Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14. 9 april 1938 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
9 APRIL UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 14
1 9 3 8 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ÅRG. 68
INNEHÅLL: Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén. — Sveriges utrikeshandel i grafisk
framställning. — Notiser. — Litteratur. — Tekniska föreningar. — Insänt. — Personalnotiser. — Sammanträden.
Det utrikespolitiska kvartalet.
Av RUTGER ESSÉN.
Ett kvartal dominerat av världshistoriska
händelser. — Tyskland den aktiva faktorn.
— 4 februari-förändringarna i stats- och
arméledning. — Mötet Hitler—Schuschnigg
på Berchtesgaden 12 februari. —• Hans
omröstningsplan. — Den austrofascistiska
regimens fall. — Österrike besättes och
förenas med Tyska riket. — Innebörden av
Anschluss. — Ekonomiska och politiska
sviter. — Stormakternas läge. — Polen som
en huvudmakt i Östeuropa. — Den
polsklitauiska konflikten löses med maktspråk. —
Litauen tvingas överge sin tyska
orientering. — Folkfrontens inre och yttre
svårigheter i Frankrike. — Ny Blum-regering. —
Edens fall och den brittiska
utrikespolitikens svängning. — Engelsk-italienska
förhandlingar. — Kriget i Spanien närmar sig
avgörandet; republikanerna i förtvivlat läge.
— Den ryska "demokratien". — Kina-kriget.
— Australien upprustar. — Auktoritär
regering i Brasilien. — Oljekris i Mexiko.
Stockholm den 1 april 1938.
Det just gångna kvartalet har kännetecknats
avhän-delser av största räckvidd och betydelse. På tre
håll i Europa: i förhållandet Polen— Litauen, i
Österrike och i Spanien, ha omdaningar av världshistorisk
innebörd ägt rum. En suverän stat, arvingen till
fler-hundraåriga stormaktstraditioner, har som sådan
utplånats från Europas karta. I Östeuropa har en liten
stat genom maktspråk tvungits ut ur sin
hittillsvarande utrikespolitiska orientering. Det snart tvååriga
spanska inbördeskriget synes äntligen närma sig ett
avgörande. Det brittiska rikets inställning till de
europeiska problemen har på ett betydelsefullt sätt
förändrats och ett uppmärksammat och synnerligen
betydelsefullt personskifte ägt rum på
utrikesministerposten. Den nya centralmaktsalliansen, axeln
Rom—Berlin, har firat politiska triumfer. Luften har
varit fylld av talet om krig och krigsfara. Alla
makter, både stora och små, fortsätta upprustningen
i ökat tempo. Utom Europa fortgår det japanska
erövringskriget i Kina. Australien upprustar. I
Syd-och Mellanamerika råder politisk och ekonomisk oro.
Sällan om ens någonsin sedan krigsåren för två
decennier sedan har världsläget i lika hög grad varit
präglat av oro och spänning.
I jämförelse med de allt överskuggande politiska
händelserna har den ekonomiska utvecklingen till-
dragit sig åtskilligt mindre uppmärksamhet.
Emellertid ger även den på många håll anledning till oro.
I Europa gäller detta framför allt Frankrike. Den
allt tydligare amerikanska depressionstendensen
återverkar dessutom på de flesta europeiska marknader.
De tunga industrierna ha emellertid bl. a. på grund
av rustningskonjunkturen full sysselsättning, och
under alla omständigheter äro beredskapsåtgärderna
för mötande av en eventuell kris nu överallt
utvecklade på ett helt annat sätt än fallet var före krisen
1930—32. Förloppet av en dylik kris skulle därför
också med visshet nu bli mycket olikartad mot
tidigare fall.
Alla ha emellertid fullt klart för sig att
världsutvecklingen nu i första rummet behärskas av de
politiska och icke av de ekonomiska momenten.
Särskilt i Europa är det de "dynamiska" makternas
åtgärder, som bestämt utvecklingens karaktär och
riktning. Framför allt gäller detta Tyskland.
Det väckte i vida kretsar uppmärksamhet, då det
sammanträde med den tyska riksdagen, som var
avsett att fira femårsminnet av maktövertagandet den
30 januari 1933, oväntat blev uppskjutet.
Förklaringen härtill följde emellertid inom kort. Ben 4
februari publicerades vittgående förändringar i den
tyska statsledningen och högsta armébefälet.
Krigsministern, fältmarskalk von Blomberg — vilken från
de konservativa officerskretsarna fått uppbära
mycket klander på grund av ett icke ståndsmässigt
giftermål — avgick från sin post. Hitler blev själv högste
befälhavare över hela tyska krigsmakten, med general
Keitel som närmaste man i denna egenskap och med
general von Brauchitsh som överbefälhavare över
armén. Göring upphöjdes till ’fältmarskalks rang.
Flera högre arméofficerare dels avskedades, dels
förflyttades. Samtidigt vidtogos icke mindre vittgående
förändringar även inom utrikesledningen. Friherre
von Neurath, utrikesminister ända sedan regimens
början, avgick, enligt uppgift på grund av
åldersskäl, och ersattes med Hitlers förtrogne,
Londonambassadören von Ribbentrop,
antikominternpak-tens främste upphovsman. Flera ambassadörer
hem-kallades. Ett nytt, fåtaligt, hemligt kabinettsråd
upprättades såsom statschefens högsta rådgivande organ
för utrikespolitiken. President i detta blev von
Neurath. Dessutom insattes där representanter för
arméns, flottans och flygets ledning.
Många rykten föregingo dessa uppseendeväckande
16 april 1938
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
