Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 27. 9 juli 1938 - Byggnadsfinansiering, av Lennart Hellstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
viss förskjutning av dessa accepters lösande,
likaledes med hänsyn till att bereda tidsutrymme för
avvecklingen.
I normala fall torde sammanlagda höjdläget av
dessa trenne kreditformer icke sträcka sig över 75 à
80 % av det beräknade värdet av fastigheten efter
färdigställandet. Överskjutande del av kostnaden,
alltså 20 à 25 %, inkl. beräknad vinst, måste alltså
täckas genom egen insats. Är byggnadsföretagaren
svag eller föga känd, måste han också räkna med
anskaffandet av stöd från annat håll i form av borgen
såväl för byggnadskreditivet som för sekundär- och
leverantörkrediterna, vilket innebär att en svag
företagare på så sätt lätt kan komma i ett beroende av i
de flesta fall icke angenäm art. Beträffande
kostnaderna för den skisserade kapitalanskaffningen så
gäller i huvudsak att byggnadskrediten drar en ränta,
liggande något över den, som vid prima banklån kan
erhållas, varförutom låntagaren belastas med en
kreditavgift av i regel 1 %, oberoende av terminen för
kreditens utnyttjande, vilken avgift dock vid god
penningetillgång och åtnjutet gott förtroende kan
nedbringas till 1 % per annum. Yid sekundärkredit
förekomma avgifter eller provisioner, i
gynnsammaste, alltså ekonomiskt starka fall, obetydligt högre
än för byggnadskreditivet, för svag företagare
däremot av ofta synnerligen betungande art.
Beträffande leverantörkrediten gäller, att denna i regel icke
beviljas för företagarens vackra ögons skull utan blir
mer eller mindre påtagligt märkbar på de priser, som
av vederbörande leverantörer debiteras.
Av vad sålunda anförts framgår, att den teoretiskt
beräknade vinstmarginalen i här berörda verksamhet,
liksom även eljest inom affärslivet, naggas väsentligt
hårdare i kanten för beroende företagare än för en
företagare med egen ekonomisk styrka.
Beträffande de medel, som företagaren måste vara
beredd på att själv insätta, må först anföras att
kredit vid förvärv av tomten i regel lämnas på så sätt att
tomtförsäljaren, det må vara staten, kommunen eller
enskild, brukar nöja sig med en inbetalning av cirka
15 %, varefter resten av köpeskillingen får kvarstå
mot botteninteckning, vilken i regel sedermera ingår
i byggnadskreditivet. Härav framgår sålunda, att en
del av företagarens egen insats, motsvarande nämnda
del av tomtpriset, måste mobiliseras redan vid
tomtförvärvet. Under byggnadens uppförande ske
lyftningar på byggnadskreditivet och sekundärkrediten
på liknande sätt som vid ett entreprenadkontrakt,
dock med den skillnaden, att de erhållna beloppen i
detta fall vanligen ännu mer understiga de verkliga
kostnaderna. Egna medel från företagarens sida
krävas alltså för byggnadskostnadernas bestridande
intill första lyftningen, mellan de olika lyftningarna
och för successivt insättande av det belopp, varmed
slutkostnaderna överstiga den sammanlagda
kreditsumman. Åtnjutes öppen kredit för
materialleveranser och underentreprenader, förskjutes tidpunkten
för de egna medlens insättande. Slutligen kommer
dock liksom vid entreprenadarbeten den tidpunkt, då
samtliga kostnader utöver de fasta krediterna skola
gäldas. Härvid gäller dock som förut berörts, att
vissa leverantörer kunna lämna fortsatt kredit för
någon avtalad period framåt i och för beredande av
rådrum för företagets avveckling.
Kan denna ske snabbt efter färdigställandet, dvs.
ligga konjunkturerna lämpliga för en snar
fastighetsförsäljning till tillfredsställande pris, så underlättas
möjligheten att med vanliga löpande affärskrediter
finansiera slutspurten. Visar det sig emellertid på
grund av rådande konjunkturförhållanden och därav
följande mindre efterfrågan på fastigheter i allmänhet
eller kanske på grund av, att företaget med avseende
på läge, planlösning eller utförande icke motsvarar de
ställda förväntningarna, att avvecklingen icke kan
ske utan längre tidsutdräkt, kommer oåterkalieligen
företagaren i det läget att den ordinarie insatsen av
egna medel inkl. vinst, uppgående som förut utretts
till cirka 20 à 25 % av fastighetsvärdet, måste helt
mobiliseras. Härav följer också, att en företagare
med mera begränsade kontanta medel för insättning
i företaget, om han iakttager nödig försiktighet och
förutsätter en försenad försäljning av fastigheten,
måste räkna med större vinstmarginal än en
penningstark sådan, så att han med mindre direkt
insats dock kan komma att behärska de cirka 20 à 25
% av värdet, som ej kunna täckas av lån.
Skälig vinst.
Vid en på grund av förhållandena inträdd
förskjutning framåt i tiden av företagets avveckling komma
de av företagaren mobiliserade rörelsemedlen för
företagets genomförande att ofrivilligt på längre eller
kortare period övergå till fast investering. Innan
finansieringen av denna fasta investering behandlas,
må emellertid med några ord beröras storleken av
den vinstmarginal, varmed produktionen av
fastigheter för försäljning räknar och rimligen bör kunna
räkna. Liksom beträffande vinstmarginalen för
entreprenadverksamhet må även här en direkt siffra
nämnas, och den åsikten uttalas, att erfarna
företagare i denna bransch anse sig böra räkna med en
marginal något lägre än för byggnadsentreprenader
eller 8 à 10 % på byggnadsvärdet, beroende på
konjunkturerna och projektets storlek. Med denna
avkastning är en så pass kontinuerlig verksamhet, som
denna bransch överhuvud taget tillåter, lönsam. Den
angivna marginalen avser här ävenledes täckande av
alla centrala kostnader, alltså utanför arbetsplatsen,
räntor å insatt kapital och vinst. Huruvida denna
marginal skall kunna nedskäras genom från det
allmännas sida åstadkomna rationaliseringsåtgärder
inom produktionsgrenen må med skäl kunna
betvivlas.
I de specialfall, där större vinst än den angivna
uppnåtts, beror denna vanligen på att företagaren
funnit eller ofta själv tillskapat ett nytt lokalbehov,
som han sedan, man skulle kunna säga på ett
förtjänstfullt sätt, lyckats fylla. Glädjen häröver finner
dock ofta en naturlig dämpning genom det
förhållandet, att ifrågavarande lokaler tillhöra den kategori,
som icke utan anledning benämnas risklokaler.
Man får heller icke glömma att fallande konjunktur,
mindre god byggnads- och arbeteledning samt svag
ekonomi med därav följande högre kostnader för
räntor och material oftast väsentligt nedbringa
ovannämnda marginal.
Fast investering.
Medelbehov och anskaffning.
Beträffande finansieringen på längre sikt av ett
färdigställt byggnadsföretag gäller, att även denna
16 juli 1938
331
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
