- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Allmänna avdelningen /
97(j)

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Väg- och vattenbyggnadskonst - Söder-Telje Canal- och Slusswerks-Byggnad och Södertälje kanals ombyggnad, av Axel Ekwall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vag och Vattenbyggnadskonst

dem af Trä. Slussmurningen vid Götha Canal har
denna Sommar gifvit mig anledning att i sistnämnde
ämne höra Herr Telfords tanka, och jag har hans
skrifteliga förklaring, att han anser det oundgängligt
att, på sådana ställen där Tröskeln jämt kommer att
ligga under vatten, och i synnerhet om grunden är af
den art att han i mindre particlar kan af vattnet
afföras, bygga Tröskeln och Plattformen af Trä, på
sådant sätt som den i Sjöslussen vid Berg förledne höst
blifvit verkstäld."

Man observerar härav svårigheten för dåtida
ingenjörer att komma till rätta med det besvärliga
jordtrycksproblemet, särskilt under vatten, och vid
konstruktioner, där jordtrycket av frostens inverkan
kunde bliva särskilt farligt för hållbarheten.
Likaledes finner man av citatet skälen för att man
använde ältad lera bakom murverken i avsikt att
förebygga vattentryck, som annars snart skulle ha
förstört murverket. Även åtgärder för att förebygga
slussarnas underskärning genom anbringande av
spåntväggar genomarbetades noggrant.

Ifråga om val av material till slussarna säger von
Platen, att Owens projekt med gjutjärnsplåtar
förefaller mindre lämpligt, då gjutjärns beständighet
under vatten icke var bekant. Han relaterar även, att
enligt Telfords uppgift tidigare byggda
gjutjärnsslussar i England icke vunnit efterföljd, och att av
de inånga slussar Telford varit med om att bygga
icke en enda blivit gjord av gjutjärn. Vissa
akveduk-ter hade däremot utformats med väggar av dylikt
material men vilade då på stadigt murverk och voro
därför lätt åtkomliga. Det säges exempelvis:

"Alla Skrufwar som sammanhålla plåtarne äro
tillgängeliga, samt genom sårskilte inrättningar förvarade
för vädrets och vattnets åvärkan, och sluteligen kan
hela Aqueducten uttappas, plåtar uttagas och andra
insättas, samt alla nödiga reparationer värkställas, med
ringa kostnad och på kort tid."

Huvudinvändningen mot användande av gjutjärn
var dock, att med de stora dimensioner, som voro
förutsedda för Södertäljeslussen, gjutjärnets
tjocklek skulle bliva så betydande, att kostnaden för en
dylik järnsluss skulle bliva mer än dubbelt så hög
som för en sluss utförd av stenmurverk. von Plåtens
sista invändning mot användandet av gjutjärn var,
att Owens konstruktion vore alldeles stridande mot
de principer för slussbyggnad, som han tidigare
anfört och som nyss citerats. I denna konstruktion
funnes nämligen "ingen kraft, som kunde motstå det
yttre jordtrycket utom de ganska sparsamt anbragta
järnstöttorna", vilka närmast syntes avsedda att
upptaga vattentrycket vid fylld sluss. Även bottnen
vore för svag för att kunna motstå jord- och
vatten– tryck från sidorna och underifrån. Slutligen anför
von Platen, att Owen tänkt sig bygga järnslussen
färdig i Stockholm helt sammansatt och bogsera den
flytande till Södertälje samt sänka den på den
ut-schaktade byggnadsplatsen. Då emellertid en
noggrann beredning av grunden eller nedsättning av
spåntväggar "icke utan ofantelig kostnad skulle
kunna göras på det där rådande vattendjupet" och
Owen vid ingivande av sitt anbud å järnslussen
fri-kallat sig från all kostnad härvidlag, så kunde "det
minsta misstag vid utförandet av undergrunden
fri-kalla Owen från all ansvarighet", von Platen slutar

därför med att bestämt avråda från antagande av
Owens förslag att förfärdiga slussen av gjutjärn.

Därnäst prövar von Platen förslaget att bygga hela
slussen i en pråm eller kasun, som skulle sänkas på
slussbyggnadsplatsen. Om detta projekt säger von
Platen bl. a. att därvid möta

"samma svårigheter vid grundens beredande, som
möta vid den förstnämnde metoden, Herr Major
Nordwall uppgifwer äfwen kostnaden af en sådan Cassun till
en ofantlig Summa, utan att vilja ansvara för
möjligheten att förfärdiga den så att Slussen däruti kan muras
enligt ofwannämnde principer eller med botten hvalf,
utan hvilket jag af ofta nämde skäl ej anser Slussen
beständig. Att man i Toulon murar en docka för flere
fartyg uti Cassun, har jag hört sägas, utan att jag likväl
känner hvarken sättet eller kostnaden. I London äro
Piererne under Blackfrian Brio murade i Cassuner,
hvar-öfwer Capitain Lagerheim från England medfört
ritningar. Dessa Cassuner voro sammansatta af bjelkar
med tre dubbel plank beklädnad, och ehuru murningen
uti dessa var solid och gjorde en lika tryckning på hela
Cassun botten, var det likväl omöjligt att håla den läns
från vatten utan en natt och dag fortsatt pumpning".

Kostnaderna för kasunbygget skulle därför bliva
synnerligen svårberäkneliga, von Platen säger härom:

"Om således denna Cassun skall innesluta hela
murningen, hvilket är oundgängligt, måste den hafwa en
längd af minst 290 fot samt en bredd av 70, som
öfverträffar vid det största Linie Skepp, då en last af mera
än 49 000 skeppund skulle ärfordras för att sänka den
till 16 fots djup, och altså för motsvarande vatten
tryckning värka på den; och man torde finna att om en
ungefärlig calcul öfver kostnaden af dess förfärdigande,
underhåll och länshållning under arbetet, skulle kunna
uppgöras, blifver dock värkställigheten ett både liögst
vågsamt och kostsamt företag."

von Platen kommer därmed in på det allra svåraste
problemet i Södertälje, nämligen
grundvattensänkningen. Han hade rådgjort med major Nordwall,
vilken lämnat upplysning om att dylik
länspump-ning säkerligen utan större svårighet kunde utföras.
Han säger därför, att om Nordwalls åsikt vore riktig,
och slusstomten sålunda kunde hållas länsad,
"slussen med all säkerhet kunde uppmuras på den fasta
grusbotten". Det blev därför slutligen fråga om
kostnaden för denna metod.

För länspumpningen skulle anskaffas ett antal
ångmaskiner, vilka Owen förklarat sig kunna leverera
på hösten 1816, varvid, om man lyckades få
sluss-tomten länspumpad redan på hösten samt början för
grundens beredande utförd innan vintern, det skulle
bliva möjligt att uppmura slussen under år 1817.

von Platen giver vidare i sitt utlåtande några
anvisningar om hur man bör mura en dylik stensluss,
och framhåller särskilt vikten av att stenen göres stor
nog, speciellt i portfalsarna, med sådana
dimensioner, att

"all sten bör hafwa till Koppens högd
proportionerade Ligg, Bygg och Fogor. Stenens Ligg och Bygg får
ej vara mindre än iy2 Koppens högd, men bör hälst
vara 2: ne gånger, samt Krokstycken eller Portfals
Stenar 3 gånger nämde högd; och kan jag i förhand
försäkra att om antingen Engelska eller Svänska Mur
Mästare från Götha Canal skulle vid Murningen af
denna Sluss begagnas, de visserligen ej åtaga sig att
ansvara för sitt arbete, om den hugna Stenen ej är af
här-nämde dimensioner".

97

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:20:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1938a/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free