Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Kemi och bergsvetenskap - »Kemi och Berg» 50 år, av F. H. Stenhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
1903 höll Wilh. Palmær sitt första föredrag om
metallernas upplösningshastighet, och 1906 började
den ännu icke avslutade diskussionen om högre
tekniska undervisningens ordnande. Bland
diskussioner av mera allmänt intresse erinrar jag mig även
den om prisbedömning vid industriutställningar,
inledd som jag vill minnas, av dr Carl Setterberg.
Antalet föredrag och diskussioner av större intresse har
under den tid, jag tillhört avdelningen, givetvis varit
mycket stort, men i en kort minnesintervju som
denna må det vara nog med de anförda exemplen.
12.2.1938.
G. H. Hultman.
När jag enligt löfte till
fackredaktörerna för Kemi och
Berg går att med anledning
av 50-årsjubileet nedskriva
några minnen från svunna
dagar inom denna avdelning,
är det ganska naturligt, att
tankarna gå tillbaka till mina
första år av aktivt arbete i
avdelningens tjänst. Det var
också samma år som Kemi &
Berg firade sitt
25-årsjubi-leum, som jag knöts till
ordförandeposten i denna
avdelning av Svenska teknologföreningen, närmare
bestämt år 1913, och det roar mig därför att ur
minnenas djup plocka fram ett par episoder, som kanske
kunna belysa såväl de s. k. "allvarliga
förhandlingarna" som även skämtet vid nachspielen.
Av vad anledning andra torsdagen i varje månad
bestämdes att vara avdelningens ordinarie
sammanträdesdag, vet jag ej, men faktum är att det var ett
lyckligt val. Åtminstone tycka vi äldre, att det
alltid var trevligare på de gamla torsdagsaftnarna
än på de senare införda fredagssammanträdena.
Eller hur, Gustaf Hultman? Ärter, fläsk och
pannkaka ha kanske när allt kommer omkring en
förädlande inverkan på eftermiddagshumöret och
bidrager till en kamratlig stämning. Men ingen regel utan
undantag! Och torsdagssammanträdet den 11 januari
1912 kan också bekräfta detta. Det blev nämligen
stora gruffet, nästan utan motstycke i avdelningens
annaler!
Med rang, heder och värdighet av vice ordförande
hade jag vid detta sammanträde att taga plats vid
sidan av den för första gången som ordförande
fungerande "bergs-ordföranden", vännen J. P. Dvs.
med min värdighet var det nog si och så, ty jag
kände mig mycket inkompetent att föra klubban, för
den händelse jag vid förfall för ordföranden skulle
bli nödsakad att övertaga denna. Jag hade därför
beslutat mig för att under det kommande arbetsåret
noggrant studera ordförandeskapets förpliktelser och
rätta sättet att leda förhandlingarna, avfatta
propositioner och bekräfta beslut m. m. Med andra ord att
förskaffa mig nödig parlamentarisk vana, tills jag
nästa år kanske skulle taga ordförandeplatsen i
besittning. Föga anade jag emellertid, huru kort min
förberedelsetid skulle bliva.
Andra ärendet på föredragningslistan gällde
behandling av ett inom en kommitté utarbetat förslag
till yttrande ang. ny apoteksvarustadga, mot vilket
förslag ingenjör John Ohlsson, alias "Tjärolle" hade
åtskilliga erinringar att göra, om jag ej missminner
mig med instämmande av flera andra talare.
Ordföranden förklarade emellertid kort och gott, att han
ansåg att kommitténs förslag skulle expedieras
oförändrat, och vägrade upptaga Ohlssons förslag till
proposition.
Härmed var måttet av "Tjärolles" torsdagshumör
rågat. Han påpekade, med användande av sitt
kraftigaste ordförråd, och det ville ej säga så litet, det
olämpliga i att ordföranden på detta sätt gav sin
mening till känna och yrkade bestämt på att denna
skulle överlämna klubban till vice ordföranden, för
det fall att han fortfarande nekade votering på det
framställda förslaget. Vilket också skedde. Min
situation var föga avundsvärd, då ordförande alltså
lämnade sin plats och satte klubban i min oerfarna och
darrande hand.
Tack vare att någon vänlig själ, jag minns ej
längre vilken, föreslog bordläggning av den
brännande apoteksfrågan, blev min uppgift ganska enkel att
med mitt första klubbslag i Svenska
teknologföreningen återställa friden. Försoningen lät däremot
vänta på sig, ty den ordinarie ordföranden återtog
ej vidare sin plats utan inlämnade vid sammanträdet
den 19 september en formlig anmälan om sin avgång.
"Tjärolle" fullföljde emellertid målet genom en
hänvändelse till styrelsen med ett förslag att i
föreningens och avdelningarnas arbetsordningar skulle
intagas en bestämmelse, att "vid föreningens eller
dess avdelningars sammankomster må ej sittande
ordförande framställa yrkande eller anmäla reservation
mot fattade beslut". Med ett generellt uttalande om
vad som i dessa hänseenden bör åligga en ordförande,
beslöt styrelsen dock avslå Ohlssons förslag.
Men vännen "Tjärolle" fann en annan väg att
inplantera parlamentariskt skick hos oerfarna
ordförande inom Svenska teknologföreningen. Vid
sammanträdet den 11 april överlämnade han som gåva till
avdelningen och föreningen ett i pressat läder bundet
exemplar av Verdandis Småskrift nr 5 "Om
överläggningar och beslut" och för att detta enligt
givarens mening nödvändiga attribut ej skulle kunna
försvinna från ordförandeplatsen, hade han försett den
lilla boken med en stadig träklamp av den typ, som
en viss nyckel på gamla herrgårdar brukade vara
utrustad med.
"Tjärolles" lilla gåva, som trots klampen numera
tyvärr lär vara förkommen, har varit mig en god
hjälp i nöden vid månget tillfälle under det gångna
kvartseklet, som jag haft att föra klubban ej blott i
avdelningen för Kemi och Berg utan även vid andra
föreningssammanträden. Ty, mirabile dictu, efter
ordförandeskapet i avdelningen följde med tiden även
det ansvarsfulla uppdraget att vara Svenska
teknologföreningens ordförande. Om någon, i likhet med
mig själv i stunder av självrannsakan, skulle göra
sig frågan: vadan denna upphöjelse? så måste jag
hänvisa till det svar, som nuvarande Kungl. Maj:ts
Befallningshavande i Gävleborgs län en gång givit,
nämligen att ingen av föreningens medlemmar ansågs
bättre "å huvudets vägnar" kunna fylla traditionerna
från Vilh. Hansens, Robert Dahlanders och Sven
Lübecks ordförandeskap. Yngre medlemmar av
föreningen för vilka dessa gentlemäns anletsdrag äro
Direktör
Sigurd Nauckhoff.
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
