Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 29. 23 juli 1938 - Statens vattenfallsverk under de senaste tio åren, av G. Malm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
tan och alla turbiner i Älvkarleby. Genom dessa
ganska billiga åtgärder har erhållits en avsevärd
höjning av effekten samt ökning av den tillgängliga
energimängden. Räknat för hela tioårsperioden har
vid dessa två stationer vunnits en ökning av
effekten med ca 30 000 kW.
Under åren för den första flerårsplanens
genomförande utbyggdes och utvecklades naturligtvis också
ledningssystemen dels genom anläggning av nya
ledningar, dels genom ombyggnad av befintliga
ledningar till större överföringsförmåga. På detta område
kunde dock tills vidare icke göras upp planer för
flera år framåt på grund av osäkra förutsättningar
under de rådande depressionsåren. I ganska hög grad
påverkades emellertid Vattenfallsstyrelsens arbeten
på detta område av den fortsatta elektrifieringen
vid S. J., som fullföljdes i ett alltmera forcerat
tempo såsom en motverkande faktor mot
depressionen.
Å fig. 2 visas omfattningen av
produktionsapparaten och huvudledningarna den 1 januari 1934. Vid
vart och ett av de tre statliga systemen ha avsevärda
utbyggnader ägt rum. Porjuskraften håller på att
breda ut sig i Norrbotten. Norrforssystemet har fått
ett annex vid Indalsälven och Centralblockets
södergående huvudledning har nedförts till Nässjö, där
anknytning till Sydkrafts nät vunnits. Den totala
effekten har stigit till 414 000 kW.
När flerårsplanen av 1929—1930 realiserats, voro
statens alla vattenfall av större betydelse i södra och
mellersta Sverige utbyggda, och situationen hade
utvecklat sig på sådant sätt, att den fortsatta statliga
verksamheten med utbyggande av vattenfall måste
flyttas till Norrland. Därvid måste man i första hand
se till, att det ganska betydande överskott på kraft,
som alltjämt fanns vid Porjus, blev utnyttjat.
När Styrelsen till 1935 års riksdag skulle
framlägga sin nya flerårsplan, framstod därför som den
närmast till hands liggande åtgärden att genom en
kraftig ledning från Porjus till Västerås
sammanknyta Styrelsens tre från varandra hittills skilda
system, nämligen Porjussystemet. Norrforssystemet och
Centralblocket. Därigenom kunde överskottet vid
Porjus utnyttjas på övriga statliga system och
erforderligt kraftutbyte dem emellan i övrigt ordnas.
Förslaget bifölls 1935 av regering och riksdag.
Här torde böra inskjutas att under tiden hade den
första stora enskilda vattenkraftanläggningen för
generering och transport söderut av norrlandskraft
påbörjats och närmade sig sin fullbordan, nämligen
kraftstationen vid Krångede i Indalsälven.
Norra stamlinjen är i nuvarande stund framdragen
från Porjus förbi Norrfors och Stadsforsen till Ånge.
där den sammankopplats med Krångedebolagets
huvudledning från Krångede till Horndal, genom vilken
ledning Vattenfallsstyrelsen provisoriskt erhåller
transitering av kraft till Krångedebolagets
transformatorstation i Horndal. Där uttages kraften för att
inledas på Vattenfallsstyrelsens ledning Horndal—
Krylbo—Västerås. Vattenfallsstyrelsen fullföljer
emellertid under tiden byggandet av en egen linje
från Ånge ned till Krylbo och kommer ungefär om
två år — således våren 1940 — att disponera en egen
sammanbindningsledning emellan de olika statliga
systemen. Denna linje skall dock kunna anknytas till
Krångedes huvudledning söderut både i Ånge och i
Horndal, så att de båda ledningarna på denna sträcka
kunna tjänstgöra såsom reserv för varandra.
I den nya nu gällande flerårsplanen ingår dessutom
utbyggnad av en ny kraftstation vid Stadsforsen i
Indalsälven (ca 65 000 kW) samt en ny kraftstation
vid Torpshammar i Gimån (ca 85 000 kW).
Dessutom kompletteras enligt planen stationerna i Porjus
och Sillre, varjämte regleringen av Luleälven vid
Suorva genomföres i full utsträckning. I samband
med genomförandet av Vänerns reglering är dessutom
föreslagen och av årets riksdag beslutad en
kraftstation vid Hojums varp i Trollhättan.
Produktionsapparaten har därjämte under årens
lopp utökats genom förvärv av en del mindre
enskilda kraftstationer, vilka av olika skäl ansetts lämpligt
att införliva med det statliga nätet.
Genom delägarskap i Dalälvens och Indalsälvens
regleringsföretag har Vattenfallsstyrelsen vidare
deltagit uti i dessa älvar genomförda betydande
regleringar, och slutligen har den stora frågan om Vänerns
reglering förts fram till sin lösning. Efter en
mångårig process med tillhörande synnerligen omfattande
utredningsarbete föll dom i första instans vid
midsommartid 1937. Då alla de tekniska arbetena för
företagets genomförande i huvudsak äro avslutade
och ersättningarna — sammanlagt ca 7,0 millioner
kronor — utbetalade före den 1 april i år, kan den
s. k. huvudregleringen av Vänern tagas i bruk i
oktober 1938, vilket blir av utomordentlig betydelse för
hela landets kraftbalans.
För att få full nytta av regleringen måste
emellertid nyssnämnda kraftstation vid Hojum i Trollhättan
utbyggas, och en sådan tillbyggnad är också redan
av 1938 års riksdag beslutad (effekt ca 70 000 kW och
kostnad ca 14 millioner kronor).
Parallellt med utvecklingen av
produktionsapparaten har utbyggnad och förstärkning av
distributionsnätet pågått. Betydande arbeten av detta slag äro
alltjämt under utförande. Sålunda göres allt, som
rimligen kan begäras, för att kunna leverera kraft i
tillräcklig mängd och med god driftsäkerhet inom
alla de områden, där Vattenfallsstyrelsen har
ansvaret för kraftförsörjningen.
Därvid har ej Vattenfallsstyrelsen endast inskränkt
sig till bygd med tät bebyggelse utan även sökt
bidraga till att mera avlägsna bygder få njuta
den elektriska kraftens välsignelser. Undan för undan
elektrifieras sålunda de delar av skärgården, som äro
tillgängliga från Styrelsens nät. Även långt upp i
Norrbottens ödebygder ha Styrelsens ledningar
dragits och elektrifiering genomförts. I de svårare
fallen har detta dock ej kunnat ske annat än med
särskilt beviljad statshjälp till de lokala företag, som
bildats för att utföra detalj distribution.
Såsom de två största händelserna i
utvecklingskedjan måste betraktas sammanknytningen av
statens tre olika system samt Vänerns reglering,
varigenom det blir möjligt att — i viss utsträckning —•
omvandla de norrländska älvarnas vårflodsöverskott i
prima kraft för leverans i Mellansverige och söder
därom.
Driftsäkerhet och ekonomi.
Ett särskilt kapitel har varit driftsäkerhetens
höjande. Den successivt utsträckta samkörningen
mellan landets huvudsystem har givit frågor av liithöran-
16 juli 1938
345
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
