Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 32. 13 aug. 1938 - Arseniken och dess användning för träkonservering och växtskyddsmedel, av A. G. Paul Palén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Tabell.
[-Impregneringsmedel-]
{+Impregnerings- medel+} Coniophora cerebella Merulius lacrimans Lentinus squamosus
Ca-arsenat.. 0,033—0,08 0,08 —0,16 0,08—0,42
Ba- „ 0,015—0,036 0,047—0,07 —
Mg- „ .. 0,042—0,097 — —
Cr- „ .. 0,025 0,16 —
Zn- „ .. 0,034—0,04 0,07 0,077—0,15
Mn- „ .. 0,04 0,014—0,031 —
Cu „ 0,03 — —
Zn-klorid .. 0,6—1,6 0,6 —1,54 0,7
Z. M. A. .. 0,035 0,04—0,08 —
Kreosot ... 1,3—6,8 — 10—12,7
nikförening måste man framför allt beakta dess
my-kocida verkan och motstånd mot urlakning samtidigt
som priset slutligen spelar en avgörande roll. Av
ur-lakningskurvorna se vi, att arsenaten av zink,
koppar, mangan och krom bilda en grupp för sig och då
de förutom goda egenskaper ur urlakningssynpunkt
även, som ovanstående tabell visar, ha hög mykocid
verkan, borde man i någon av dessa föreningar kunna
finna ett lämpligt konserveringsmedel. Med tanke på
prisbilligheten har zinkarsenatet valte som standard.
Den tredje frågan, som skulle lösas, var sättet att
införa och fixera impregneringsmedlet i
träsubstansen. Här har man i princip tre vägar att välja på.
1. Impregneringsmedlet (arsenatet) införes i träet
löst i ett flyktigt lösningsmedel, som efter
impreg-neringen avdunstar.
2. I en första process införes ett lösligt
alkaliarse-nat, varefter i en andra procedur införes ett
metallsalt, som med alkaliarsenatet bildar ett olösligt
arsenat.
3. Impregneringslösningen gives en sådan
sammansättning, att den efter införandet i träet reagerar
med någon av träets beståndsdelar till bildande av
olösliga arsenater.
Det första förfaringssättet har prövats i olika
kombinationer med ättiksyra, ammoniak och kolsyra som
lösningsmedel, men dels avdunsta lösningsmedlen
långsamt, dels äro de för dyra och dels fordra de en
invecklad apparatur, varför dessa metoder ej gärna
kunde ifrågakomma för en i praktiken genomförbar
metod.
Det andra sättet, dvs. med dubbelimpregnering har
även ingående studerats och en metod utarbetades
och försöktes även en kort tid i större skala. Vid en
noga övervakad drift och under gynnsamma
betingelser kan ett dylikt förfarande ge goda resultat, men
då den dubbla behandlingen fördyrar arbetet och
förlänger arbetstiden, övergavs snart nog denna metod.
Ett uppslag att arbeta enligt det ovan angivna
tredje sättet hade emellertid upptagits till prövning
och efter en del experimentarbete utarbetades en
metod för drift i större skala. Det bygger på ett känt
faktum, att om en lösning av alkalibikromat och
arseniksyra reduceras, neutraliserar det vid kromens
reduktion frigjorda alkalit arseniksyran, som sedan
utfäller ett olösligt kromarsenat. Det dyra bikromatet
kan emellertid bättre utnyttjas för utfällning av
olösliga arsenater, om man förutom arseniksyra till
lösningen sätter dels ett lösligt alikaliarsenat och dels
ett lösligt salt av den tunga metall, som man vill
införa i träet, t. e. zinksulfat, i sådana proportioner, att
ett tillräckligt överskott av arseniksyra finnes i den
oreducerade lösningen för att före införandet i träet
hindra utfällningen av olösliga arsenater, vilket
överskott emellertid av det vid reduktionen av bikromatet
i träsubstansen frigjorda alkalit neutraliseras, så att
zink och kromarsenat utfalla. Reaktionen kan
försiggå exempelvis enligt följande formel:
3 H3As04 + 2 Na„HAs04 + 3 ZnS04 -f Na2Cr207 —
= 3 ZnHAs04 + 2 CrAs04 + 3 Na2S04 + 4 H20 +
+ 3 0.
Jag kan sålunda på en molekyl bikromat införa ej
mindre än fem molekyler arseniksyra, varav större
delen utfäller som zinkarsenat. Det är i huvudsak
enligt denna formel som Bolidens
impregneringsme-tod arbetar.
Som reduktionsmedel torde huvudsakligen det i
träsubstansen ingående sockret tjänstgöra. Reduktionen
och den därmed sammanhängande utfällningen av
ar-senaterna är vid vanlig temperatur slutförd på några
dagar efter det virket upplagts till torkning efter
im-pregneringen. Vid uppvärmning går den mycket
hastigt.
Det praktiska utförandet av impregneringen kan
ske genom tryck, analogt med det vanliga sättet för
kreosotimpregnering. Detta kan vara väl motiverat
på sådana platser där av naturliga förhållanden en
större ansamling av virke för impregnering måste äga
rum, enär en tryckimpregneringsanläggning fordrar
stor genomsättning för att bliva lönande. Sådana
platser äro vid en naturlig utfartsled, där virket i
alla fall måste passera, t. e. en exporthamn, där
virket samlas från olika håll och lämpligen behandlas,
innan det vidarebefordras. I andra fall är en
impreg-neringsanläggning med stor kapacitet beroende av
tillförseln av virke från ett relativt stort område, så
att virket måste fraktas långa vägar både till
impreg-neringsanläggningen och sedan ut till
förbrukningsplatsen. Detta fördyrar ofta impregneringen i så
hög grad, att vinsten av den blir mer eller mindre
illusorisk. Ett allmänt bruk av impregnerat virke
bl. a. för husbehov inom lantbruk och industrier kan
under sådana förhållanden knappast påräknas. Helt
annorlunda skulle förhållandena ställa sig, om man
vid ett större antal smärre anläggningar, placerade
på lämpliga platser, där antingen en samlad
virkestillgång finnes lätt tillgänglig för vidare distribution
eller i ett förbrukscentrum, dit virket i alla händelser
måste fraktas från kringliggande trakter, kunde
verkställa impregneringen. Då skulle impregnerat
virke av lämpliga dimensioner bli lätt tillgängligt
för en bredare allmänhet och kunna komma till
användning för en massa ändamål, vartill man nu måste
använda oimpregnerat virke, stundom ofullständigt
skyddat mot rötangrepp genom påstrykning av något
patentmedel. Det skulle ovillkorligen vara av stor
nationalekonomisk betydelse att popularisera
användningen av impregnerat virke, och jag är övertygad
om, att volymen av impregnerat virke för allehanda
husbehov skulle komma att vida överstiga de
virkesmängder, som hittills, åtminstone i Sverige, varit de
enda som impregnerats, nämligen ledningsstolpar och
slipers, om människorna mera allmänt kunde få klart
för sig hur värdefullt impregneringsförfarandet är.
Med tanke härpå har en enkel metod med billig
anläggningskostnad utarbetats, lämplig för smärre
anläggningar. Den består i att virket först medelst
direktånga uppvärmes till 90—100° temp., varefter den
20 aug. 1938
377
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
