Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Kemi och bergsvetenskap - »Kemi och Berg» 50 år, av F. H. Stenhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi och Bergsvetenskap
ningen ocli särskilt dess kommittéer nedlades i
omorganisationsfrågan, hade utan tvivel ett mycket stort
inflytande på den slutliga lösningen av densamma.
Avdelningens 25-årsjubileum firades på ett extra
sammanträde på Hasselbacken toredagen den 29 maj
1913 under ordförandeskap av bergsingenjör J. A.
Leffler, varvid föredrag höllos av professor W.
Petersson och överingenjör S. Nauckhoff om resp. den
svenska bergshanteringen och den svenska kemiska
industriens utveckling under de föregående 25 åren.
Från den mycket lyckade middagen och festen efteråt
minns jag särskilt, att en rätt bestående av höns eller
kyckling såsom spridande alltför stark odör måste
avlägsnas från det i övrigt charmanta middagsbordet,
från vilket annars gästerna varit tvungna att
avlägsna sig. Något dylikt vore väl i våra dagar
otänkbart.
På hösten 1914 präglades arbetet i avdelningen
naturligtvis i hög grad av det nyligen utbrutna kriget,
medlemmarna voro i allmänhet överhopade med
arbete och alla slogo ifrån sig med båda händerna, då
det blev fråga om föredrag i avdelningen. Nå, hur
det var lyckades vi anskaffa föredragshållare, och
sammanträdena kunde gå av stapeln på vanligt sätt.
Bl. a. höll vid oktobersammanträdet ingenjör Alf.
Larson ett föredrag om den svenska kemiska industriens
ställning med hänsyn till råvarutillgången, ett ämne
som även nu 25 år senare har aktuellt intresse. Yid
julfesten 1914, vid vilken medlemmarna ägde
medtaga damer, visade civilingenjör Cronquist som jag
tror för första gången sina utomordentliga
färgfotografier i avdelningen, nu särskilt från Baltiska
utställningen i Malmö samma år. Inbjudandet av
damer till sammanträdet föranledde vännen Tjärolle till
en indignerad protest i en till styrelsen riktad
skrivelse, som torde kunna räknas till de verkligt
klassiska.
Deltagandet i sammanträdena och kanske ännu mer
i nachspielen var i allmänhet mycket livligt.
Särskilt flitigt deltogo avdelningens äldre och äldsta
ledamöter, och de gåvo sig sannerligen icke förrän
långt fram på morgontimmarna. Yi yngre hade
härigenom tillfälle få höra talas om hur det gick till både
under teknologföreningens första år och då vår egen
avdelning bildades samt att få till livs mer eller
mindre troliga historier från världens olika hörn, allt
under en stämning som numera sällan torde förekomma
på våra samkväm.
Stockholm den 29 januari 1938.
Emil Gustafsson.
När jag gjorde mitt första
inträde i avdelningen för
Kemi och Bergsvetenskap 1896,
hade avdelningen ett helt
annat utseende än nu. Dels voro
sammanträdena fullt
enhetliga. Yi hade nämligen i regel
för varje sammanträde ett
ärende av kemiskt innehåll
och ett av bergsvetenskapligt,
och vi träffades alltså varje
sammanträde och ej som nu
vartannat. Dels var
medlemmarnas åldersfördelning en
annan. De äldre voro då i övervägande antal, nu är
det tvärtom. Att avdelningen delats må ha haft sina
orsaker, det beklagas dock av många, som erinra sig
det tidigare goda kamratskapet mellan kemister och
bergsmän. Att de yngre i större utsträckning än förr
funnit vägen till sammanträdena är enbart glädjande.
Avdelningens uppdelning föregicks av en tillfällig
uppdelning i tidskriften år 1916, som vidtogs av
tidskriftens huvudredaktör utan avdelningsstyrelsens höran
de. Avdelningen protesterade och skrev till
föreningens styrelse. Redaktionsrådet ansåg, att
avdelningsstyrelsen borde ha hörts, och föreningens
styrelse beslöt, att tudelningen skulle återtagas. Den
hade då varit delad 1916 och 1917.
Vid mitt inval i avdelningen var jag antagligen
dess yngste ledamot i Stockholm, och det var därför
naturligt, att jag utsågs till klubbmästare, till vilken
syssla jag valdes på livstid, men dock endast
fullgjorde under åren 1897—1901. Det var billigare
sällskapsaftnar den tiden. Visserligen kom man
tidigare och gick senare, enligt avdelningens oskrivna
lag alltid på jämna klockslag, alltså i regel kl. 2 och
kl. 4, men priset stannade vid 2 kronor för kvällen,
och då det så småningom måste höjas till 2: 25
knorrade några av avdelningens mera sparsamma
medlemmar. Lågt pris var dock länge rådande. Vid
sammanträdet den 14 december 1916 lästes upp en
skrivelse från föreningens styrelse, vari meddelades,
att priset för vid föreningssamkväm serverad supé
höjts från 1: 50 kr. till 1: 75 kr. per man, vilket pris
skulle gälla, om minst 25 personer deltogo.
Åren 1902—06 fungerade jag som avdelningens
sekreterare, 1910 och 1916 som vice ordförande och
1911 och 1917 som ordförande. Under mina
ordförandeperioder ägde de mycket lyckade
kemistmötena i Helsingborg och Sundsvall rum.
Bland dem, som hörde till de trogna och mera
framträdande bland kemisterna vid sammanträdena i
början av seklet och som nu gått bort, skulle
jag-vilja erinra om Oscar Carlson med sitt stora intresse
för elektrokemisk industri, John Ohlsson, som gärna
hörde till oppositionen och ofta drev den för långt,
Alf. Larson med sina utredningar om Sveriges
kemiska industri, Carl Jakob Lundström, som under
Sundsvallsmötet förvärvade hederstiteln "vältalaren",
K. E. Peterson, överståthållareämbetets kontrollant
på ljusstyrkan på gasbelysningens tid, samt den
trevliga och glädjespridande ordföranden E. Svalander.
Bland bergsmännen vill jag endast minna om
Walfrid Petersson, med vilken jag under många år hade
det bästa tänkbara samarbete.
De flitigaste föredragshållarna voro Jolin Landin
och E. Svedmark. Landin talade om allt möjligt
från marmelad till radium. Han hade lätt för sig,
och det hände mer än en gång vid förfall för någon
föredragshållare, att Landin gick ut i biblioteket en
halvtimme och därefter höll ett flytande och intres
sant meddelande om något nytt på kemiens område.
Senare på kvällen brukade han angiva sig som
Kristofer Jakob Boströms andlige arvtagare.
Svedmark var mera koncentrerad. Han höll sig
nästan uteslutande till guld och koppar. Han rörde
sig alltid med teoretiska tal och tyckte icke om, när
någon talare under diskussionen minskade ned hans
utbyten på grund av i industriell drift oundvikliga
förluster.
wà
överingenjör
G. H. Hultman.
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
