Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 26 mars 1938 - Automobilutställningen i Berlin febr.—mars 1938, av G. Larson - Teknisk nomenklatur, av E. Hlr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
len ej förekommer. Givetvis är den oberoende
fjädringen fördelaktig, när fordonet användes vid
väg-eller grundläggningsarbeten.
Så gott som alla typer voro utrustade med
bromsar, enligt olika system, varvid dock tryckluftbromsen
var förhärskande.
Alla fleraxliga släpvagnar voro försedda med en
eller annan anordning för att styra hjulen, så att
fordonet i kurvor någorlunda följer i traktorns spår.
Chassiramarna voro så gott som utan undantag
helsvetsade. En del voro sammansatta av valsade stan-
dardprofiler, andra åter av plåtbalkar i låd- eller
rörsektion, det senare utförandet speciellt för de tyngre
typerna.
Som sammanfattning kan sägas, att årets
utställning, jämförd med närmast föregående års, icke
uppvisade några väsentliga nyheter på det konstruktiva
området eller någon extrem utformning av utställda
vagnar. Den var dock av stort allmänt intresse, då
den gav en uttömmande och rikhaltig bild av tysk
motor- och bilindustri av i dag.
G. Larson.
Teknisk nomenklatur.
En brännande kulturfråga.
Den tekniska utvecklingen fortskrider i våra dagar
kanske hastigare än någonsin tillförne. Man har,
givetvis med all rätt, framhållit den revolutionerande
inverkan som ångan och järnvägarna under
1800-talet utövade på samhällsutvecklingen. Men ha ej
de nya grenar av tekniken, som vuxit fram under
de senaste 40 åren, varit av minst lika ingripande
betydelse för samhällets och den enskilda människans
liv? Otvivelaktigt ha elektriska kraft- och
belysningstekniken, motortekniken, flygtekniken och
radiotekniken bragt människan i en mera intim beröring med
tekniska förhållanden än som tidigare förekommit.
De tekniskt-ekonomiska problemen, sammanfattade i
rationaliseringsbegreppet, ha på ett högst kännbart
sätt ingripit i nutidsmänniskans
levnadsförhållanden-Även när det gäller människans tillgång till
nationalekonomiens s. k. fria nyttigheter, ljuset, luften och
vattnet, har tekniken fått ett allt större inflytande.
Tekniken tränger alltså människan alltmer in på
livet, och samtidigt härmed uppstår hos människan ett
växande behov att lära känna de tekniska
förutsättningarna för den moderna livsföringen.
I detta dagliga umgänge mellan den skapande och
den nyttjande parten kräves ett för båda parterna
förståeligt språk. Det förefaller, som om detta
villkor hittills alltför litet uppmärksammats. Och dock
är det så, att varje landvinning, som tekniken gjort,
infört nya begrepp, vilka i språket kräva talande
och förståeliga beteckningar. Man behöver ej göra
alltför djupgående jämförelser mellan en ordbok från
tiden kring sekelskiftet och en från våra dagar för
att bli varse den roll tekniken spelat för ordförrådets
tillväxt. Det är förvisso ett jättearbete teknikerna
utfört även på det språkliga området, och nya
uppgifter tillkomma alltjämt, allteftersom den tekniska
utvecklingen pågår. I vad mån detta språkliga
nybildningsarbete kan anses vara oantastligt torde ännu
vara för tidigt att uttala sig om. Tiden rinner fort
även på detta område, och mycket av det tekniska
ordförrådet hinner aldrig få annat än provisorisk
karaktär. Tydligt är dock, att det med tiden blir
allt svårare för teknikerna att ådagalägga den
särskilda uppfinningsförmåga som fordras för att införa
en av språklig korrekthet och pregnans
karakteriserad beteckning för ett nyskapat begrepp. Det
gäller här något mera än att åstadkomma en för eget
bruk användbar terminologi, ehuru denna uppgift kan
anses viktig nog, det gäller i själva verket ofta att
tillföra språket något nytt, som kan brukas och
förstås inom de mest skilda kretsar av vårt folk.
Häri ligger för teknikern ett väsentligt kulturellt
ansvar, ty i den mån språket är en kulturfaktor, är
vården om dess tillväxt och utveckling en
betydelsefull kulturgärning. Den tekniska nomenklaturen är
ingen intern teknisk angelägenhet utan ett nationellt
spörsmål, vars lösning visserligen i första hand
kräver teknikernas intresserade medverkan men även är
beroende av det stöd, som i olika former kan lämnas
från det allmännas sida.
Det är Ingeniörsvetenskapsakademiens förtjänst att
frågan om den tekniska nomenklaturen i hela sin
omfattning kommit under diskussion i vårt land.
Akademien har, i känslan av de nomenklatursvårigheter
som yppats under utvecklingens gång, år 1936
tillsatt en kommitté, vars befogenhet väl från början
tänkts vara av rådgivande art och vars verksamhet
huvudsakligen skulle inriktas på auktorisation av
nyskapade termer. Med hänsyn härtill har i
kommittén beretts plats för olika organisationer och
institutioner, varjämte kommittén försäkrat sig om
medverkan av en lexikaliskt verksam språkman. I
kommittén äro hittills representerade bl. a.
Ingeniörs-vetenskapsakademien, Svenska teknologföreningen,
Sveriges standardiseringskornmission, Svenska
uppfinnareföreningen och patentverket. Ordförande är
undervisningsrådet Nils Fredriksson.
Nomenklaturkommitténs arbete har hittills varit av
huvudsakligen förberedande art, varvid frågor om
arbetsuppgifter, organisation och metodik stått i
förgrunden. Ehuru ett definitivt arbetsprogram ännu ej
kunnat utarbetas, torde redan nu kunna förutsättas,
att kommitténs arbete lär komma att utvidgas utöver
de tidigare intentionerna på så sätt, att det får
karaktären av ett verkligt normeringsarbete på
nomenklaturområdet. Det ligger därvid nära till hands att
tänka sig detta normeringsarbete organiserat efter
ungefär samma linjer, som så småningom utbildas för
standardiseringsarbetet, med vilket
nomenklaturarbetet kan sägas intimt sammanhänga-
Sannolikt får man räkna med att normeringen på
nomenklaturområdet kommer att till väsentliga delar
handhavas av självständiga organ, vilkas verksamhet
skulle ledas av den centrala nomenklaturkommittén.
Men även om andra arbetsformer skulle väljas, är
124
16 APlllL 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
