Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Årsmötes- och jubileumsnummer - Väg- och vattenbyggnadskonst - Väg- och vattenbyggnadsingenjörernas utbildning samt något om föreningslivet inom avdelningen, av Wolmar Fellenius - Försök till arbetsbeskrivning för det ideala avdelningssammanträdet, av E. Paul Wretlind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vag-och Vatt in byg g\ad skon st
Dessa siffror äro ju högre, men det kan ju ej vara
som sig bör, att en tredjedel av dessa (något över
100) 2- à 4-års väg- och vattenbyggnadsingenjörer
ännu icke tillhöra teknologföreningen.
Det är knappast någon tröst för oss väg- och
vattenbyggare, att anslutningen inom andra fack icke
lär vara starkare. Vi böra söka draga till oss de unga
kamraterna så tidigt som möjligt. Försök i denna
riktning hava visserligen icke fattats, men ytterligare
åtgärder i detta syfte böra företagas.
Avdelningen bör sålunda minst en gång om året
inbjuda väg- och vattenbyggareteknologer till
bevistande av avdelningens sammanträde och till
efterföljande supé och eftersits. Programmet för själva
sammanträdet kunde ju väljas med skälig hänsyn till
de unga gästerna, och dessa skulle nog vid eftersitsen
genom sång m. m. kvittera gästfriheten till alla
närvarandes trevnad och glädje. De unga skulle finna,
att sällskapet duger att trivas i och även kamratlivet
inom avdelningen skulle därigenom uppiggas. En
gemensamhetskänsla skulle uppammas, så att de unga
sedan skulle söka att snarast möjligt bliva införlivade
såsom medlemmar av teknologföreningen och
avdelningen.
I detta sammanhang kan jag icke underlåta att
framhålla, att antalet närvarande vid avdelningssam-
manträdena och särskilt vid de efterföljande
supéerna icke är så stort som det borde vara. Ofta
nedgår antalet närvarande under 5 à 10 % av
avdelningens medlemsantal.
Alla äro vi visserligen överhopade av
sammanträden, och familjelivet kräver sitt, men Avdelningen
för väg- ovh vattenbyggnadskonst är dock för varje
väg- och vattenbyggare hans egentliga
yrkesförening, som bör stå i främsta ledet bland de
sammanslutningar han tillhör. Där bör han känna, att han
alltid finner goda kamrater och vänner. Även om
sammanträdesprogrammet icke precis täcker hans
tekniska intresseområde, så finnes nog alltid något nytt
och nyttigt däri, och den rådande atmosfären av
yrkesgemenskap måste verka upplivande på den sitt
yrke hängivne väg- och vattenbyggaren.
Må halvsekeljubileets begående och vad i samband
därmed förekommer kraftigt bidraga till förståelsen
av vikten av en mot tidens krav svarande
högskoleutbildning och därmed till förverkligandet av en
dylik samt till förkovran och utveckling av
föreningslivet inom Avdelningen, allt till fromma för väg- och
vattenbyggareyrket och till stärkande av väg- och
vattenbyggnadsingenjörernas ställning i samhället!
Stockholm 1937 30/11.
Försök till arbetsbeskrivning för det ideala
avdelningssammanträdet.
Med kommentarer.
Av civilingenjör E. PAUL WRETLIND (ordf. 1931—32).
Motton: För mycket och för litet skämmer allt.
Allt som är värt att göras, är värt att
göras väl.
Avdelningens sammanträden äro dess viktigaste
arbetsform, och deras form, innehåll och teknik
förtjäna därför att noggrant studeras.
Rubriken "arbetsbeskrivning" kanske kan vara
lämplig i en teknisk förening, men det torra skrivsätt,
som en arbetsbeskrivning betingar, har uppmjukats
med några mera livfulla kommentarer i den lättare
tonarten.
Liksom om allting annat gäller även om
avdelningens sammanträden, att många olika sätt kunna
tänkas. En allmän opinion torde dock kunna
sammanfattas så, att alla sätt äro bra utom de tråkiga.
Sammanträden måste nämligen vara intressanta och
helst roliga, i varje fall givande. De få absolut icke
vara tråkiga och tröttsamma, eftersom de då förlora
sitt värde som stimulans för teknik och
kamratuni-gänge och därigenom förfela båda sina ändamål.
Sammanträdet sönderfaller vad längden beträffar
(man må betrakta det eller ej) i flera delar.
Vad bredden och djupet beträffar blir
framställningen minst sagt ofullständig.
Sammanträdet uppdelas sålunda på längden
lämpligen i de osynliga delarna: förberedelserna och
resultaten, och den synliga delen: sammanträdet i egentlig
mening.
1) Förberedelserna påvila styrelsen och ytterst
ordföranden och sekreteraren samt ceremonimästaren.
Måhända med tyngdpunkten på ceremonimästaren.
Han bör ha sista ordet angående sammanträdets
längd.
Detta mått är en invecklad funktion av
medlemmarnas tid, vanor och kropps- och själskrafter. Det
bör aldrig belasta deras tålamod eller
tillnärmelsevis uttömma deras krafter utan tvärtom öka deras
kraftresurser.
Sekreteraren placerar en lång lista över ärenden,
formella och reella framför ordföranden. Denne
gallrar, ordnar, underställer styrelsen en del, ställer andra
på framtiden, låter en del "falla under bordet" och
bestämmer den lämpliga behandlingsformen.
Exempelvis om avdelningen skall diskutera ärendet eller icke,
om styrelsen endast skall meddela avdelningen sitt
beslut, sedan det verkställts eller dessförinnan efter
verkställd utredning och uppgjort förslag.
Ceremonimästaren bestämmer i sista hand, om de
olika punkterna givits rätta utrymmet på schemat,
så att supén (middagen) och underhållningen få sina
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
