Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Väg- och vattenbyggnadskonst - Söder-Telje Canal- och Slusswerks-Byggnad och Södertälje kanals ombyggnad, av Axel Ekwall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vag -och Vat tenbyggnadskonst
Den ursprungligen planerade byggnadstiden av 4 år
kom att tredubblas och den ursprungliga kostnaden
att nära femdubblas. De ursprungligen beräknade
schaktnings- och muddringsmassorna blevo — i
verkligheten eller vid uppmätningen — avsevärt större,
nämligen
Ar m3 Ar m3
1807 173 600 1814 59 300
1808 124 400 1815 83 800
1809 5 600 1816 28 300
1810 84 800 1817 15 400
1811 79 300 1818 20 900
1812 63 500 1819 32 000
1813 64100 S: :a 835 000
Arbetsplatsen var delad i två stationer, en för den
övre och en för den nedre kanalen. Varje station,
som stod under befäl av en s. k. postman, var
organiserad som en självständig enhet med egna förråd,
smedja och baracker. Arbetschefen hade titel Öfver
Mechanicus och hade under sig en Under Mechanicus
eller Quartersman. Det tekniska underbefälet var
inskränkt till ett par verksgesäller vid
slussbyggnaden. Den kamerala organisationen bestod av en
kontrollör, två materialskrivare samt en rullförare,
varjämte vid huvudkontoret i Stockholm funnos en
kamrer och en kassör.
Vid sidan om den tekniska arbetsledningen
fungerade för arbetskommenderingarna den militära,
vanligen bestående av tre officerare, ett 10-tal
underofficerare samt korpraler, vilka sistnämnda ofta
deltogo i arbetet. Arkivhandlingarna lämna mycket litet
besked om denna befälskaders roll i arbetet och dess
samarbete med den tekniska arbetsledningen. Kanske
just den fullständiga bristen på dokument tyder på
att samarbetet var gott, liksom även det faktum, att
en av Nordwalls döttrar senare blev officersfru.
Arbetarna.
Arbetarstammen utgjordes till huvudsakliga delen
av s. k. arbetskommenderingar ur svenska
regementen. Dessutom hade arbetsledningen att placera
krigsfångar, år 1807 av fransk och 1808 av rysk
extraktion. För yrkesarbeten användes i viss
utsträckning privata arbetare, men som dessa kostade
bolaget avsevärt mer än soldaterna, gjorde man
ansträngningar att få in stenhuggare, bergsprängare,
smeder och timmermän även bland
arbetskommenderingarna.
Soldaten uppbar sin lön från bolaget med ett
belopp, som efter våra förhållanden låg fullständigt på
svältgränsen. De i privilegiet bestämda 6 skilling
riksgälds om dagen fann direktionen med hänsyn till
manskapets nödiga bärgning icke böra understiga
lOi^ skilling, vilket belopp genom extra beting
kunde komma upp till 16 skilling, allt på en arbetsdag
av 12 timmar. År 1817 hade avlöningen stigit till
10^ skilling för 10 timmars arbete, 131/^ skilling
för 12 timmars arbete samt 8 skilling för helgdagar
och regndagar. På denna lön skulle soldaten hålla
sig själv med mat, varvid dock arbetsledningen
genom stora inköp sörjde för, att han fick köpa
nödiga födoämnen till mycket lågt pris. Han skulle
också själv laga maten, vilket ansågs bliva en god
träning för kommande strapatser i fält.
Man får ett begrepp om levnadsstandarden genom
att jämföra dagsransonerna enligt en fältstat år 1812
och en normalportionsstat år 1938.
Per dag
Fältstat 1812
gr gr
Bröd 850 300
Rågmjöl 119 —
Ärtor 144 60
Korngryn 84 •—
Havregryn — 60
Potatis — 600
Kött, färskt 45 160
„ , salt 106 —
„ , torrt 31 —
Fläsk, salt 20 75
„ , torrt 16 —
Sill 76 60
Smör 16 30
Socker — 50
Mjölk — 1 lit.
Koksalt 14 —
Brännvin 8 cl —
Tobak 7 stgr —
1812 års stat innehåller ca 3 600 gramkalorier och
var i detta avseende något överlägsen 1938 års stat.
Dess tyngdpunkt i bröd, torrt kött och torrt fläsk
tyder på att soldaten till stor del levde på
torrskaff-ning.
Som bekant är Kronans portion i våra dagar
ingalunda så torftig som man skulle kunna tro av
ovanstående normalportionsstat. Denna har ju endast ett
teoretiskt intresse och den praktiskt utformade
staten för en 3-veckors period brukar innehålla ett
60-tal kulinariska variationer — ett förhållande som
1812 års soldat icke hade förmånen att njuta.
Med en på silvervärdet grundad omräkning av
myntvärdet (1 riksdaler banco = 4 kronor) kostade
1812 års stat 0: 78 kr/dag. Samma varor kosta år
1938 1:28 kr/dag. Räknar man bort brännvinet och
tobaken bli kostnaderna 0: 62 kr/dag resp. 0: 64 kr/
dag. Om man betänker, att soldatens inkomst med
6 fulla arbetsdagar i veckan uppgick till endast 0: 83
kr/dag, förstår man, att han icke hade mycket över,
när maten väl var betald. I runt tal gick 75 %
av lönen till mat, 20 % till brännvin och tobak och
5 % till allt övrigt. Skulle en arbetare av år 1938
leva på samma standard, behövde han använda
endast 8 % av inkomsten till mat.
Soldatens dystra arbetsförhållanden kunde ju
stundom lättas, som framgick av följande bataljonsorder,
given midsommaraftonen 1815:
"1. Alla de som förliden söndag voro druckna
excer-ceras af korpral Dalin mellan 4 och 5.
2. Kanalbolaget består i morgon klockan 5 öl och
brännvin för truppen. För underofficerare blir pounch
tillagad.
3. Som en tillåten glädjedag i morgon inträffar
göres intet afseende på dem som synas druckna efter
gudstjänsten. Dock erinras hvar och en att äfven som
rusig rätta sig efter befälets tillsägelser och hålla sig
stilla."
Den tidens soldater hade tydligen gott ölsinne.
Materialier.
Det finns tyvärr inget generellt utarbetat index
över prisnivån under tiden för de napoleonska kri-
Normalportion
stat 193S
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
