Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 23 april 1938 - Stockholms örlogsstationsfråga, av Harald Åkermark, Torsten Hagman och Harry Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
seringsbehovet, För fyllande av eventuellt
uppstående ytterligare behov av reparationsmöjligheter efter
mobilisering anser marinförvaltningen, dels att inom
basområdet befintliga privata anläggningar böra
tagas i bruk enligt uppgjord plan i första hand de
nyss nämnda skeppsvarven, dels att komplettering
bör äga rum genom användande av flyttbara
anordningar med verkstads- och logementsfartyg.
Härigenom vinnes medelst spridning av för flottan inom
basområdet avsedda reparationsanstalter minskad
risk vid luftanfall samtidigt med att de fasta
anläggningarna för flottan i fredstid kunna göras
mindre i omfattning och kostnad. Det är med anledning
härav som bl. a. nybyggnad av fast torrdocka ansetts
ej böra komma ifråga vid förflyttningen.
Totalkostnaden för detta förslag beräknades till 36,5 mill. kr.
Då det var angeläget att i enlighet med de givna
direktiven söka nedbringa kostnaden för en rationellt
anordnad örlogsstation på Lidingön, så att
kostnaden för densamma skulle komma att hålla sig
omkring förut angivna 32 mill. kronor, utsträcktes
överarbetningen även till att undersöka möjligheterna
för reduceringar i 1929 års förslag. En dylik
reduktion har också genomförts dock ej i större
omfattning än att byggnader och lokaler i regel skulle
komma att erhålla något större golvyta än för
närvarande. En viss ökning av denna är under alla
förhållanden föranledd av utflyttningen från
huvudstaden och av krav på modernisering och rationalisering.
Överarbetningen resulterade sålunda i två
alternativ. Alternativ 1 till en beräknad kostnad av 36,5
mill. kronor och ett reducerat Alternativ 2 till 32
mill. kronor.
Under år 1937 hava dessa alternativa förslag
ytterligare moderniserats och nya kostnadsberäkningar
uppgjorts enligt då gällande arbets- och
materialpriser. Kostnaderna beräknades nu till respektive
40,9 och 36,7 mill. kronor. Marinförvaltningens
slutliga förslag i december 1937 upptager 37,5 mill. kr.
Då en ganska god uppfattning om den allmänna
planen för en örlogsstation och ett örlogsvarv
därigenom torde erhållas, skall jag i korthet efter kartan1
redogöra för det föreliggande förslaget till örlogsbas
på Lidingön. Härvid får jag dock förutskicka den
upplysningen, att förslaget endast i allmänna drag
anger byggnaders och anläggningars omfattning och
läge för klarläggning av de till inköp erforderliga
områdenas storlek och för kostnadsberäkningar av
byggnader m. m. I den händelse förslaget skulle
komma till utförande, komma givetvis sådana
jämkningar och ändringar att vidtagas, som befinnas
ändamålsenliga och kostnadsbesparande.
Ur byggnadsteknisk synpunkt har
marinförvaltningen ansett, att utflyttningen med fördel skulle
kunna utföras på en tid av två 5-årsperioder, som om
så anses önskligt torde kunna förkortas till två
3-årsperioder. Under den första perioden skulle utföras
bl. a. terrasserings-, muddrings-, fyllnings-, väg-,
vatten- och avloppsarbeten, kaj anläggningar, diverse
husbyggnader för varvet samt en del av arbetena
för flytdockor och bogserbåt m. m., varigenom den
del av nuvarande örlogsvarvet, som är belägen på
i Kartan och redogörelsen äro här efter överenskommelse
med förf. utelämnade.
Djurgårdssidan, skulle kunna utflyttas under denna
period. Kostnaderna under första perioden
beräknades till omkring 12 mill. kronor. Dessutom skulle
för flottstationen avsedd mark förvärvas under första
perioden till en beräknad kostnad av högst 5 mill. kr.
Av förenämnda 12 mill. kronor beräknas omkring
7 mill. kronor utgå till avlöningar åt arbetare m. fi.,
varigenom 400 à 500 man skulle kunna beredas
sysselsättning under de första åren med successiv
minskning i antalet under följande år.
Under andra perioden skulle i första hand för
örlogsvarvets förflyttning återstående erforderliga
byggnader uppföras och därefter de för
örlogsstationen avsedda.
Under andra perioden skulle sålunda Skepps- och
Kastellholmarna komma att successivt utrymmas,
dock så att själva örlogsstationens
personalförflyttning därunder gjordes på kortast möjliga tid.
Marinförvaltningen avslutade det i februari 1934
inlämnade reviderade förslaget till örlogsbasens
förflyttning med en hemställan hos kungl. maj:t att
omedelbart få upptaga förhandlingar
dels med Stockholms stad för revidering av 1929
års preliminära avtal angående försäljning till staden
av Stockholms örlogsstations områden;
dels med Lidingö stad och vattenfallsstyrelsen
angående leverans av vatten, elektrisk energi och gas
till en örlogsbas å Södra Lidingön;
dels slutligen angående förvärv av för örlogsbasens
förflyttning till Skärsätra-Mölna eller
Gåshaga-Käppala erforderlig mark.
Denna framställning bifölls av kungl. maj:t i
september 1934 samtidigt med att marinförvaltningens
förslag till örlogsbasens förflyttning remitterades till
1930 års försvarskommission.
Förhandlingar angående överlåtelse till Stockholms
stad av Stockholms örlogsstations områden upptogos
i oktober 1934 mellan av stadskollegiet och
marinförvaltningen var för sig utsedda delegerade.
Härvid beslöts att verkställa förnyad värdering av de
till försäljning avsedda områdena.
Till grund för denna värdering utarbetades av
såväl statens byggnadsstyrelse som stadens på området
sakkunniga olika förslag till stadsplaner. Då
borgarrådet Sandberg i sitt föredrag torde komma att
behandla dessa stadsplaner, anser jag mig icke böra
närmare ingå på dem.
Under förhandlingarnas fortgång uppstodo stora
svårigheter att ifråga om värderingen erhålla ett
resultat, som tillfredsställde båda parterna.
Marinförvaltningen och byggnadsstyrelsen ävensom
den av marinförvaltningen tillfrågade
Djurgårdskommissionen kommo härvid till ungefärligen samma
resultat eller omkring 30 mill. kronor, under det att
stadens värderingar i allmänhet voro lägre och höllo
sig mellan 21 och 25 mill. kronor.
I fråga om dessa värderingar framhöll
byggnadsstyrelsen i november 1935 "att uppfattningen om
stadsplaner ocli markexploatering på de sista åren sä
tillvida undergått en radikal förändring, att ideella
och sociala synpunkter numera i högre grad göra sig
gällande i jämförelse med den förr rådande ensidigt
ekonomiska inställningen på hithörande problem",
vilket även kommit till uttryck i den nya
byggnadsstadgan av år 1931. Med hänsyn härtill ansåg bygg-
170
16 APlllL 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
