Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 20. 21 maj 1938 - Rundradions tekniska utveckling, av Ernst Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
21 MAJ UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 20
1 9 3 8 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ÅRG. 68
INNEHÅLL: Rundradions tekniska utveckling, av förste byråinpenjör Ernst Magnusson. — Notiser. —
Tekniska föreningar. — Sammanträden.
Rundradions tekniska utveckling.
Av förste byråingenjör ERNST MAGNUSSON.1
Ehuru rundradions historia icke går längre tillbaka
i tiden än ca l1/,, decennium, är den likväl oerhört
omfattande. För enbart dess tekniska del har
producerats massor av vetenskaplig litteratur,
behandlande olika problem och detaljer hos den
komplicerade apparatur, som kräves för överförandet av ett
rundradioprogram från mikrofonen i studion till
högtalaren i hemmet.
Ett föredrag om rundradions tekniska utveckling
kan således endast bliva ett sammandrag belysande
teknikens allra viktigaste framsteg under denna tid.
Jag vill också förutskicka, att jag huvudsakligen
kommer att behandla utvecklingen i Sverige.
För framställning och mottagning av ett
rundradioprogram erfordras en kedja av tekniska apparater,
vars huvudlänkar äro följande:
1) akustisk apparatur,
2) anordningar för lågfrekvent förstärkning av
programmet och dess överföring på ledningar,
3) sändareutrustning samt
4) mottagareanordning.
Sistnämnda länk kommer jag i detta sammanhang
icke att beröra, då jag utgår från att dess
utveckling, åtminstone i största allmänhet, är tämligen känd.
Till den akustiska apparaturen räknas de
anordningar som i en studio måste vidtagas för ett
naturtroget överförande av i studion alstrade ljudvågor
till upptagningsanordningen härför, mikrofonen.
1 Föredrag vid Svenska teknologföreningens årsmöte den
23 mars 1938.
Fig. 1. Studio Malmskillnadsgatan 19 B, Stockholm 1923
21 maj 1938
I rundradions barndom arbetade man med
avseende på denna detalj ganska mycket i blindo.
Amerikanarna, som började med rundradion, draperade
sina studios mycket kraftigt å såväl väggar som tak,
och golven belades med tjocka mattor. Vår första
studio i Stockholm följde helt naturligt föregångarna
i utlandet, då ju egen erfarenhet saknades.
Genom den kraftiga draperingen dödades så gott
som fullständigt alla reflekterade ljudvågor, speciellt
de med höga frekvenser. Ljudvågorna, som träffade
mikrofonen, voro sålunda huvudsakligen de direkt
från ljudkällan kommande och fingo härigenom ej
den färg och rymd, som det omgivande rummet
normalt ger och som givetvis påverkar ett lyssnande öra.
Vår första studios brister i akustiskt avseende
framkommo tämligen snart och gåvo upphov till
speciella mätningar och undersökningar, varigenom man
så småningom kom till klarhet rörande de faktorer,
som inverkade på ljudkvaliteten. Med tillhjälp av
numera tillgängliga mätinstrument och genom
noggrann kännedom och erfarenhet om olika materials
dämpande inverkan på ljudvågor med olika tonhöjd
har man nu kommit så långt att en tillförlitlig
förutberäkning av en studio kan presteras.
Behovet av studiolokaler har under årens lopp
starkt ökat. Från att år 1923 ha börjat med en
studio i Stockholm med 35 m2 golvyta har
Radiotjänst nu i Stockholm 14 st. studios med en
sammanlagd golvyta av omkring 1 400 m2. (Fig. 1 o. 2.)
Till länken akustiska apparater vill jag också
räkna mikrofonen — studions öra — som har till
uppgift att omvandla ljudvågor till elektriska ström-
Fig-. 2. Studio Kungsgatan 8, Stockholm 1938.
255
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
