Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 26 mars 1938 - Teknisk nomenklatur, av E. Hlr. - Vad kan göras mot vattenförorening? av Abel Wolman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
det av största vikt, att kommittén på ett så tidigt
stadium som möjligt erhåller ingående kännedom om
det arbete, som utanför kommittén utförts eller
planerats i fråga om den tekniska nomenklaturen.
I viss utsträckning är detta arbete känt. Så ha
t. e. en del föreningar utgivit eller planerat ordlistor
för speciella grenar av tekniken. Men därutöver har
sannolikt åtskilligt uträttats, som ännu ej kommit
till kommitténs kännedom. Bl. a. torde det för en
del industrier ha varit nödvändigt att upplägga
normgivande register över tillverkningarna. Det kan även
tänkas, att föreningar eller enskilda för helt andra
ändamål hopbragt samlingar, vilka kunna vara av
intresse även ur nomenklatursynpunkt.
Då kommitténs arbete omfattar pioniäruppgifter i
ordets strängaste bemärkelse, är det av yttersta
vikt för kommittén att erhålla så noggrann
kännedom som möjligt om det material som redan
hopbragts. Kommittén vädjar därför till alla, föreningar,
industrier och enskilda, att lämna uppgift om varje
förhållande, som kan tänkas vara av betydelse för
nomenklaturarbetet. Den omständigheten, att
samlingarna kunna synas obetydliga, ofullständiga eller
föråldrade, är därvid av underordnad vikt liksom
även att materialet kan förmodas innehålla exempel
på icke-önskvärda termer. Rapporter och material
kunna lämpligen sändas till Nomenklaturkommittén,
Ingeniörsvetenskapsakademien, Stockholm. E. Hlr.
Vad kan göras mot vattenförorening?
Av ABEL WOLMAN, M, Am. Soc. C. E.
I tidskriftens allm. avd. häfte 30 1937
publicerades en artikel av överstelöjtnant
Carl Schmidt angående renhållning av våra
vattendrag. I anslutning till denna artikel
kan det vara av intresse att erfara, huru
en amerikanare ser på hithörande frågor.
I efterföljande artikel i American Society
of Civil Engineers’ Proceedings av januari
1938 har Mr A. Wolman, chefingenjör
förståten Marylands hälsovårdsdepartement,
Baltimore, och redaktör för "Journal of the
American Water Works Association" åren
1922—1937, framlagt sina synpunkter på
problemen, som i mycket sammanfalla med
uttalandena i överstelöjtnant Schmidts
artikel.
Föroreningsfrågorna tilldraga sig i allt
flera länder ökad uppmärksamhet, och
glädjande nog ha pappersbruksföreningarna
såväl i Sverige som i Finland under 1937
tillsatt kommittéer med uppgift att för
cellulosaindustriens del söka föra den
tekniskt-ekonomiska lösningen av dessa frågor
framåt.
Svenska sockerfabriksaktiebolaget har
vid senaste bolagsstämman avsatt 50 000
kronor till en fond, vars avkastning skall
användas till prisbelöning av nya
reningsmetoder och uppslag.
Emellertid ha vi åtskilliga andra
industrier med mycket besvärande
avloppsvatten, för vars renande metoder saknas eller
ock anses vara ekonomiskt oöverkomliga.
Även dessa industrier borde gruppvis själva
göra något för att komma till rätta med
sina speciella problem.
Mr Wolmans syn på frågorna är
givetvis i vissa avseenden icke tillämplig på
svenska förhållanden. I Sverige torde väl
den allmänna inställningen numera vara,
att en lagstiftning skulle vara till alla
parters nytta, även om vi ännu inte alltid veta,
vari reningsåtgärderna skola bestå.
Mr Wolman söker analysera de resultat,
som kunna ernås genom lagstiftning,
vetenskaplig forskning samt ekonomiska och
administrativa åtgärder. Författaren tror
mycket på att statsanslag äro stimulerande
för att förmå vederbörande att utföra re-
26 mars 1938
ningsåtgärder och därmed påskynda
vattendragens sanering.
Vidare anser han, att industrien måste
visa större intresse för nyttiggörande eller
oskadliggörande av
fabrikationsprocessernas avfallsprodukter. Den måste i handling
ådagalägga, att den försöker finna en
ekonomisk lösning av dessa problem.
Vi lämna nu ordet till Mr Wolman. Red.
Inledning.
Det nyvaknade intresset för åtgärder mot skadlig
vattenförorening är ett utmärkande drag hos modern
vattenhushållning. Tidigare var det sjöfarten som
drog uppmärksamheten till sig och under åratal
intog en dominerande ställning, så snart det gällde att
öppna det inre av landet för yttervärlden. Senare
lades huvudvikten på att skapa skydd mot
flodöversvämningar och på rationell vattenhushållning
överhuvudtaget.
En av följderna (och i förbigående sagt en av
nackdelarna) av folkmängdens och industrialismens
tillväxt ger sig tillkänna däri, att frågan om åtgärder
mot vattenförorening blivit i liög grad aktuell. För
ingenjörer, som ägnat sig åt avlopps- och
reningsfrågor, och särskilt för hälsovårdsmyndigheterna,
förefaller detta påfallande intresse från allmänhetens
sida nästan egendomligt, eftersom det redan länge
varit ett av hälsovårdsmyndigheternas främsta
bekymmer att förhindra eller minska vattendragens
förorening. En undersökning av anledningen till detta
allmänhetens nya och livliga intresse för den
föreliggande frågan vore i och för sig ganska lockande, men
måste här lämnas åsido.
Liksom ifråga om alla allmänna angelägenheter är
svaret på vad som kan göras mot
vattenförorening-beroende av den svarandes erfarenhet, utbildning,
temperament och fördomar. De, som minst befattat
sig med problemet, äro snara att alltför mycket
förenkla lösningen, under det att de, som arbetat därpå
i åratal, anklagas för att hämma utvecklingen genom
alltför stor återhållsamhet vid tillämpningen av lagar
och förordningar och genom bristande initiativ ifråga
om allmänhetens upplysning. Frågan bör kunna
lösas genom lagstiftning, vetenskaplig forskning samt
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
