Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 23. 11 juni 1938 - Olika luftbehandlingssystem (Air Conditioning) och deras praktiska tillämpning, av A. Rosell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 6. Luftfilter med automatisk reningsanordning’.
rengöringsmedel och sedan åter insättas. Vid
luftmängder över 5- å 10 000 m3/tim. kan även
automatisk rening komma i fråga. Fig. 6 visar ett sådant
automatiskt filter, där de skilda filterelementen äro
sammanfogade till ett ändlöst band, som ständigt är
i långsam rörelse och därvid under ett visst
tidsintervall passerar ett oljebad där reningen sker.
Då sköljning och inoljning för hand är ett
tämligen obehagligt arbete, har man på flera sätt
försökt att eliminera det även för mindre filter.
Sålunda har man infört filterceller av mycket billigt
material, t. e. en pappkartong innehållande grov
glasull, som inoljats med icke torkande olja, och som,
sedan den upptagit en viss mängd damm, helt enkelt
kastas bort och ersättes med en ny. En annan
lösning går ut på användande av ett slags mycket
poröst filterpapper, som för att minska den för filtret
erforderliga frontytan insättes i sicksackformade
hållare. Detta slag av filtrering ger bättre reningsgrad
än oljefilterna, och då insättning av ett nytt
filterpapper är en tämligen enkel och billig procedur,
torde denna lösning få anses rätt lyckad.
De hittills nämnda filterna ha alla till
uppgift att rena luften från föroreningar
i fast eller möjligen flytande form. Även
borttagande av gasformiga föroreningar
har på senare tid blivit högst aktuellt
dels inom vissa industrier, dels och
framförallt genom det moderna gaskriget. I
detta fall bygger man reningen i
huvudsak på adsorptionsprincipen, vilket
medför den svårigheten att ett filter är
användbart endast under en tämligen kort
tid. Vidare måste man för att få
tillräcklig säkerhet för en tillfredsställande
rening föra luften genom relativt tjocka
lager av det adsorberande materialet,
vilket gör att motståndet blir väsentligt
mycket högre än i vanliga filter. Då man
ifråga om gasskyddsrum måste räkna
med, att anläggningen skall kunna hållas
i gång med manuell drift blir följden den,
att anläggningen måste dimensioneras för den minsta
luftmängd som något så när kan täcka det mest
trängande behovet av ventilation (fig. 7). Man räknar
här sålunda med mängder, som endast äro en tiondel
till en tjugondel av vad som annars anses erforderligt
per person räknat.
En detalj, som fordrar alldeles speciell omsorg vid
planeringen av en anläggning, är införandet i
rummet av den koriditionerade luften utan drag och med
jämn fördelning. I all synnerhet gäller detta lokaler
med värmeöverskott, där alltså den tillförda luften
har lägre temperatur än rummet, och där dess
rörelse även vid mycket låga hastigheter uppfattas
som drag. Det är först helt nyligen som man har
lyckats systematisera dessa frågor i sådan
utsträckning, att de kunna bli föremål för en
beräknings-mässig behandling.
I en vanlig springa eller inblåsningsöppning av
annan form bestämmes luftriktningen av två
komposanter, nämligen hastigheten i trumman och den
mot statiska trycket vid ifrågavarande punkt av
trumman svarande hastigheten. Den därigenom
uppkommande snedriktningen av luftströmmen i
rummet ger ofta upphov till svårigheter i draghänseende.
Fig. 8 visar ett inblåsningsmunstycke, där man för
att komma ifrån dessa svårigheter infört en serie
enkla ledskenor, som gör utblåsningsriktningen
vinkelrät mot lufttrummans sida. De fi är vidare
försedd med en trattformig fånganordning, som ger en
omvandling av dynamiskt tryck till statiskt och
därigenom motverkar den vanliga företeelsen, att de i
slutet av en kanal placerade inblåsningsöppningarna
ge större luftmängd än de tidigare placerade.
Genom att lägga fast standardserier av dylika
in-blåsningsmunstycken, vilkas karakteristikor
omsorgsfullt utprovas, kunna inblåsningsproblemen bringas
på en beräkningsmässig basis och behandlas med helt
annan säkerhet än vad nu ofta är fallet.
De hittills behandlade frågorna gälla egentligen
endast detaljproblemen i
konditioneringsanläggning-en. Då det gäller att utföra en anläggning, kunna
de i allmänhet anses lösta påaförhand, därigenom att
standardiserade apparater av olika typer finnas att
tillgå. Det är därför i huvudsak den allmänna
planeringen av anläggningen som konstruktören har att
lösa.
Luftintag
Fig. 7.
Ventilationsaggregat för gasskyddsrum med reservpump för manuell
drift.
292
11 juni 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
