Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Väg- och vattenbyggnadskonst - Väg- och vattenbyggnadsingenjörernas utbildning samt något om föreningslivet inom avdelningen, av Wolmar Fellenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
lämpar detta förfaringssätt i sådana fall, då jag står
tveksam vilketdera betyget, det preliminärt givna
eller ett högre, vore det riktiga. Ofta nappa
vederbörande på kroken, och det är sällan jag då
misslyckas i min strävan att draga upp honom eller
rättare hans betyg ett pinnhål, men nyligen var det i
en årskurs ej mindre än sex dylika fall, i vilka
vederbörande kommo och begärde att få det lägre betyget
inskrivet, emedan de voro osäkra på, om de hade tid
till förberedelse för denna lilla tentamen. Jag har
motsträvigt villfarit deras begäran, och bett dem vara
välkomna åter för den ifrågasatta kompletteringen,
men ingen av dessa sex har låtit höra av sig, och
flere av dem hava redan uttagit sitt avgångsbetyg
med det lägre betyget i mitt ämne. Det är att märka,
att man numera kan få avgångsbetyget utskrivet vid
snart sagt vilken tid som helst på året, vadan det
härvid icke gällde att passa någon viss kritisk
tidpunkt.
Frivilliga prestanda vid övningar och laborationer
anses ofta för okamratlighet. Jag brukar angiva vissa
tider för frivilliga laborationer. Det är ytterst sällan
man begagnar sig härav. Ett år lär årskursen t. o. m.
hava beslutat, att ingen skulle få anmäla sig till
dylika laborationer. Ett egendomligt och kortsynt sätt
att visa kamratlighet! Jag får naturligtvis sticka
handen i min egen barm och fråga mig, om det kan
vara mitt fel, om jag saknat förmåga att väcka
tillräckligt intresse etc., och jag vore naturligtvis
beredd att taga hela skulden på mig, om jag icke hade
bevis för, att orsaken är detta förut berörda jäkt att
så snart som möjligt och med minsta möjliga arbete
få avgångsbetyget.
Även valet av examensarbeten sker efter samma
linjer. Teknologen arbetar gärna efter minsta
motståndets lag.
Att tävla på de sportliga rännarbanorna hindras ej
av kamratliga hänsyn, kanske tvärt om, men att tävla
på den vetenskapliga vädjobanan är okamratligt!
I Norge angives i avgångsbetyget ett slags
medelbetyg, vilket där tillräknas en stor betydelse. För
varje år erhålla där innehavarna av de högsta
medelbetygen särskilda offentliga utmärkelser. Något
liknande borde kanske även hos oss införas.
Jag undrar, om ej de äldre kamraterna skulle kunna
göra något för motverkande av en sådan inställning
hos teknologerna, som ovan skildrats. Det skulle
vara till fromma för utbildningen och därmed även
för yrket.
Huru skulle det vara att vid anställningar av yngre
ingenjörer hålla litet mera på teknisbetygets kvalitet?
Jag vet flera som göra detta; jag har fått tillåtelse
att såsom exempel härpå nämna
Yattenbyggnads-bvrån, men det vore önskligt, att samma inställning
även från andra håll komme mera till synes och
bringades till de studerandes kännedom.
Huru skulle det vara, om det bleve vanligt att i
regel vid statens och större kommuners verk endast
anställa yngre ingenjörer med sådana betyg i de
grundläggande ämnena, att de utan komplettering ha
för doktorering föreskriven allmänt vetenskaplig
kompetens (dvs. för väg- och vattenbyggare: minst
medelbetyget: med beröm godkänd (5) i tre av
läroämnena matematik, beskrivande geometri, fysik,
mekanik, allmän geologi samt grafostatik och
hållfasthetslära) samt med betyget åtminstone: icke utan
beröm godkänd (4) i de viktigare tekniska
läroämnena?
Huru skulle det vara att låta begynnelselönerna
vara mera beroende på teknisbetygets kvalitet än nu
är fallet? Och att låta löneförhöjningarna för yngre
ingenjörer ej vara så mycket beroende på åldern
såsom ingenjör utan mera beroende på i arbetet visad
förmåga? Jag är härvid nog djärv att förutsätta,
att under de första åren denna förmåga ofta har ett
visst samband med den genom teknisbetyget angivna
färdigheten.
En annan väg att, för höjande av
ingenjörsutbildningen och studieintresset, slå in på vore införandet
av en lägre och en högre ingenjörsexamen t. e.
teknologie kandidat och teknologie licentiatexamina,
något motsvarande medicine kandidat- och medicine
licentiatexamina.
Teknologie kandidatexamen skulle t. e. kunna
avläggas efter 3 à 3 V2 års studier men icke berättiga
till civilingenjörstiteln.
Teknologie licentiatexamen skulle kräva ytterligare
ca 1 */2 års studier och berättiga till titeln
civilingenjör (eller någon lämpligare).
Efter avläggande av kandidatexamen med på visst
sätt kvalificerade betyg skulle vederbörande (efter
eget val) omedelbart eller efter några års praktik
vara berättigad fortsätta vid högskolan för studierna
för licentiatexamen.
Det skulle visserligen föreligga risk för att många
skulle sluta sina studier med kandidatexamen och att
det sålunda skulle komma att finnas en mängd
"halvingenjörer", men genom att i första hand staten och
kommunerna men även större enskilda företag för
fast ingenjörsanställning i regel skulle fordra den
högre examen, skulle väl mängden av dylika och
olägenheten därav ej bliva så stor. Även för
omedelbart och självskrivet inträde i Svenska
teknologföreningen skulle givetvis även den högre examen
erfordras.
Dessa idéer äro ju ej originella. De ifrågavarande
examina motsvaras i viss mån av de tyska
"Vorprii-fung" och "Dimplompriifung" och saken har redan
förut även hos oss varit på tal, men jag har endast
velat för fullständighetens skull här i detta
sammanhang framföra dem. Det möter vissa svårigheter och
betänkligheter att genomföra dem. men något måste
göras för höjande av den vetenskapliga standarden
hos civilingenjörerna, och går detta ej på det ena
sättet, måste man försöka på det andra eller kanske
något tredje.
Slutligen några ord om de unga väg- och
vattenbyggnadsingenjörernas anslutning till Svenska
teknologföreningen.
Det är icke så vanligt, som det borde vara, att de
nyexaminerade begagna sig av möjligheten att direkt
ingå i teknologföreningen.
Av de väg- och vattenbyggare, som
utexaminerades år 1936, har jag kunnat återfinna endast 33 %
i teknologföreningens medlemsförteckning maj 1937.
Det är emellertid kanske något för tidigt att i detta
hänseende bedöma denna årskurs redan nu.
Av de tre årskurser, som utexaminerades 1933, 1934
och 1935 har jag kunnat återfinna resp. 71, 55 och 71
% eller i medeltal 66 % i samma medlemsförteckning.
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
