Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Kemi och bergsvetenskap - »Kemi och Berg» 50 år, av F. H. Stenhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
som jag varit med om i den vägen, inträffade dock
ej i Avdelningen utan i Kemistsamfundet, med vilket
Avdelningen då liksom nu stod på mycket god fot
och som då förde en mycket likartad verksamhet, så
att det var ganska vanligt att hålla samma föredrag
inför bägge auditorierna. Där inträffade en gång att
ordföranden på samma afton höll fem olika tal för
sekreteraren, av vilka det sista riktades till honom i
hans egenskap av nyvald ledamot av kyrkorådet i
Adolf Fredriks församling — alla talen åtföljda av
livliga hurrarop. Efter den betan försvann jag för
min ringa del från Kemistsamfundet för en period av
två år. Under min ordförandetid år 1905 började
jag inskränka detta pratande och fann förståelse hos
min efterträdare som ordförande under år 1906,
vilken som sagt var G. Dillner och som verkade i samma
riktning. Numera äro ju talen inskränkta till ett i
hög grad rimligt antal.
Med den fortskridande förbättringen i de kemiska
civilingenjörernas utbildning blev Avdelningen
faktiskt under en ganska lång följd av år det bästa och
mest förstående auditoriet i huvudstaden för
föredrag rörande den kemiska vetenskapens framsteg.
Numera har ju Kemistsamfundet åter intagit sin
tidigare goda ställning i detta hänseende, varjämte
Kemiska sällskapet vid Stockholms högskola
övervägande ägnar sig åt vetenskapliga föredrag, dock
närmast för högskolans egna studerande.
År 1904 hade jag förtroendet att deltaga i
bedömningen av de för tävling om Polhemspriset inlämnade
skrifterna, varvid Sigurd Nauckhoff erhöll detta
förnämliga pris, blott fyra år efter det han utexaminerats
från Tekniska högskolan.
År 1907 togs inom Avdelningen ett betydelsefullt
initiativ av G. H. Hultman, nämligen till anordnande
av allmänna svenska kemistmöten, vilka sedan under
en lång följd av år avhöllos vartannat år omväxlande
i Stockholm eller på annan ort. Dessa möten, som
varit öppna för alla kemister inom landet, vare sig
medlemmar av Avdelningen eller icke, hava enligt
min mening spelat en stor roll för sammanförande av
kemisterna och för spridande av kännedomen om
teknikens och vetenskapens framsteg bland dem.
Som Gustaf Hultman också hör till dem, som varit
nog oförsiktiga att utlova ett bidrag till detta
jubileumsnummer, så hoppas jag att han något
utförligare redogör för de allmänna svenska kemistmötena,
I tacksammaste minne bevarar jag det kraftiga
understöd, som Avdelningen lämnat, då det gällde
arbetet på att göra den kemiska fackskolan (som det
tidigare hette) vid Tekniska högskolan fyraårig
liksom alla de andra, varigenom examensarbete kunde
införas även i denna fackavdelning (som det numera
heter), samt att få till stånd en modern kemisk
laboratoriebyggnad vid högskolan. Den 9 febr. 1911 hölls
ett diskussionsmöte härom i Avdelningen med
docenten, numera professorn Evert Norlin som inledare
och förespråkare. Att gå i bräschen vid denna första
attack, som Evert Norlin då på min uppmaning
gjorde, visade sig vara ett ganska riskfyllt företag
något som varken han eller jag kunnat förutse.
En månad senare antog Avdelningen ett kraftigt
uttalande till förmån för saken. Våren 1913 gjorde
det tredje allmänna kemistmötet ett kraftigt ut-
talande. I maj 1914 gjorde Avdelningen ett nytt,
kraftigt och enhälligt uttalande efter omfattande
diskussioner och utredningar och likaså det fjärde
allmänna svenska kemistmötet i maj 1915. Dessa
jämte uttalanden från andra organisationer hade
en så god verkan, att dåvarande
ecklesiastikministern K. G. Westman, som var mycket gynnsamt
stämd och föranledde proposition till 1916 års
riksdag med känt, lyckligt resultat, senare nämnde för
mig, att alla intresserade parter redan yttrat sig, så
att det ej längre fanns någonstans att remittera
ärendet till — annars en säker utväg att vinna uppskov
med en utgift för det ofta betungade statsverket.
Underrättelsen om riksdagens bifall kom på aftonen
vid ett sammanträde i Avdelningen och väckte den
största glädje, och vid Kemist- och Bergsmannamöte!
den 30 maj samma år fick jag som uppmuntran för
mina strävanden av Avdelningen mottaga en utsökt
gåva, nämligen en av Milles utförd, unik replik av hans
Scheelestaty. Denna tilldragelse hör till mitt livs
käraste minnen.
Jag skulle vilja nämna något om den för några år
sedan inträffade partiella skilsmässan mellan
kemister och bergsmän inom Avdelningen. Det huvudskäl,
som anfördes härför, var så vitt jag fattat rätt,
missnöje över att vissa föredrag i kemi, t. e. i organisk
kemi, ej intresserade bergsmännen och vice versa
beträffande t, e. föredrag i bergsmekanik. Men jag
tror att den verkliga orsaken till den partiella
skilsmässan låg djupare, nämligen i de tillkomna —
sprit-restriktionerna, ehuru detta så vitt jag vet ej
anfördes i diskussionerna. Den påtalade olägenheten hade
nämligen förekommit hela tiden förut. Men då
tröstade man sig lätt. Det fanns nämligen i ett rum
utanför föreläsningssalen anordnat ett bord med
stärkande drycker utan mattvång, där man slog sig ned
och språkade och hade trevnad och behållning ändå
medan ett föredrag, som man ej intresserade sig för,
gick av stapeln. Dessbättre synes ju ej skilsmässan
hava inverkat på frekvensen vid sammanträdena,
väl mest beroende på att antalet i Stockholm bosatta
ingenjörer alltjämt ökats. Fast nog kunde man
ibland tycka att det vore bra att flera tillfällen till
kemiska föredrag erbjöde sig inom Avdelningen, trots
att antalet konkurrerande fora ökats.
Bland äldre bortgångna medlemmar vill jag
åtminstone erinra om en, Oscar Carlson, Fosfatbolagets
grundare och styresman, den svenska elektrokemiska
industriens grundläggare och föregångsman. Hans
intresse för Avdelningen och för den kemiska
industrien var stort och vid "Andra sektionens" årsmöte
1908 stredo vi jämte andra tappert och icke utan
framgång mot Vattenfallsstyrelsen till förmån för den
elektrokemiska industrien.
Innan jag lägger ned pennan, vill jag tillägga att
den knappa tiden ej medgivit några grundliga
forskningar i handlingarna så att jag har fått lita mycket
på mitt minne. Jag hoppas dock livligt, att om jag
i något avseende skulle missmint mig detta ej gäller
någon viktigare sak. På fullständighet kunna dessa
rader naturligtvis icke göra anspråk — men jag
hoppas att andra erinra om det som varit lika viktigt
eller viktigare än vad som ovan berörts.
Wilh. Palmær.
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
