Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 30. 30 juli 1938 - Sveriges försörjningsmöjligheter i fråga om kemiska produkter, av A. Billberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 1. Världsproduktionen av konstgjorda textilfibrer.
derna avfall äro stora. Detta är visserligen mycket
beroende på organisatoriska förhållanden, men
industriellt torde en hel del också kunna uträttas.
Sålunda har bl. a. utarbetats ett snabbfrysförfarande för
fisk. Vidare kunna olika fiskmjöl och fiskextrakter
framställas. Varken fisk- eller köttextrakter
tillverkas emellertid i större omfattning i Sverige. Vad
nyttiggörandet av fiskavfall beträffar, så har man
att söka få till stånd dels extraktion i större
omfattning, varvid oljor och tran samt fisklim erhållas, dels
framställning av fodermjöl. Slutligen kan också
framställning av foder genom "ensilering" — lagring
med syror — komma ifråga.
Blod. Blod är den kvalitativt mest högtstående
äggvitekällan, som för närvarande produceras. Men
nästan alltihop går i kloakerna vid slakten! Det
enda som kommer till användning är vad som
förbrukas som blodkorv och paltbröd, vilket nog inte
ens når upp till 10 % av den totala vid slakt utvunna
blodmängden. Så vitt jag känner till hava vi i
Sverige ingen som helst teknisk fabrikation, baserad på
blod. I Tyskland förekommer redan sådan i viss
utsträckning. Sålunda framställer man fibrin för
far-maceutiska ändamål, vidare blodserum, som har
bakteriologisk och farmaceutisk användning, men också
brukas som klarningsmedel i fotoindustrien, vidare
i tvål-, lim-, konstläder- och konsthartsindustrierna.
Slutligen göras diverse konsthartsliknande produkter
av blodäggvita.
Emellertid är blodäggvitan som jag nyss sade så
värdefull, att den i första hand borde användas för
framställning av näringspreparat och födoämnen i
allmänhet. 1 kg blod motsvarar i såväl huvudsaklig
sammansättning som näringsvärde ungefär 1 kg
magert fläsk, men innehåller dessutom en hel del för
kroppen mycket värdefulla beståndsdelar, vilkas
natur och verkan dock ännu icke torde vara fullt
klarlagda. Man anser emellertid, att blodets värde
avsevärt överstiger det rent kalorimässiga. För tek-
niska ändamål borde därför egentligen endast
hästblodet komma ifråga.
Beträffande jäst vill jag endast i förbigående
nämna, att jäst och jästextrakt med fördel tillsättes
såväl naturliga som konstgjorda buljong- och
köttextrakter för att få dessa vitaminhaltiga, vilket kan
vara av betydelse i vissa fall, bl. a. vid utspisning
av militär, skogsarbetare etc. Jag tror inte att för
närvarande någon som helst tillverkning av dylika
extrakter förekommer i Sverige.
Ett bättre tillvaratagande av mjölken synes vara
föremål för stort intresse i Tyskland. Så t. e. ökar
framställningen av torrmjölk. Huvudintresset knyter
sig emellertid liksom hos oss till skummjölkens
nyttiggörande. Det är på denna punkt den kemiska
tekniken gripit in, i det att det utarbetats
förfaranden för att av skummjölk framställa mjölkäggvita i
fast form för födoämnesändamål. Det finnes också
enklare förfaranden, som gå ut på att göra
närings-extrakter av torkad skummjölk. Dessa
äggvitepreparat lära skola bli betydligt billigare än kött- och
hönsäggvita. För utfodringsändamål måste nog
mjölkäggvitan anses vara alltför fin och värdefull.
Slutligen ha vi de rent tekniska möjligheterna att
utnyttja skummjölk genom utvinning av kaseinet,
varav diverse produkter framställas, såsom lim,
konstmassorna galalit och konsthorn samt vidare
textilfibern, lanital. Hela detta utvecklingsområde
stå vi här hemma praktiskt taget alldeles främmande
för.
Som jag nyss nämnde, arbetas det på att söka
bättre nyttiggöra halmen. Förslag att sätta upp
halmcellulosafabriker hava förelegat även hos oss.
Emellertid tycks man i Tyskland närmast vilja
nyttja halmen som foder och arbetar därför på att
genom enkel kemikaliebehandling, närmast
alkalibe-handling, göra cellulosan i halmen assimilerbar för
djuren. Det är icke alls omöjligt att på liknande sätt
omvandla ved och vedavfall till foderämnen och även
på denna linje torde arbeten pågå i Tyskland.
Jag övergår nu till den för oss intressantaste
råvaran i det här sammanhanget, nämligen veden.
Jag har redan tidigare omnämnt, att veden får allt
större användning för framställning av textilfibrer
och samtidigt påvisat, att vi dessvärre inte
intresserat oss tillräckligt för denna teknik.
Världsproduktionen av konstsilke är i starkt stigande och torde
förra året ha uppgått till nära 500 000 ton.
Stapel-fibertillverkningen, som ju kommit i gång i större
omfattning först för en 5 à 6 år sedan, har kommit upp
till ca 250 000 ton förra året. (Fig. 1.) Tillsammans
torde emellertid de konstgjorda textilfibrerna ännu
icke representera fullt 10 % av totalproduktionen
av-naturliga fibrer.
Vad beträffar själva cellulosaframställningen, så är
vidare att konstatera, att avfallslutarnas
nyttiggörande i stort sett ännu väntar på sin lösning. De
biprodukter, sprit, terpentin och flytande harts, som
utvinnas, utgöra ju endast en bråkdel av lutarnas
innehåll av organisk substans. Enbart sulfitlutens
förlorade organiska substans utgör i runt tal I1/, mill.
ton per år, en kvantitet betydligt större än importen
av flytande bränslen.
Två tänkbara utvecklingslinjer finnas här,
nämligen dels fortsatta försök att genom kemisk
behandling omvandla avfallslutarna i nyttiga produkter, dels
356
23 juli 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
