Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Kemi och bergsvetenskap - »Kemi och Berg» 50 år, av F. H. Stenhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ej kom i vidare kontakt med vad avdelningen hade
att bjuda.
Jag fick så mycket mer skäl att idka mina
förbindelser i utlandet och i all synnerhet i England,
där porslinsindustrien var av gigantiska mått i
förhållande till vårt land, och där man med stiftandet
i början av seklet av The Ceramic Society fått fram
ett forum, där forskningar och förbättringar inom
yrket kunde någorlunda fritt diskuteras. Detta var
i högsta grad stimulerande och icke så litet
fruktbärande. Det var nästan som i ett lyckligt
äktenskap att förstå, att taga och giva till ömsesidig
belåtenhet. Även under världskriget var jag trots
censur och andra svårigheter i korrespondens med mina
kollegiala vänner.
Aldrig skall jag glömma den känslan — det var
som om man blivit utsläppt från ett mångårigt
fängelse — då vi 1919 åter hade tillfälle att
personligen träffas och i högre grad få fortsätta det genom
kriget mer eller mindre avbrutna samarbetet.
Världskriget hade dock det goda med sig, att Kemi
o. Berg förde sina medlemmar mer tillsammans ■—
det var så många gemensamma svårigheter att
övervinna — nya goda bekantskaper knötos m. m., och
sedan det åter blivit fred fann man, att Kemi o.
Berg var en värdefull mötesplats, så mycket mer
som intresset för det keramiska tydligt var i
stigande. Som åren fortskridit har säkerligen
avdelningen vuxit i betydelse, och då nu, därpå tyda alla
tecken, den tekniska utvecklingen går allt mer och
mer över till det som avdelningen företräder,
framför allt det kemiska, är jag övertygad om att den
under en god ledning med förståelse för utvecklingen
kommer att gå en lysande framtid till mötes med
de möjligheter som vårt land i så hög grad bjuder.
Innan jag lägger ned pennan — ännu några ord.
Jag vet ej vem det var som tog initiativet till
avdelningens julfest — till hans minne skulle jag vilja
låta prägla en extra Polhemsmedalj. Det har
förunnats mig att under en lång följd av år få deltaga
i dessa fester, där man känner sig ung på nytt, där
vi gamla sitta trevligt bänkade med de yngre, där
verkligt kamratskap lyser i allas ögon och där den
gode Eros, som vår store "Peter" så gärna talade om,
trivs så hjärtinnerligt bland oss. Må så alltid förbli.
Djursholm den 31 jan. 1938.
A. S. W. Odelberg.
Sedan sekreterare och
redaktörer tillräckligt energiskt
för att omsider övervinna mitt
motstånd yrkat på, att jag
skulle bidraga till Kemi och
Bergs femtioårs-jubileum med
några minnen av kamratlivet
inom (bergs)avdelningens
tidigare år, skall jag göra mitt
bästa att efterkomma deras
önskan, ehuru jag är
medveten om uppgiftens
svårigheter. Det gäller ju att
uppleta och sammanföra drag i
avdelningens ärorika gångna historia samt att sovra
och skildra så, att minnena binda de gamla
medlemmarna fastare vid varandra och vid avdelningens
intressen samt egga till nya insatser.
Föreningslivet fick i seklets början en viss prägel
av att eleverna vid Kungl. Tekniska Högskolan
infållades i Teknologföreningens l:sta sektion,
där de hade rösträtt och stämma. Men de voro dock
även som sådana medlemmar av Teknologföreningen,
hade tillträde till dess för dåtidens uppfattning
utmärkta lokaler och goda bibliotek och togos
varmhjärtat och faderligt om hand av mångas våt
"farbror" och gode, varmhjärtade vän Gottfried
Boberg, föreningens mångårige vänsälle kamrer, som
gjorde sig mycken möda att främja
sammanhållningen, stifta bekantskap med och göra det
hemtrevligt för särskilt de unga. Mången av oss imponerades
högeligen av hans storslagna person, medan åter andra
fruktade att trots högskoleexamen komma att hamna
i en så oansenlig position och med så enkla uppgifter
som han. Vi förstodo ej bättre då. Alla imponerades
vi säkerligen av den anblick som utbredde sig för
oss, när vi från tamburen trädde in i någon av de
båda dörröppningarna till klubbrummet med dess
bekväma och inbjudande fåtöljer och soffor. Stodo
därtill skjutdörrarna öppna till den innanför
belägna samlingssalen med dess presidiumgrupp och
svarta tavla samt kandelabrar i fonden, så var man
nästan övertygad om att detta var ändå en ovanligt
förnämlig lokal och säkerligen en förening, som man
kunde vara stolt och glad över att få tillhöra. Denna
anblick återfinnes ock i flera av årskursernas
samlingsfotografier och är sålunda säkerligen vida känd
och beundrad.
De allvarliga förhandlingarna präglades i
allmänhet under seklets första decennium av ledningens
försök att vid varje sammanträde bjuda både bergsmän
och kemister något som passade dem. Sammanträdena
voro i regel besökta av 25—80 personer
Den personliga och kamratliga samvaron odlades i
synnerhet före sammanträdena och även under
desamma av sådana, som ej hade intresse för vad som
förhandlades i samlingssalen. Kamratlivet florerade dock
framför allt vid supéerna och vid nachspielen, varvid
serveringen ombestyrdes av någon av föreningens
vaktmästare. Ett av de mera attraktiva momenten
hos klubblokalen utgjordes under denna period av
dess med stor rabatt, jag tror av ända till 40 %,
nedsatta priser på punsch och andra spritvaror. En
särskild kärntrupp, låt oss kalla den elittruppen,
brukade utgöra en sammanhållande kraft vid denna
samvaro. Till densamma hörde utan rangordning G. H.
Hultman, Rosendahl, K. E. Peterson, G. A. Granström,
när han kunde deltaga, m. fi. Här hyllade man länge
den för den lugna samvaron betydelsefulla principen
att man fick avlägsna sig endast vid jämna klockslag.
Den som stannade över kl. 12 fick ej gå förrän kl. 2,
och råkade han då glömma sig eller av annan orsak ej
komma iväg precis kl. 2, måste han stanna till kl. 4
etc.
Det låter sig nog ej förneka, att det användes
betydligt mera alkohol, särskilt punsch, vid den tidens
sammankomster än vad som nu vanligen sker. Men
då man i regel konsumerade 2 à 3 vischyvatten till
varje flaska punsch, blev förbrukningen av
läskedrycker även betydlig.
Redan tidigt voro Kemi och Bergs lucia- och
julfester högt skattade och hade stor anslutning.
Julklappar med lustiga dedikationer förekommo därvid.
En föreningsmedlem, som ofta deltagit men ansågs
Bergsingeniör
Bror Orton.
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
