Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 35. 3 sept. 1938 - Organisationsproblem inom industriella koncerner, av Gösta Klemming
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
3 SEPT. UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 35
1 9 3 8 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ÅRG. 68
INNEHÅLL: Organisationsproblem inom industriella koncerner, av direktör Gösta Klemming. —
Tackjärnsverket i Norrbotten. — Atomvikt 0,1? — Notiser. — Personalnotiser. — Sammanträden.
Organisationsproblem inom industriella
koncerner.
Av direktör GÖSTA KLEMMING.1
Allmän översikt.
En industrikoncerns uppkomst är i regel föranledd
av behovet att skapa en tryggare förräntning av
kapital, investerat i ett flertal fristående
industriföretag med likartad eller a;- varandra beroende
produktion, och bereda dessa företags produkter
avsättning till skäliga, vinstgivande priser. Koncernen är
därför en fast ekonomisk sammanslutning under
enhetlig ledning.
I regel har bildandet av en koncern föregåtts av
en ruinerande konkurrens emellan de
koncernbildande företagen. Andra orsaker förefinnas också. De
fördelar, koncernbildningen medför, måste
tillvaratagas på ett omsorgsfullt sätt, om den därmed
avsedda nyttan skall erhållas. Verksamheten måste
analyseras i detalj. Först härigenom är det möjligt
för ledningen att finna de medel och metoder, som
kunna föra till det önskade målet. En fast
organisationsform måste vidare upprättas. Dennas
inställning måste peka på samma mål.
Först några ord om olika koncernkonstruktioner.
Man skiljer på koncerner med horisontal och
vertikal byggnad.
En horisontal koncern uppstår, då ett flertal
industriella företag med samma slag av produktion
sammansluta sig till ett ekonomiskt helt.
En vertikal koncernbyggnad uppstår, då ett
industriföretag med sig assimilerar tillverkare av dess
råvarubehov eller vidare ansluter företag, som
förbruka och vidare bearbeta produkterna.
Kombinationer av vertikal och horisontal
koncernbildning, nationellt eller internationellt verksam,
förekomma även. I alla dessa kombinationer ingå
givetvis även försäljningsorgan. Ju mera
organisationen kompliceras, ju mer svårmanövrerad blir den.
För varje industriföretag gäller det att skapa
produkter, som tekniskt hålla måttet, tillverkas på mest
ekonomiska sätt och motsvara marknadens
fordringar, som genom en effektiv
försäljningsorganisation distribueras med bästa möjliga resultat till en
säker kundkrets, och varigenom slutligen det
ekonomiska resultatet av verksamheten icke endast
skäligen förräntar det i rörelsen arbetande kapitalet,
utan även möjliggör ett ständigt nyskapande av före-
i Föredrag vid Andra nordiska ingenjörsmötet i Oslo 1938.
taget i sin helhet, dess teknik, produktionsapparat
etc., så att det förblir livsdugligt och aktivt. Samma
fordringar gälla således även för koncernföretag. De
bli genom företagets omfattning endast ytterligare
accentuerade.
Industrimän torde i allmänhet hava den
erfarenheten, att organisatoriska problem även inom smärre
och medelstora företag kräva mycken omsorg och
mycket grundligt arbete för att kunna lösas på ett
tillfredsställande sätt. Inom storindustriella företag
bli problemen mera komplicerade och mera svårlösta
och kräva alldeles särskild omsorg. Inom koncerner,
som ju bestå av ett flertal till olika orter, ofta till
olika länder förlagda verk och företag, arbetande
under olikartade förhållanden och avsättande sina
produkter under mångskiftande konditioner och
villkor, blir problemställningen ofta verkligt besvärande.
En industriell koncern må nu vara uppbyggd efter
vilka kombinationer som helst och producera vad
som helst, ur organisationssynpunkt finner man dock
gemensamma funktioner, som kräva den högsta
ledningens oavlåtliga uppmärksamhet. Denna skall vara
koncentrerad till den gemensamma administrativa
ledningen under den gemensamme verkställande
direktören.
Styrkan hos en koncern består i regel däruti, att
den har möjlighet att som ledare kunna anställa en
person av stor kapacitet och betala denne väl, men
också av denne kunna kräva ett stort mått av
prestationer. En central ledning innebär en
koncentration av makt och slagkraft.
De förvaltningsgrupper, som i regel måste finnas
inom varje industrikoncern, och genom vilka den
högsta ledningen utövas, handlägga företagets
1. Teknik,
2. Tillverkning,
3. Försäljning,
4. Ekonomi och finansiering.
Till dessa förvaltningsgrupper komma några, som
endera kunna inrangeras under någon av de
föregående eller behandlas mer eller mindre
självständigt, såsom:
5. Inköp,
6. Kontoret,
7. Sociala och personalfrågor.
3 sept. 1938
403
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
