Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 4 juni 1938 - Husbyggandet en ingenjörsuppgift, av G. Chatillon-Winbergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ringarna på företagarekårens kvalifikationer, saknas
nästan helt.
Hantverksskicklighet och kvalitet äro visserligen
i allmänhet goda inom byggnadsyrket. Vi ha en god
stam av yrkeskunniga arbetare. Inom vissa fack
såsom inom mureriarbetare- och sniekeriarbetarefacken
torde arbetsprestationerna såväl kvalitativt som
kvantitativt stå i höjd med eller över vad något annat
land har att vipp visa i motsvarande avseende.
Som nyss sades, äro arbetsgivarna åt dessa
yrkesmän, byggnadsföretagarna, i stor utsträckning
hant-verksbetonade. Rekryteringen sker till stor del från
yrkesarbetarnas led. Många äro f. d. snickare- eller
murarebasar, som på grund av duglighet och
begåvning gjort gradpasseringen förman — verkmästare —
byggmästare. De tekniska kunskaperna hos dessa
byggmästare äro i allmänhet endast de, som
förvärvats genom praktisk erfarenhet. Yid sådant
utbildningssätt är det lätt nog att komma in i en viss trall.
Man ser saker och ting med samma ögon som
läromästarna och omgivningen. Praktikerna ha
därigenom svårt att frigöra sig från det en gång invanda
föreställningssättet och att ta upp de gamla
problemen till ny, förutsättningslös prövning. Man kan då
icke rimligen förvänta sig att ur denna kategori av
företagare erhålla initiativ till yrkets tekniska
framåtskridande eller organisatoriska utveckling.
De tekniska elementarskolorna och gymnasierna
syfta i första rummet till utbildande av arbetsledare
och underbefäl. Undervisningen är väl i genomsnitt
av olika ämnen god, men som det ligger i sakens
natur elementär. Dessa elementarskolebildade utgöra
emellertid aristokraterna bland byggmästarna. Visst
finnes bland dessa många duktiga och framstående
yrkesmän. Deras mänga gånger utpräglade
praktiska affärsläggning har nog fördel av att den icke
tynges av en allt för stor teoretisk
kunskapsbelastning. Ofta är det hos en lyckosam
byggnadsföretagare de merkantila egenskaperna snarare än de
tekniska, som gjort sin man. En och annan med
särskild begåvning och teknisk läggning förkovrar sina
kunskaper och stiger till en högre teknisk
bildningsnivå och blir verkligt framstående tekniker, men
dessa äro dock undantagen från regeln. Främjande
av det tekniska framåtskridandet kan väl icke i
allmänhet frånkännas denna grupp av elementarskolade
byggnadstekniker, bland vilka man f. ö. finner de
flesta ledande bland byggnadsföretagarna, men snarare
sker det genom att de förstå att använda och
nyttiggöra den tekniskt vetenskapliga forskningens
landvinningar än genom att personligen medverka i
arbetet på den tekniska utvecklingen.
Den tekniskt vetenskapliga forskningens begynnande
inflytande.
Utan tvivel ganska mycket beroende på de ledande
yrkesmännens tekniska bildningsgrad arbetar
byggnadsproduktionen i det stora hela alltjämt mycket
konservativt och med bibehållandet i väsentliga delar
av de hantverksmässiga metoderna. Nya material
såsom järn och betong ha visserligen från andra
ingenjörsbyggnadsverk — särskilt från
brobyggnadsteknikens — upptagits inom husbyggnadstekniken
liksom även ingenjörernas räknekonst allt mer tagits
i anspråk för husens beräknande. Den ingen
jörsve-tenskapliga forskningen har också under de senaste
årtiondena blivit tjänare åt husbyggnadstekniken och
i sådant avseende genomplöjt ett stort antal
materialfrågor, exempelvis beträffande hållfasthet,
beständighet, värmetekniska och akustiska egenskaper m. m. I
nästan allt det, som ifråga om material och
konstruktion skiljer det nutida huset från dess äldre
föregångare, kan man genomgående spåra de
tekniskt-vetenskapligt skolade ingenjörernas insatser.
Vi kunna utan skryt påstå, att dessa
ingenjörsin-.satser i husbyggnadstekniken varit värdefulla, ja, i
åtskilliga hänseenden nydanande och banbrytande.
Emellertid måste samtidigt erkännas, att de
högskolebildade byggnadsingenjörernas, väg- och
vattenbyggarnas, intresse för husbyggnadsfacket i
huvudsak begränsats till de konstruktiva och
materialtekniska spörsmålen, som vid byggnader för tekniska
ändamål, såsom fabriks- och industribyggnader, mången
gång dominera, men i fråga om bostadshusen, som
dock inom byggnadsproduktionen spela en vida större
roll än de förutnämnda, äro av ganska måttlig
betydelse ur kostnadssynpunkt, om man ser på, hur dessa
detaljer influera ekonomiskt, jämförda med hela
anläggningskostnaden.
Högskoleingenjörerna utanför byggnadsproduktionen.
Man måste finna (let anmärkningsvärt, att den
högskolebildade ingenjören blott så att säga tämligen
periferiskt hållit kontakt med husbyggandet i stället
för att uppsöka detta för hans på allmän
anläggningsteknik inriktade utbildning väl tillrättalagda
arbetsfält för att där pröva på såsom byggnadsledare och
företagare.
Var ser man inom våra storindustrier något
område, där man icke för länge sedan funnit det
nödvändigt att lägga den översta tekniska ledningen i
händerna på de bäst utbildade förmågorna, som stå.
att uppbringa inom facket. Man har för länge sedan
vunnit insikt om att kvalificerad teknisk ledning är
en oundgänglig nödvändighet både för produktionens
vidmakthållande på en tekniskt hög standard och för
en aldrig eftersättande driftsrationalisering, som
konkurrensen tvingar fram.
Varför skulle behoven vara annorlunda inom
husbyggnadsfacket än inom övrig industri? Jag kan
icke inse, att så skall vara fallet. Man kan måhända
invända, att en byggnad är lika med fast egendom,
som måste förbli på sin plats och icke kan avyttras
för användning på annan ort, att finansieringen av en
fastighet måste ordnas på av detta förhållande
betingade grunder, att byggnadsfacket är skyddat mot
konkurrens från utlandet i olikhet med flertalet
övriga industrier och näringar, där trycket av
medtävlarna utifrån alltid måste inverka prisreglerande på
arbetslöner, materialpriser och övriga
produktionskostnader. Av sådana skäl — menar man — skulle
byggnadsindustrien undandragas från varje
jämförelse med övriga produktionsgrenar.
Höga produktionskostnader.
Icke blott arbetslöner utan även fordran på
räntabilitet ligga inom byggnadsfacket på en
anmärkningsvärt högre nivå än inom andra näringsgrenar.
De nyttigheter, som byggnadsindustrien producerar,
äro också relativt dyra för konsumenterna. Så
betingar bostaden för gemene man en man må säga
oproportionerligt stor del av hans inkomst, när för
4 juni 1938
277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
