Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 23 april 1938 - Stockholms örlogsstationsfråga, av Harald Åkermark, Torsten Hagman och Harry Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
nadssynpunkt lämpligare mark, kan det
naturligtvis vara i det stora hela billigare att köpa den, även
om den i och för sig ställer sig dyrare än annan.
Det kan ju synas onödigt, att inför ett så
sakkunnigt auditorium som detta särskilt understryka
betydelsen av de byggnadstekniska faktorerna, men jag
tillåter mig i alla fall att slutligen göra en
sammanfattning av såväl dessa som vissa andra faktorer.
När man skall välja platsen för örlogsstationen, är
det alltså i första hand fråga om läget i stort sett.
De faktorer, som därvid kräva beaktande, har jag
förut berört. Har man så kommit fram till en viss
plats bli totalkostnaderna, förutom av markförvärvet,
beroende på de byggnadstekniska förutsättningarna.
Bland dessa kan nämnas djupen till fast
byggnadsgrund — både i land och på sjöbotten — volymerna av
sprängnings-, schaktnings-, muddrings- och
grusfyllningsmassorna, möjligheterna att göra vidsträckta
utfyllnader, vilket är en mycket viktig sak, samt att
begagna sig av billigare eller dyrare kaj- och
pir-konstruktioner. Vidare blir det fråga om en lämplig
fördelning mellan bergkullar och öppna, plana
platser, som medgiva dels erforderlig tillgång på
bomb-säkra valv, dels en lycklig kompromiss mellan å ena
sidan de rent varvstekniska och å den andra de
militära kraven på verkstäders, förråds- och
administrationsbyggnaders placering. Erforderlig tillgång på
dricks- och industrivatten får ej glömmas.
Dock-byggnadskostnaderna ta, vare sig det blir fråga om
fasta eller flytande dockor, ett kraftigt tag i kassan,
om stationen placeras så långt ut, att avståndet från
Beckholmen omöjliggör användandet av dockorna
där. Så ha vi terrängens lämplighet för
spåranordningar samt för vatten- och avloppsledningar,
ävensom de större eller mindre kostnaderna för
ordnandet av kommunikationer både till och inom platsen.
Om man helt kan överlåta bostadsbyggandet åt den
privata företagsamheten, torde vara ytterst
problematiskt, men i varje fall bli alltid vissa kostnader
förbundna med denna angelägenhet, och dessa
kostnader växla för olika platser. Vidare ha vi att räkna
med det på läget beroende kravet av militära
försvarsmedel i form av luftvärn m. m. samt hur dyrt
det ställer sig att inom platsen i fråga anbringa dessa
försvarsmedel. Därtill komma de nautiska
skyddsmedlen i form av pirar och vågbrytare, både vad
beträffar behovet av sådana på det hela taget och
kostnaderna att bygga dem, vilket, liksom allt annat,
växlar i hög grad för olika platser. Isförhållandena
med därav följande större eller mindre behov av
isbrytare få ej heller lämnas ur räkningen. En annan
fråga är, hur det ställer sig med militärpersonalens
förläggnings-, utbildnings- och trevnadsmöjligheter
med därav ökade eller minskade
rekryteringssvårigheter. Och så ha vi slutligen de för olika platser
skiftande möjligheterna att över huvud taget skapa
ett samhälle för tusentals personer med skolor och
alla andra sociala och kulturella anordningar. Mera
kunde tilläggas, men det uppräknade må vara
tillräckligt att visa, att det finns många och viktiga
faktorer, som måste noga undersökas och vägas
mot varandra, innan man har möjlighet för att inte
säga rättighet att uttala sig om förutsättningarna att
kunna förlägga örlogsstationen till viss plats.
Tyvärr är det dock oftast så, att man mer eller mindre
förbiser allt detta, när man med frejdigt mod matar
in den ena nya platsen efter den andra i
diskussionen.
Så en sista synpunkt. Det är nämligen att märka,
att ett örlogsvarv inte är ett självändamål, det är
endast och allenast till för att bygga, underhålla och
rusta fartyg och vapen. Arbetar varvet med för
höga driftskostnader, kan det bli ett kräftsår på hela
organisationen, ty då komma anslag, som i och för
sig äro så knappa, att vi nära nog måste räkna med
dem i ören, att gå åt fel håll. Redan under normala
förhållanden arbetar ett örlogsvarv på grund av sin
egenart med höga drifts- och
administrationskostnader, och därför måste man på varje sätt undvika en
yttermera ogynnsam proportion. Man måste då fråga
sig: 1) Komma icke materialpriserna och
driftskostnaderna att stiga ju längre ut man kommer? 2) Hur
ställer det sig med möjligheterna att på en långt ut
i skärgården belägen plats hålla en stam på omkring
600 civila arbetare?, och 3) Kan detta ske utan högre
arbetslöner? Frågorna äro i detta sammanhang
retoriska, jag har endast velat framhålla, att de finnas,
och att deras besvarande är av utomordentlig
betydelse vid ett bedömande av stationsfrågan. Ty man
rör sig med dem icke längre på anläggnings-, och
således på engångskostnadernas område, de beröra
i själva verket antingen en ökning av riksförsvarets
årsbudget eller en minskning av sjöförsvarets
effektiva delar under praktiskt taget obegränsad tid
framåt.
Det är från dessa och andra här berörda
utgångspunkter, som jag tillåter mig understryka, vad jag
nyligen framhöll för ett annat auditorium, nämligen
att det i och för sig inte är någon hj ärtesak för
flottan att komma i närheten av Stockholm. Den
verkliga hjärtesaken för oss är att få en modern
station så billigt som möjligt och med så låga
driftskostnader som möjligt. Vi måste nämligen på alla
sätt spara på landorganisationen för att kunna få
fartyg och vapen; det är det viktigaste, det är med
dem och intet annat, vi kunna tjäna riksförsvaret och
landet.
Viceamiral HARALD ÅKERMARK:
På grund av de yttranden, som av olika marina,
militära och andra myndigheter avgåvos över 1929
års utrednings förslag, såsom kommendörkapten
Hagman framhållit, uppdrogs 1931 åt marinförvaltningen
att verkställa överarbetning av nämnda förslag.
Till ledning för detta arbetes utförande utfärdade
marinförvaltningen allmänna direktiv, vilka grundade
sig på de uppgifter, som borde tillkomma en i
Stockholms skärgårdsområde belägen örlogsbas.
Dessa uppgifter äro:
i fredstid
att utgöra förläggningsplats för de flottans fartyg
med tillhörande personal, vilka vid mobilisering
skola rustas vid denna örlogsbas;
att underhålla, reparera, ut- och avrusta sagda
fartyg;
att bereda personalen bostad, förplägnad,
sjukvård, utbildning och övning i land;
att hålla förråd såväl för basens egna som för
kustflottans fartyg och för varvsdriften; samt
att underhålla basens byggnader och anläggningar;
vid mobilisering tillkommer det örlogsbasen:
168
16 APlllL 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
