Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 30 april 1938. Specialnummer: Vardagsrationalisering - Rationalisering av vissa kontorsarbeten vid ett industriellt företag, av H. R. Schultz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Maskinen lämpar sig sålunda utmärkt för att
producera material- och arbetssedlar för
standardfabrikat. På den ovannämnda plåten präglas alltså de
uppgifter som ständigt återkomma för de olika
orderna, under det att uppgifter, som ändras för de
olika orderna, t. e. antal, ordernummer, datum etc.
präglas på särskilda, på ömse sidor av huvudplåten
genom en speciell mekanism fasthållna små plåtar,
som alltså få kvarbliva under tryckningen av
samtliga blanketter för en viss order.
Dessa blanketter äro dessutom tryckta på
olikfärgat papper och ha även andra igenkänningstecken,
allt med hänsyn till att underlätta operatörens
arbete, så att han utan någon tankeansträngning kan
veta huru många kopior han skall trycka av det
ena eller det andra slaget, hur distribueringen skall
ske osv.
Genom denna metod har
sedelproduktionshastigheten kunnat ökas högst avsevärt i jämförelse med
vilken annan metod som helst.
En annan metod som kommit till användning
består i att arbetssedlarna och i vissa fall även
material-sedlarna skrivas ut på kort, vilka sedan de passerat
verkstaden hålstansas enligt det s. k. hålkortsystemet.
De kunna därefter mycket snabbt sorteras i en
särskild sorteringsmaskin och matas in i en s. k.
"tabulator", vilken automatiskt skriver ut de mot de
stansade hålen svarande uppgifterna, adderar och
anger slutsummorna osv.
Det är tydligt att själva sedelutskrivningen, om
man däri inbegriper hålstansningen, kräver längre
tid än om ingen hålstansning förekommer. Däremot
torde en väsentlig tidsbesparing uppstå när hålkorten
få sin användning t. e. för upprättande av
avlöningslistan, för efterkalkyl, för inventering osv. Huruvida
denna tidsbesparing är tillräckligt stor för att
försvara den ganska avsevärda kapitalinvesteringen,
som en hålkortsanläggning innebär, är en fråga som
dock måste lösas från fall till fall.
Kostnadskontoret har också under senare år varit
föremål för rationaliseringsåtgärder.
För ett tiotal eller ett tjugotal år sedan ansågs
efterkalkylen som ett ofrånkomligt led i
bokföringen. Tillverkningskontot som debiterats med
material, arbete och pålägg eller omkostnader,
krediterades med de efterkalkylerade beloppen för de
levererade orderna. Denna efterkalkyl utfördes med
minutiös för att icke säga religiös noggrannhet, och
detta fastän man alls icke gjort klart för sig,
huruvida de därvid använda materialprisen eller
påläggen voro ens approximativt de riktiga.
Särskilt inom en industri med blandad
tillverkning tog efterkalkylarbetet en betydande tid i
anspråk, vilket icke blott fördyrade produkten utan
även fördröjde årsboksluten i hög grad och så gott
som omöjliggjorde snabba månadsbokslut.
Den icke blott enklaste och effektivaste utan även
den billigaste rationaliseringsåtgärd, som här
tillgripits, var att helt enkelt slopa efterkalkylen som
ett led i bokföringen för alla order utom för sådana
på löpande räkning. I stället var det förkalkylen
som kom till heders. Tillverkningskontot
krediterades alltså icke med de efterkalkylerade värdena av
leveranserna utan med de förkalkylerade, dvs. med
samma belopp som tidigare offererats försäljningen
av tillverkningsavdelningen.
Även i våra dagar är det mången som anser denna
åtgärd vara väl drastisk, enär förkalkylen endast
sällan överensstämmer exakt med efterkalkylen. Om
man sålunda krediterade tillverkningskontot med det
förkalkylerade i st. f. det efterkalkylerade värdet,
skulle detta konto bliva missvisande. Att det
uppstår en kalkyldifferens på tillverkningskontot är
obestridligt, men med standardpriser för materialet och
fasta ackord för arbetet kan dock förkalkylen lämna
så pass riktiga resultat, att den kalkyldifferens, som
eventuellt visar sig vid inventeringen, håller sig inom
måttliga gränser och mer än väl motiveras genom de
ofantligt stora fördelarna man uppnår genom
efter-kalkylens slopande.
Någon efterkalkyl finnes dock alltid kvar t. e. i
vissa fall som kontroll av förkalkylen, för att bilda
en utgångspunkt för en ny offert, för efterkalkyl av
order på löpande räkning och för
omkostnadsorder etc.
Beträffande de sistnämnda så efterkalkyleras dessa
icke annat än undantagsvis för var order för sig
själv, utan samtliga order, både färdiga och under
arbete, för ett och samma omkostnadskonto slås i hop
liksom till en enda stor order, som månatligen räknas
ut. Härigenom har också ganska mycket arbete
inbesparats, och framför allt möjliggör denna metod att
alla omkostnaderna under den löpande månaden
verkligen komma med i månadens bokslut.
Att numera skrivande räknemaskiner ingå i
kostnadskontorets utrustning behöver väl knappast
nämnas.
Avlöningskontoret, åtminstone vid ett större
företag, har ävenledes visat sig vara ett för
rationali-seringsåtgärder tacksamt område.
På avlöningslistan skulle bland annat förekomma
uppgift för varje arbetare om arbetad tid, avlöning
enligt inlämnade arbetssedlar, tillägg för
övertids-procent m. m., avdrag för eventuellt förskott, plikt,
hyra, införsel m. m. och slutligen om kontantlönen
för avlöningsperioden. Vidare skall statistik göras
för varje arbetare beträffande samtliga dessa
uppgifter och slutligen skall också arbetaren ha en kopia
av de uppgifter som röra honom, så att han kan
kontrollera att avlöningsbeloppet är korrekt.
Utan maskinella hjälpmedel är arbetet med
avlöningslistan m. m. mycket betungande och
tidskrävande. Under senare år har emellertid ett flertal
typer av specialkonstruerade kontorsmaskiner
kommit till användning, varigenom arbetet på
avlöningskontoret i hög grad underlättats.
En av de lämpligaste torde vara Elliott-Fischers
bokföringsmaskin, försedd med ett räkneverk för
varje kolumn på avlöningslistan, och givetvis också
med räkneverk för att giva slutsumman —
kontantutbetalningen — för varje rad, dvs. för varje
arbetare. Samtidigt som man på denna maskin skriver
ut avlöningslistan, tar man genomslag dels på
arbetarens avlöningskuvert och dels på arbetarens
statistikkort. Det senare ligger sedermera som grund för
de uppgifter man kvartals- eller årsvis har att lämna
vissa myndigheter.
Summan i räkneverken för resp. kolumner slås ut
för varje produktionsgrupp, varvid man samtidigt
tar genomslag på produktionsgruppens statistikkort,
så att man får en fortlöpande statistik för varje
grupp. Dessutom utfärdas på dessa kort slutsum-
30 april 1938
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
