming.
Säkerligen komma ångkraftanläggningarna trots
redan gjorda enorma framsteg både i bränsleekonomi
och anläggningskostnad att ytterligare fulländas i
motsats till det individuella vattenkraftverket, som
numera ligger rätt nära sitt optimum. Men
vattenkraften i Sverige har, även om kolprisen åter sjunka,
så stort försprång framför kondenskraften, att den
bör kunna behålla sin rangplats och till och med
delvis uttränga ångkraften vid
toppkraftproduktionen, i den mån dygns- och veckoreglering mera
allmänt genomföres vid våra vattenkraftverk. Det
kommer icke att spela någon avgörande roll, att
vattenkraften överföres från avlägsna vattenfall. De
stora stamlinjerna dimensioneras för relativt låga
kraftförluster vid normal belastning och böra kunna
avsevärt överbelastas under högbelastningstid,
förutsatt att man på konsumtionsorten sörjer för
tillräcklig faskompensering.
Mottryckskraft kommer säkerligen att användas i
ökad omfattning, allt eftersom ångtrycken höjas.
Inom stordriften kommer användningen av
elektriska ackumulatorer att minskas, i och med att
likströmmen avvecklas. Ångackumulatorns användning
för kraftändamål torde även bli ganska begränsad;
behovet av momentreserv och speciellt toppmaskineri
minskas i samma mån överföringsanläggningarnas
driftsäkerhet ökas, vattenkraftanläggningarna
utbyggas för toppkraft och ångreservanläggningarnas
uppeldningstid reduceras. Hydrauliska
pumpackumule-ringsanläggningar försvara sin plats, där man kan
genom billiga åtgärder komplettera en i och för sig
välmotiverad vattenturbinanläggning med pumpar
och där lämplig möjlighet för vattenackumuleringen
finnes, såsom vid Sillre. Dylika möjligheter finns
det på åtskilliga ställen inom olika delar av vårt land.
Någon större roll torde de emellertid icke komma
att spela i vårt lands kraftförsörjning.
Rätt snart kommer samköming att vara etablerad
mellan de svenska anläggningarna i olika delar i
landet samt med den norska kraftanläggningen i
Narvik och de danska anläggningarna på Själland. Det
är väl troligt, att denna samköming även kommer
att utsträckas till anläggningarna i sydliga Norge.
Kraftverken.
Våra moderna vattenkraftverk ha kommit så långt
i rationalisering och förenkling, att man icke kan
vänta några större förändringar till det bättre. Som
ett steg i motsatt riktning får man väl betrakta de
militära försvarsåtgärder, som framtvingas genom det
överhandtagande rustningsraseriet. Vare sig
kraftstationerna komma att täckas av bombsäkert tak eller
förläggas djupt ned i berget, leder detta till starkast
möjliga koncentration av anläggningarna. Betongen
är väl redan nu enormt mycket bättre än vid äldre
anläggningar, och kanske komma vi så småningom
till betongkonstruktioner, som närma sig de
optimistiska föreställningar, som vi i vår oerfarenhet hyste
för ca 25 år sedan.
Generatorer och transformatorer komma
förmodligen att få ytterligare minskade förluster genom nya
framsteg vid järntillverkningen. Med hänsyn till
stabiliteten vid ovan angivna samköming komma
stora fordringar att ställas på den synkroniserande
kraften hos generatorerna. Hög magnetiseringsström
även vid låglast och extra snabb spänningsreglering
få väl redan nu betraktas som normala krav på en
större kraftanläggning.
Frekvensregleringen, vilken i stort sett ombesörjes
med samma enkla hjälpmedel som för 25 år sedan,
torde mycket snart komma att omgestaltas på sådant
sätt, att avvikelserna från det normala periodtalet
minskas och regleringsarbetet mera systematiskt
fördelas på de olika kraftverken och aggregaten inom
dessa. Inom Vattenfallsstyrelsen arbetas det för
närvarande med ett par olika förslag för lösningen av
denna fråga, som blivit alltmera betydande ju mera
omfattande samkörningen blivit.
Med tillfredsställelse ha vi kunnat konstatera, att
brytförmågan hos de moderna strömbrytarna enormt
ökats, vilket varit väl behövligt i betraktande av
den ständigt växande kortslutningseffekten i våra
anläggningar. Fortfarande innebär emellertid den stora
oljemängden i den konventionella tank-oljebrytaren
ett extra riskmoment, som särskilt stämmer till
eftertanke, då man tänker på farorna vid ett
luftbombardemang. Vid en väl dränerad utomhusanläggning
och vid en mindre inomhusanläggning är väl
brandfaran icke större än att den kan tolereras. I, de
större inomhusanläggningarna måste man allvarligt
inrikta sig på att utrangera brytare med stora
oljemängder och eventuellt övergå till helt oljefria
brytare. Fortfarande ha vi visserligen kvar oljan i
transformatorerna, men man har redan börjat i
mindre skala ersätta transformatoroljan med icke
brännbar isolerande vätska.
Isolation och överspänningsskydd.
För ungefär 25 år sedan beslöt Vattenfallsstyrelsen
att i sina nya anläggningar utelämna de då
förekommande överspänningsskydden och i stället arbeta på
en förbättrad isolation. Det var då otvivelaktigt
ett steg i rätt riktning. De dåtida
överspänningsskydden voro praktiskt taget gagnlösa. Kraven på
isolationen borde emellertid enligt nuvarande
uppfattning ha ställts ännu högre än då gjordes.
Under senare år har Vattenfallsstyrelsen i stor
utsträckning försett anläggningar med
överspänningsskydd i form av kondensatorer, som på flertalet
ställen anordnats för kombination med
spänningstransformatorer i och för spänningsmätning. Men
därjämte har Vattenfallsstyrelsen i allt större
omfattning och särskilt innevarande år beställt
motstånds-avledare av nu gängse typer — autovalv-,
katod-fall- och S. A. W.-avledare — för sina
högspänningsanläggningar till skydd för transformatorer och
ställverk. Det är en underbar utveckling dessa
skyddsapparater genomgått under de senaste åren både med
hänsyn till begränsningen av överspänningarnas
storlek och förmågan att avleda blixtströmmar på ända
upp till 100 000 amp. Dessa framsteg sammanhänga
intimt med den bättre kännedom om de atmosfäriska
överspänningarna, som först Norinder och sedan
hans efterföljare förskaffat åt oss. Vi ha anledning
tro, att vi under de kommande 25 åren skola komma
till fullt effektiva blixtskydd för våra
stationsanläggningar.
Därtill erfordras emellertid även en förändrad be-
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
