Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 34. 27 aug. 1938 - Svenskbyggda broar i Iran, av Sven Klingberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 24. Dizfoulbron före ombyggnaden.
partiet av en under antiken uppförd ca 500 m lång
stenbro över Ab-i-Diz, en biflod till Karoun.
Liksom vid många av antikens stora brobyggnader
i dessa trakter har dess överbyggnad under tidernas
lopp gång efter annan rasat och måst återuppbyggas.
De partier av den gamla bron, som ligger under en
linje genom de av Sentab nu utförda bågpartiernas
vederlag, torde emellertid med största sannolikhet
härstamma från Alexander den stores tid och äro
utförda av stora stenblock. Själva överbyggnaden
på bron var utförd av tegelvalv mellan de äldre
fundamentet
Anledningen till att överbyggnaden på denna och
andra liknande antikens broar i södra Iran störtat
in torde vara att söka i de våldsamma högvatten,
vilka tid efter annan förekomma i floderna där, och
vilka medfört underspolning av fundamentet På
grund av broarnas massiva karaktär torde
emellertid i vissa fall även dämning i brolägena ha
uppkommit, varvid de för vattenövertrycket utsatta
överbyggnaderna givit vika. Härför talar bl. a. det
faktum, att man på flera platser i Syd-Iran kan
iakttaga kvarstående fundament av ett flertal intill
varandra belägna broar, i vilka fall man tydligen efter
ett instörtande ansett sig böra välja ett nytt broläge.
Vad speciellt Dizfoulbron beträffar var den ännu
vid världskrigets utbrott tjänsteduglig, men vid de
strider, som därvid utkämpades mellan turkar och
engelsmän i dessa trakter, sprängdes mellanpartiet.
Efter världskriget byggde engelska ingenjörer en
smal hängbro av trä mellan de kvarvarande delarna
av den gamla bron (fig. 24). År 1935 ansågo sig
emellertid de iranska myndigheterna böra gå i
författning om att ersätta den alltmer försvagade
häng-bron med en mera permanent konstruktion, varvid
ett av Sentab upprättat projekt antogs till utförande.
Detta projekt omfattade utförandet av tre
båg-spann med en total längd av ca 123 m.
Grundläggningen utfördes i huvudsak på de gamla, delvis
förstärkta fundamentet Den i samband med
ombyggnaden erforderliga tätningen av berggrunden, vilken
uppvisade en del sprickor och sönderskärningar,
förbehöll sig emellertid kommunikationsministeriet att
själv utföra, sedan det i samband med utförandet av
ombyggnaden blivit möjligt att närmare klarlägga
omfattningen av i detta sammanhang erforderliga
arbeten. Sentab har också på basis av under
ombyggnaden gjorda undersökningar för ministeriets räkning
upprättat ett förslag till sådan grundförstärkning.
Det ombyggda partiet omfattar tre bågspann med
de fria spännvidderna 27, 47 och 27 m respektive.
Totala bredden är 9,30 m, uppdelad på en 6 m
körbana och två gångbanor om vardera 1,65 m.
Far-banan på den gamla bron är betydligt smalare, och
för att helt kunna utnyttja bredden på mittpartiet
kommer en bredare, åt båda sidorna utkragad
brobana framdeles att läggas på de gamla delarna. I
samband härmed torde en del förstärkningsarbeten
på den gamla överbyggnaden bli erforderliga.
Pelarna äro under bågpartiernas vederlag utförda
massiva, under det att deras övre delar äro utförda
med tunna väggar.
Bågspannen äro utförda som upplösta treledsbågar.
På grund av de relativt stora vattendjupen under
mellanspannet, flodbottnens stora oregelbundenhet
samt de stora strömhastigheterna och risken för
hastigt påkommande högvatten under byggnadstiden
utfördes detta spann, liksom bågarna vid Khazian-bron,
med styv armering.
Först utfördes de båda sidospannen på fasta
ställningar och under utnyttjande av tvenne gamla, vid
spannens mitt befintliga pelare, vilka senare revos
ned.
På de färdiga sidospannen ihopsattes på var sin
sida de båda halvorna av stålbågarna. Montaget av
de båda båghalvorna utfördes på följande sätt:
Vid mellanpelarnas ytterkanter restes
montagemaster, över vilka efter erforderlig stagning tvenne
grova stållinor lades. På vardera stållinan löpte en
linskiva med byglar, i vilka stålkonstruktionen kunde
hängas upp. Med hjälp av två lyftblock upplyftes
Fig. 25 a och b. Dizfoulbron. Montage av styv bågarmering för mittspannet.
400
10 sept. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
