Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 25. 25 juni 1938 - Bostadshusets ventilation, av Åke Grauers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
för i vissa fall särskilt i stomhus fått träda tillbaka
för mera tunnväggiga kanaltyper, varvid framför allt
eternitrör kommit till användning. Dessa äro
ändamålsenliga ur flera synpunkter och framför allt genom
det ringa strömningsmotstånd de erbjuda. En
ömtålig punkt utgör emellertid rörskarven, som måste
ägnas särskild omsorg om full täthet skall erhållas.
Mot sönderspikning och annan menlig åverkan måste
eternitrören skyddas genom kringmurning med
slaggplattor av 5 cm tjocklek eller annat liknande
material och ur brandskyddssynpunkt böra icke imrör av
eternit förläggas intill träväggar, utan att ett
mellanlägg av slaggplattor eller dylikt av minst 5 cm
tjocklek anordnas.
Ett annat material, som funnit ganska stor
användning för ventilationskanaler under senare år är gips.
Gipskanaler armeras med hampa och utföras normalt
med en godstjocklek av 2 cm, som vid imrör ökas till
3 cm. Användes gips för huvudkanaler, bör
godstjockleken ytterligare ökas med hänsyn till
hållfasthetsfordringarna. Av vikt vid uppsättningen av
gipskanaler är emellertid att endast fullt yrkeskunnig
stuckatör anförtros detta arbete, men om så sker,
erhålles också en tät och ur ljudisoleringssynpunkt god
kanal. På samma sätt som eternitrör måste även
gipsrör skyddas mot yttre åverkan.
Större kanaler, såsom huvudkanalerna vid
fläkt-ventilationssystem, kunna även utföras av plattor
med 7 cm tjocklek. För att dessa kanaler skola bliva
täta är dock invändig slamning nödvändig.
Förlägges en dylik kanal mot exempelvis en betongvägg
kan denna givetvis tjänstgöra såsom sida i kanalen.
Fig. 8 åskådliggör en vid fläktventilation vanlig
kanalanordning med bikanal av eternit och huvudkanal
av plattor i kombination med en bärande betongvägg.
Bikanalens anslutningar med rummet och med huvud-
Sektion.
Plan
ikonat I Huvudkanal
Fig. 8. Exempel på utsugningskanaler i betonghus.
kanalen, som böra göras med jämn övergång, framgår
av figuren.
För utsugningskanaler bör endast helt slutna rör
användas. S. k. vinklar, av vad material de än äro,
ävensom håltegelrör, böra däremot ej begagnas, enär
det icke finnes möjlighet att utföra täta kanaler av
dylika byggnadselement. Från fuktiga utrymmen
böra kanaler av gips icke anläggas, enär detta material
saknar motståndskraft mot vatten. I dylika fall äro
Fig. 10.
Friskluftventiler av olämpliga
konstruktioner.
Fig. 9. Friskluftventil utmynnade vid
fönsterbänkens framkant.
även plåttrummor förkastliga, då dessa med tiden
rosta och sönderfalla. Plåt är över huvud taget
olämpligt som material för ventilationskanaler såväl
med hänsyn till brandsäkerheten som ur
Ijudöverfö-ringssynpunkt.
Några bestämda regler för det material, som i olika
fall bör användas, kan icke uppställas, utan bör man
välja det, som efter förhållandena kan visa sig mest
lämpligt och mest ekonomiskt.
Friskluftkanaler till bostadsrum anordnas
lämpligen såsom springventiler placerade i framkanten av
fönsterbänken och över värmeledningselementet. Av
vikt är att ventilerna rikta luftströmmen vertikalt
uppåt såsom fig. 9 angiver, så att den inkommande
kalla ytterluften blandas med uppåtstigande varm
luft från elementet. Gives friskluften däremot en
horisontell eller sned inströmningsriktning, bryter den
kalla luften igenom den uppåtstigande varma
luftströmmen och sjunker till golvet såsom fig. 10 visar.
Sker härjämte utsugning av luften från rummet
genom en under dörren anordnad springöppning,
framkallas otvivelaktigt besvärande golvdrag. Att
erfarenhet från dylika ventilationsanordningar kunnat
skapa avoghet mot fönsterventiler är ganska
naturligt men samtidigt
beklagligt, då dessa
ventiler i hög grad
förbättra ventilationsförhållandena. Tid efter annan
framkommer emellertid
nya förbättrade
konstruktioner och i fig. 11
visas en av de senaste
den s. k. aeroradiatorn,
där friskluften
kring-spolar värmekroppen,
innan den insläppes i
rummet.
Friskluftintag till
badrum, skafferier, o. dyl.
utrymmen belägna i
byggnadens inre kunna
Fig. 11. Aeroradiatorn.
308
16 juli 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
